2023
Riksspelmansduon: Anna Rynefors & Miriam Andersén
Skånska Spelkvinnor:
Kvinnliga spelmän och traditionsbärare
Konsert med Riksspelmansduon (Anna Rynefors & Miriam Andersén)
Tisdag 4 juli kl. 14:00
ÖSKG / Tjörnedala konsthall
Fri entré!
Riksspelmansduon Anna Rynefors (svensk säckpipa, nyckelharpa, träskofiol, sång) och Miriam Andersén (sång, flöjt, harpa, cittra, trumma, snatterpinnar) presenterar Skånska Spelkvinnor — kvinnliga spelmän och traditionsbärare. Spännande öden, muntra ögonblicksbilder samlas i duons skattkista av skånska godbitar med dansanta instrumentallåtar, finstämda visor och koraler!
Samtidigt visas utställningen Ursprung fram till 9 juli
Konserten genomförs med stöd av Musik i Syd
Bästa Biennalen VR GRaffiti
Bästa Biennalen VR GRaffiti
LÖRDAG 28/10 kl 12-15.
VR GRAFFITTI MED ESTHER ERICSSON
Drop in
Ålder: 9-16
Fördelarna med att måla graffiti i VR är många.
Det är fullständigt lagligt och du kan måla även när det regnar eller snöar ute. Sprayburkarna kostar inget och tar aldrig slut. Du kan lära känna graffitimålare från hela världen och få tips från mästarna.
Under dagen kommer vi att turas om att gå in i VR och måla. Alla kommer att kunna följa skapandet via en stor väggprojicering.
BÄSTA FESTIVALEN Bästa Festivalen är Bästa Biennalens publika huvudevenemang. Festivalen erbjuder barn och unga att delta och medskapa i olika workshoppar, utställningar, performances och andra kreativa utmaningar för barn och unga och hela familjen. I Bästa Festivalen upplever och skapar barn och unga tillsammans med konstnärer och pedagoger. I dagsläget genomförs festivalen vart annat år, under två veckor i samband med höstlovet, av nätverkets nästan 90 arrangörer, på uppåt 100 platser runt om i Sydsverige. Festivalen lockade 2021 ca 35 000 besök under två veckor. 2023 händer Bästa Festivalen 21 oktober – 5 november. Under festivalen erbjuder arrangörerna workshoppar kopplade till utställningar, performance och live art, konstnärssamtal och visningar. Medverkande arrangörer ansvarar för och bekostar sina aktiviteter, men Bästa Biennalen fördelar ett stöd till alla i tid anmälda arrangörer ett arvode om 11 500 kr (2023), öronmärkt som arvode till konstnär. Syftet är att skapa ekonomiska förutsättningar för möten mellan barn & unga och professionella konstnärer och säkerställa konstnärers medverkan i de pedagogiska aktiviteterna. Bästa Biennalen genomför övergripande press- och marknadsföringsinsatser kopplat till Bästa Festivalen, men också löpande för Bästa Biennalen och dess hela program. I tillägg produceras trycksaker, marknadsföringsmaterial och digital kommunikation. Arrangörerna genomför och bekostar sina reguljära marknadsföringsinsatser. Redan under Bästa Festivalens (tidigare Bästa Biennalens konstfestival) första år 2013, arbetades dess form och innehåll fram tillsammans med de deltagande arrangörerna. Det finns flera olika typer av arrangörer. De större institutionerna med sin konstpedagogiska kompetens, sina större tillfälliga utställningar, sina samlingar, ateljéer och utställningsrum har varit med från starten. En annan del utgörs av kommunernas kultur- och fritidsförvaltningar, som arrangerar aktiviteter på lämpliga platser, ofta i samverkan med annan part. En tredje stor grupp består av ”det fria konstlivet” – konstföreningar, gallerier och andra aktörer som producerar, presenterar och förmedlar konst.
MER OM BÄSTA BIENNALEN ”Bästa Biennalen skapar nya modiga generationer! ” Bästa Biennalen är med nästan 100 konstplatser i Sydsverige, landets största nätverk för barn och ungas möten med konsten och kreativiteten! Bästa Biennalen arrangerar bland annat Bästa Festivalen – Sveriges största konstfestival – där barn & unga skapar direkt med konstnärer och pedagoger. Men workshoppar, kollon och öppna verkstäder erbjuds året om – du hittar allt på Programkartan. För nätverkets arrangörer, konstnärer och andra inbjudna produceras också Bästa Konferensen, föreläsningar och nätverksträffar, för att stimulera utbyte och höja kompetensen i nätverket. Verksamheten publicerar trycksaker som Bästa Boken och deltar i externa event för att skapa olika och fler möten med konsten.
www.bastabiennalen.se
Art Walk 2023 – Rötter
Vernissage lördag 27 maj kl. 13:00 – 15:00
Guidad visning med utställande konstnärer, med start på Tjörnedalagården kl. 13:00
Facebook
Instagram
Ladda ned FOLDER Art Walk 2023 här!
I tanken om existensen utgör roten förankringen för det levande och det organiska. Den skapar en kompass om hemma och borta, kända och okända landskap, samtidigt som den också ingår i idétraditioner där ekologi och gravitation är grundläggande faktorer. Genom årets tema, Rötter, undersöker de deltagande konstnärerna och konstnärsgrupperna olika frågeställningar kring kollektiv minneskonstruktion, historieskrivning och sökandet av alternativa tidslinjer och möjligheter. I utställningen presenteras skulpturer, ljudverk, måleri, installationer, processuella verk och interventioner.
För åttonde året i rad arrangerar ÖSKG/Tjörnedala konsthall i samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap utomhusutställningen Art Walk i det närliggande natursköna Tjörnedala Strövområde. I årets Art Walk presenteras fem platsspecifika verk av konstnärer från vårens Open call, parallellt med verk av studerande på Österlenskolan för konst och design i Simrishamn. Art Walk är ett samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap som tar hand om Tjörnedala strövområde med vandringsstigar, grillplatser, naturvård, m.m. Stiftelsen erbjuder 19 sköna strövområden runt om i Skåne med en totalt ca 40 mil lång vandringsled.
Utställningen är öppen dygnet runt och konstverken är placerade längs den Blå stigen på Tjörnedala strövområde.
Utställande konstnärer:
Gunnel Pettersson
Lotten Pålsson & Maria Westmar
Ellen Skafvenstedt
Johan Suneson
Jukka Värelä
Utställare från Österlenskolan för konst och design:
Blenda Averfalk
Sara Fabiola Rydenholm
Lovisa Friman
Fredrik Grané
Milena Legowska
Vilda Rosenblad
Ida Sandberg
Amanda Thulin
Johanna Wilk
Mer om årets konstnärer och deras verk:
Gunnel Pettersson
Nils och Jeppas odling: En reflektion över platsens passerade tid och dagens odlingslandskap, 2023
Ljudet av en bisvärm, krukor och växtdelar
ca. 7 x 10 m
Vattenkvarnen vid Odarbäcken revs på 1990-talet. Hur kan vi förstå deras plats? Den som Carl von Linné beskrivit ”Tjörndala lund (…) var en av de skönaste lundar jag sett i riket”. De magra åkrarna gav normalt inte mer än ”3:e kornet” av råg och bovete. Avkastningen utgjorde alltså en tredubbling av utsädet. Efter branden delade bröderna ägorna och uppförde var sin ny gård. Nils var den som byggde det som vi nu känner som Tjörnedala invid Odarbäcken nära den gemensamma kvarnen. Generationer av strävsamma människor byggde, trots knappa förhållanden, ett relativt välstånd som gjorde Tjörnedala till en aktad gård.
I jakten på att förstå min plats, är det en komplex bild som träder fram av odlingslandskapet. Varför ser landskapet ut som det gör med stora monokulturer med raps, betor, vete, majs, och möjligen lite råg? Hur har vi lyckats förgöra insekternas förutsättningar för att pollinera?
Bilden är inte vacker längre.
Vi befinner oss långt från Nils och Jeppas stävan om att få ut ett år av den mer eftersträvansvärda rågen efter år av bovete, kanske träda och lite extra inkomster från kvarnen. Med framväxten av jordbrukets stordrift behövdes inte Tjörnedalas marker. Andra värden uppstod. Förvandlingen har givit en mötesplats kring konsten. En ny tid för med sig nya livsfrågor. Vår bekväma tillvaro har givit andra och nya sorts hot om väder och missväxt.
Gunnel Pettersson (f. 1960, Malmö) är utbildad på Konstfack med vidareutbildning på Kungl. Konsthögskolan, och är verksam utanför Simrishamn. Hennes projekt ”Odlingen” har blivit ett sätt att leva och experimentera med utopier utefter samhällskritik och undersökande processer. Målet är att bidra till ett odlingslandskap med större mångfald genom kunskap om odling av bovete. Det är ofta ett relationellt arbete där exempelvis det lokala föreningslivet involveras, och interaktion uppstår som leder processen vidare. Det publika mötet sker såväl inom som utanför konstinstitutionen med odling, fältvandringar, performans, utställningar, m.m. Petterssons verk och projekt har bl.a. visats på ETC Solpark i Katrineholm (2023), Biosfärfestivalen (2022), och Ystad Konstmuseum (2018).
fiberartsweden.nu
experimentutopier.org
Instagram: @gunnel_odlingen
Lotten Pålsson & Maria Westmar
Jordande, 2023
Lakan, frottéhanddukar och garn i bomull. Naturfärgning med krapprot och platsens påverkan på materialet.
Varierande mått
Den vridna rörelsen
Fyra händers kraft i en delad rörelse. Samarbetande händer med och mot vrider. Som tug of war och sedan stiltje.
Händer kramar ur och om. Rep kastas loss
Från hav och land och omvänt. Tvinnat Z och S.
Den vridna rörelsen skapar rep. Repen som rotar oss vid platsen.
I verket Jordande har vi tagit intryck av parallella berättelser som utspelar sig vid havet.
Lakanen som tvättas och som i verket blir till rep. Rep som förtöjs och lossas i dragkamper mellan hav och händer.
Lotten Pålssons arbete har en grund i fotografi och text, och har på senare år utvecklats mot installation med varierande material och tekniker. Hennes arbetsmetod är intuitiv och fragmentarisk och verken skapas i dialog med den upplevda världen – insamlat material sätts samman i installationer som pendlar mellan det rationella och sinnliga, det långsamma i materialet och tankens flyktiga skiftningar. I ett poetiskt undersökande av språk kretsar verken ofta kring kommunikationen i sig, språk och objekt som meningsbärare med dess outtömliga sätt att betyda.
Lotten Pålsson (f. 1977 Karlshamn) är utbildad på Högskolan för fotografi i Göteborg och är verksam konstnär i Malmö. Utställningar och projekt i urval är: Röstånga Konsthall (2023); medverkan med fanzine i CFF Periferi (2022); Karlshamns Konsthall (2022); Bokrelease och uppläsning av artist’s book Dubbeldager, Malmö Konsthall (2022); Åstorps Konsthall (2021); Galleri Hamnmagasninet, Varberg, (2021); Galleri Cozmo, Lund, (2020); Galleri Format, Malmö (2019); Galleri Arnstedt (2018); och CAC Bukovje / Landskrona Fotofestival (2016).
lottenpalsson.com
instagram @lotten.hej
Materialen har en meningsbärande roll i Maria Westmars konstnärliga arbete. Hon använder sig ofta av relaterbara material som återfinns i vår närmsta omgivning. Sten, textilier, sand och skumgummi – förädlade material och ämnen från vad vi benämner som naturen. I arbetet med dem undersöker hon om de är i rörelse. Hur deras inbördes förhållanden ser ut, om materialen är levande eller döda och om de har agens. Genom installation, text, bild och samarbetsprojekt bearbetar Westmar frågor som berör erfarenhet, kropp, materialitet, ursprung och det sinnliga.
Maria Westmar (f. 1983 i Stockholm) är verksam i Malmö och utbildad på Konstfack. Hon innehar en masterexamen i fri konst med inriktning mot textil. Efter examen 2015 har Westmar bland annat gjort utställningar och samarbeten som har visats på Sjöbo Konsthall (september 2023); Inter Art Center, Malmö (2022); Krognoshuset, Lund (2019); Kvamsdals Fargeri, Norge (2018); och Zabriskie Point, Schweiz (2017). Hon har blivit tilldelad flertalet stipendier däribland Konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium (2023); Malmö Konstmuseums stipendium ur Aase och Richard Björklunds fond (2020); samt stipendium från Konstakademien (2019).
Ellen Skafvenstedt
Blå stigen, 2023
Reglar, MDF, rep och objekt i blandade material
2 x 3 x 2,2 m
I Tjörnedala strövområde kan du som besökare välja att promenera längs den Blå stigen, där träd efter träd nogsamt markerats med blå prickar. Vandringsleder i skogsområden utmärks ofta av färgmarkeringar likt dessa, som taktiskt placerats ut för att visa vägen. Färgen avgör längden på rundan och ser till att du kommer tillbaka till samma ställe som du började på. De tjocka lagren av plastfärg skapar en kontrast mot underlaget av bark eller sten, och utgör ett eget språk som talar om hur du ska styra dina steg.
I verket Blå stigen kommer dessa prickar till liv och utgör en portal av lösgjorda cirklar och fabrikstillverkade runda föremål, allt i en monokrom färgsättning. Bollar och klot upprepas i ett mönster som bildar en lekfull replik till stigens givna namn.
Ellen Skafvenstedt (f. 1991, Nynäshamn) är en Göteborgsbaserad konstnär som arbetar brett med en mängd uttryck och medium. De senaste årens projekt har bland annat innefattat textila tekniker som applikationsbroderi och stickning, men även skulpturala arbeten där hon har använt funna objekt som material. Grunden i hennes konstnärskap är frågor som kretsar kring konsumtion och nedskräpning och hon använder i princip enbart begagnade och förkastade material i sina verk. Skafvenstedt är utbildad på Konstfack och Umeå Konsthögskola. De senaste åren har hon bland annat ställt ut på Galleri Verkligheten i Umeå, Konstepidemin i Göteborg och Galleri Hanaholmen i Finland. Skafvenstedt är representerad av Göteborg Konst och Statens Konstråd. Utöver detta driver hon även Galleri BOX i Göteborg och arbetar på Göteborgs Konsthall.
Johan Suneson
Circumstantes/Omgiven, 2023
Grenar, vävtejp, ståtråd, snöre, jord och lim
Varierande mått
Verket Circumstantes/Omgiven är en ring av huvudlösa kroppar. Grenar använda som linjer. De ringar in luftformer. De avskiljer en yta från en annan. De naturväxta träddelarna kränger fram i rummet. De ser olika ut beroende på betraktarens position. Jord är modellerad till kroppar. Volymen växer inifrån och ut, men ryggarna är urgröpta som skal.
När de rika abonnerade på platser i kyrkbänkarna, fick de fattiga stå. I fiskelägena, bland de egendomslösa, drog väckelserörelsen fram. Att stå i en ring och hålla varandras händer är en kollektiv gest av enighet eller tvång. Ett uttryck för den självvalda gemenskapen och identiteten inom frikyrkan och väckelserörelsen. Skulpturernas volym riktar sig in mot cirkelns mitt, medan ryggarna är platta eller urgröpta. De kan användas interaktivt, likt figurmålningar på nöjesfält där det går att sticka fram huvudet och smälta i hop med motivet.
Johan Suneson (f. 1963, Västanfors) är en Malmöbaserad konstnär vars uttryck omfattar skulptur, teckning, performance och måleri. Sunesons arbeten är berättande. Material används metaforiskt. Psykiska tillstånd, osynliga upplevelser, ges skulptural form. Folkliga och religiösa uttryck kombineras med daterad och uppdaterad teknik. Gamla föreställningar, poem och talesätt inspirerar honom till nya gestaltningar. Suneson arbetar med kollektiva konstnärliga processer, där den pedagogiska situationen används som konstnärligt uttryck. På Tullkomplexet, Norrtull, Stockholm arbetar han med interventioner i det offentliga rummet, och på Klubb Krognoshuset, Lund genomförde experimentella workshops där samtidskonsten möter barn och unga i skapandeprocesser. För Kristianstads konsthall och Konstfrämjandet Skåne gjorde Suneson 2021 en konstnärlig gestaltning tillsammans med skolbarn på Everödsskolan. Han har arbetat med platsspecifika performance i Bangalore, Indien, IASPIS (2019) och på Lichtenberg studios i Berlin (2022).
Jukka Värelä
Ankare, 2023
Stål, tjära
1,8 x 2 x 1 m
Människor har rötter runt hela världen. Långt borta bakom haven.
Jag har gjort en ankare som långsamt försöker rota sig i den skånska kustremsan.
Ankarets material, smidesstänger med naturinspirerade ändavslutningar, s.k. skrollor, kommer från flera workshops som jag gjorde med ungdomar i Malmö mellan 2008 – 2018. Den ensamma björken på stranden har fått sällskap.
Jukka Värelä (f. 1964, Tammerfors, Finland) examinerades från HDK i Göteborg 2002 och har sedan 1996 gjort tiotals offentliga platsspecifika gestaltningar. Han arbetar framförallt med offentlig gestaltning, ofta med naturen och vetenskapen som inspiration och utgångspunkt. Med få komponenter undersöker och laborerar Värelä med förhållandet mellan konkret och abstrakt, funktion och icke-funktion, verklighet och dröm. Det senaste verket är Paus till Örebro universitetsjukhus entré 2021. Passage till Ursvik, Sundbyberg skapades med Torbjörn Limé 2022. Värelä ställer också ut på gallerier och konsthallar, däribland Krognoshuset, Lund (2023), Galleri Rostrum, Malmö (2016), Kunstverein Baden, Österrike (2018), Tyskland och Vabaduse Galleri, Tallinn (2020). Värelä är medlem i konstnärsgruppen Aura och arbetar även med olika konstpedagogiska projekt.
jukkavarela.se
Mer om årets utställare från Österlenskolan för konst och design:
Blenda Averfalk
Horizont mellan världar
Om vi lyssnar noga kan vi höra eko från parallella världar, om vi lyssnar riktigt noga kan vi se dem.
För drygt ett år sedan slog blixten ner i trädet du står framför, vilket ledde till att slöjan mellan världarna lyfts för ett tag. En ovanlig sorts blomma från ett parallellt universum kallat drömland trilla över kanten och förälskades i en fiskmås från vår värld. Denna varelse är resultatet av det, idag omhändertagande av sina egna små.
Det är osäkert hur länge magin som håller dem här kommer vara bunden till platsen men en sak som är säker är att de kommer vara borta när magin är borta. De tillhör inte längre någon av världarna och samtidigt alla. I djup dvala kommer de falla tills magin åter uppstår, på ett eller annat sätt. Under tiden leker de i skuggdalen i springorna mellan världarna.
Drömland är en magisk plats, bortom realismens ram av tid. En direkt parallell värld till denna, en inre värld som varit en tryggare plats sen barnsben. En tillflykt och en favoritplats, när det stormat som mest runt om mig, tydde jag mönster i tapet-strukturen som blev till väsen och träådringar i dörrar som blev till världar.
Dömmande existerar inte i drömland, alla är fria att utforska naturen av sitt eget väsen. Detta är anledningen till att denna plats ligger mig så varmt om hjärtat, karaktärerna är inte vad som anses traditionellt vackra, de vågar ifrågasätta skönhetsideal och sätta gränser. Genom drömland vill jag ge mig själv och andra möjligheten att fritt utforska.
Sara Fabiola Rydenholm
HOME/skin, 2023
Vaxdoppat tyg med broderad dikt
Ca. 100 x 50 cm
Vad är ett hem på jorden, när varje plats du bor på känns främmande? Var är din bas, när marken du står på förlorar sitt fäste och luckras upp till något flytande? Något som inte längre går att stå på.
Bortom allt vi tror att vi är och har och äger, så finns rötter inom oss som saknar substans. De är bara essens. Essens av ett hem som vi alla tillhör.
Beneath my skin
I’m not thick, nor thin
Not black or white
Not wrong or right
Beneath my skin
I don’t own a thing
No clothes, no car
No house to live in
But that doesn’t mean
I don’t have a home
Beneath my skin
Om konstnären:
Jag arbetar nästan uteslutande idébaserat, med mina känslor och tankar kring livet som mitt fokus. I synnerhet med inre frågor kring hur man är människa. Materialet väljs efterhand, påverkat utav idéns ursprung. I detta fall vaxdoppat tyg för att efterlikna hudens skira struktur, med en broderad dikt jag skrivit kring min rotlöshet och mitt inre hem.
Lovisa Friman
Är vi lösa rötter på vift?, 2023
Installation med träpallar
2 x 2 m
“Trädens rötter behöver utrymme, syre, vatten samt mikro-& makronäringsämnen för att trivas.” som oss människor. Är vi egentligen bara lösa rötter på vift? En tanke som väcktes i mig när jag försökte förstå trädets rotsystem. Vi människor är kopplade till varandra och trivs på olika platser, som träden och rötterna. Oftast är vi på vift och saknar fäste. Vi behöver slå rot någonstans och för att hitta ett hem och en trygghet.
Jag bjuder härmed in dig att slå dig till ro, grundas och förlängas ner i marken. Kanske tänker du på de stora frågorna i livet eller varför gräset är grönt? Försvinner du bort till en annan plats eller stannar du kvar?
Om konstnären:
Jag intresserar mig för hur människors levnadsvanor, i relation till natur och rumslighet kan förändras med hjälp av arkitektur och design. Om vi ska förstå vårt värde och avtryck i en hårt drabbad värd behöver solidariteten för naturen vara frekvent närvarande i vår vardag. Med tanke på att hemmet är där vi spenderar majoriteten av tiden, är det också platsen vi är som mest öppna för förändringar. Genom att utmana ett biologiskt nedbrytbart material eller ett objekts förutbestämda funktion skapar jag nya infallsvinklar och vidgar perspektiv för hur vi kan förändra vårt rörelsemönster och förhållningssätt till resurser för att bli mer medvetna.
Frågor som intresserar mig är; “Kan vi skapa nya rutiner genom att förändra rörelsemönstret i en bostad?” och “Hur kan vi genom design göra människor mer medvetna om kaffeindustrins enorma belastning på både människor och miljö?”. Jag vill skapa framtidens lösningar och vara med på resan mot en smartare och mer omhändertagande värld.
Fredrik Grané
Vi bygger en ny värld
Idag talas det mycket om AI—artificiell intelligens. En teknologi som skapar nya möjligheter för oss människor. En teknologi som kan skriva böcker och måla tavlor på begäran. Hur kommer denna kraft att förändra vårt samhälle? Kommer den som sin föregångare Modernismen göra upp med sina rötter, sitt ursprung?
Vi skapar en ny värld, men vad händer med den gamla, vårt ursprung, våra rötter? Hur kan vi få AI genom mötet med människa, material och teknik att verka i syntes med vår samtid och framtid?
Om konstnären:
Varje dag vandrar jag ut dit där berättelserna finns, himlen möter de vidsträckta fälten, åkrarna, gårdarna, havet och molnen som jagar över himlen. Jag vandrar också på stadens gator där gränderna och husen finns. Jag följer årstidernas växlingar, från det kalla vinterljuset till sommarens ljus, som lägger sig tungt lila på trottoarerna. I detta möte finns stillheten, närvaron, kontemplationen, varat och drömmarna. Färgerna är eviga, oförstörbara i sitt varat, precis som vi. Det jag upplever tar jag med mig hem, som fotografier eller minnesbilder och överför på papper eller duk.
Milena Legowska
Will I Bloom in Unknown Soil?, 2023
Blandteknik
Mina rötter hann aldrig bli stora, ändå gror det skott som en dag ska blomma. Som ogräs som växer genom sprickor i asfalt, långsamt men med eftertanke, pryder de mitt hem i det osäkra.
Will I Bloom in Unknown Soil? utforskar idén om att slå rot i en okänd, ibland kall och hård miljö. Skulpturen hämtar inspiration från mina egna rötter, den polska folktraditionen att skapa mobiler, eller pająki, som vanligtvis hängdes i taken för att dekorera hus, med avsikt att bringa tur och lycka. Här symboliserar den även den mänskliga uthålligheten och vår förmåga att skapa oss en vacker tillvaro, även när saker vid första anblick inte känns bekanta.
Om konstnären:
Mitt konstnärskap har sin grund i illustration, vilket för mig länge varit ett mer tillgängligt sätt att arbeta med bilder. Illustrationer är bilder vi ser överallt, i tidningar, vid busshållplatsen och på framsidan av boken på biblioteket. Tyngden som illustrationen bär är inte inlåst i ett konstgalleri. Jag undersöker därför mötet mellan visuell kommunikation och traditionell konst, med avsikt att skapa material som utforskar både de prestigefyllda och prestigelösa delarna av vår verklighet.
Utgångspunkten i mina verk ligger i den mänskliga samexistensen, där det eviga sökandet efter att förstå varandra och sig själv aldrig tycks ta ett slut. Genom att gestalta människor i deras mest triviala sammanhang söker jag efter skärningspunkten mellan de igenkännliga, ibland absurda mänskliga känslorna och skönheten i vår tillvaro som vi så ofta glömmer att reflektera över. Mina verk är ett evigt grävande i den mänskliga komplexiteten av att vara flera känslor, platser, språk eller sammanhang samtidigt.
Vilda Rosenblad
Har du någonsin stannat framför ett träd och känt dess närvaro? Slängt av dig skorna, stått ovanför rötterna och tänkt att om du bara koncentrerar dig tillräckligt hårt kanske du känner dess blodflöde?
Träd har alltid varit del av människors liv, endast under en bråkdel har människor varit del av trädens.
Det är inte en jämlik relation.
Vi har dyrkat deras kraft, för oss en slags odödlighet. Vi har tilldelat dem själar och “givit” dem rättigheter. Skogen har gett upphov till skapelseberättelser, livets träd, kunskapens träd, asken Yggdrasil m.m. och knutit oss samman i samhällen, stora som små.
Vi har skördat frukter, nötter, bark, kottar, sav och löv, planterat och tagit hand om nya sådana träd.
Mer och mer är människans relation till trädet dock en destruktiv sådan. Skogar skövlas och utnyttjas och ingenting ger vi tillbaka.
Går det att ändra på?
Närma dig ett träd. Kommunicera med det, umgås med det som du skulle göra med en vän som gav dig ovillkorlig tröst och kärlek. Berätta för det att snart blir allt bra igen. Snart återställs balansen.
Om konstnären:
Världen har blivit tokig. Empatinivåerna sjunker, åsikter polariseras och vi har slutat läsa böcker. I en digital värld saknar jag mänsklig samvaro, nyanserade samtal, handens skapande samt naturens jordande effekt. I mitt konstnärliga arbete undersöker jag hur ett kreativt kaos och handens skapande kan kombineras och förstärkas med fokus på enkelhet, årstiderna och det lokala. Min metod är oftast figurativ bild, materialen varierar mellan canvas och textil bakgrund där jag använder mig av tidningsurklipp, textilier och färg. Jag återvänder gång på gång till återbruk och har en särskild, varm relation till spillull, som är ett lokalt material som finns i överflöd. Jag hoppas att mitt skapande kan tjäna som en försynt vägvisare i en ny riktning, en som inte alltid tar oss huvudstupa framåt, utan påminner oss om det eviga runt omkring oss.
Ida Sandberg
Följder
Blandteknik med akrylplast, sand, lera, sten, plaster, glas och metall
200 x 30 cm
Marken vi står på vittnar om inlandsisens framfart. Jordarna vi går på är fragment från berg som sakta nötts ner till sina minsta beståndsdelar.
Människan nyttjar marken och jordarna.
Vi gräver upp och vi gräver ner.
Skördar mat och mineraler.
Utarmar, förorenar.
Morgondagens jordar kommer att vittna om människans framfart.
Men vi kommer inte vara där och uppleva det.
Vi kommer inte bevittna hur nästa istid nöter ner våra efterlämningar till minsta beståndsdelar eller hur den i sitt tillbakadragande deponerar dessa.
Vi kommer inte att bevittna förändring i dränering, eller växternas möjlighet att slå rot och ta upp näring och vatten.
Vi vet inte konsekvenserna.
Vi vet inte hur.
Vi vet bara att.
Om konstnären:
Jag har så länge jag kan minnas samlat på stenar. Lika länge har jag funnit en trygghet i naturen. Jag drömde om att bli paleontolog och gräva fram dinosaurier, eller naturfotograf. Det hela landade i miljöstudier med inriktning mot geologi, något som inkluderade allt från beräkningar av inlandsisens rörelse till bedömning av jordarter och landskapsanalys. I mitt arbetsliv har jag undersökt föroreningar i jord och grundvatten och gjort konsekvensbedömningar av människans påverkan på sin omgivning.
Frågeställningarna om människan, miljön och de geologiska tidsperspektiven har jag tagit med mig in i mitt konstnärskap och som konstnär jobbar jag brett med olika material och uttryck för att gestalta dessa. Mitt intresse för skulptur och installation har blivit en central del, där kombinerande och kontrasterande av naturliga och artificiella material utgör en röd tråd. För närvarande arbetar jag övergripande med ett koncept jag kallar för Strata Futura – framtida lagerföljder.
Amanda Thulin
Du saknas mig
Olja och akryl på pannå
112 x 112 cm
Vad händer när man saknar en del av sina rötter? Hur påverkas man?
Ett porträtt av mig själv i nutid tillsammans med min pappa som gick bort när jag var 12 år.
En avbildning av oss som aldrig kunnat blivit på riktigt.
Om konstnären:
Jag tar oftast utgångspunkt i ett en känsla eller ett ansikte.
Med en vision om att skapa min version av någon/något redan befintligt växer något/någon nytt fram.
I ansikten och uttrycken läser vi in hur personen mår, vem den är, vad den bär på. Jag lämnar öppet för betraktaren att fundera, vem är den här personen/ gestalten?
Utgångspunkt och inspirationen hämtar jag ofta från min Simrishamn och dess omgivningar. Jag använder mig primärt av lokalt förankrade kulörer eller material i mina verk.Mina verk har en tyngd bokstavligt som bildligt, genom lager på lager visas hela processen upp. Det skeva, kanske inte helt färdiga lämnar öppet för betraktaren att fylla i själv.
Johanna Wilk
I sillens rikaste rike
Havet har varit konstanten som jag alltid längtat till. Jag växte upp i storstan men tillbringade somrarna vid hav. Min största upplevelse av känslan ”att höra hemma” får jag när jag är vid ett hav, oavsett vilket hav. Det är min rot.
Noaks ark, vagga, fiskefångst
I sillens rikaste rike
Livet, båten, djupet och ytan
Samlar, gungar, ger
Rotad vid vatten, i vatten
Med horisonten som konstanten
Alltid att längta till
och vilan
i sillens rikaste rike
Om konstnären:
Jag har tidigare arbetat med olika sceniska uttryck men med tiden övergått till penna, lera, färger, mekanik, strandfynd och andra material som jag hittar. Allt detta, tillsammans med skrivandet, är för mig samma universum.
Min bakgrund inom teater och dans är en pågående referens. I det teatrala finns aspekterna tid, berättande och rumslighet, i dansen kropp och rörelse. Jag vill undersöka mötet mellan det rumsliga, tidsbegränsade, som exempelvis en mekanisk eller mänsklig rörelse, och det (till synes) eviga och stilla, som en teckning. Ibland blir det ett berättande, ibland inte.
Jag söker en frihet i det jag gör, speciellt i mitt tecknande, som känslomässigt kan jämföras med att sjunga. Ett uttryck som kommer helt inifrån och ut, ärligt. Jag följer handen och materialet, oftare än en förutbestämd idé, med naturen som en ständig inspirationskälla och kreativ vän.
I det här projektet har jag använt mig av pil, rotting, trä, metalltråd och kanske även delar av ett upphittat spöknät.
Vävda Rum – offentlig konst med Augmented Reality (AR)
Under sommaren arrangerar ÖSKG/Tjörnedala konsthall utställningen Vävda rum – Sveriges största utställning med offentlig virtuell konst. Vävda rum har vernissage den 20 maj samtidigt på drygt 130 orter i Sverige, vilket gör den till den geografiskt sett största utställningen som skapats i landet.
Genom att ladda ner appen Vävda rum kan besökaren uppleva och interagera med tio helt nya virtuella konstverk som befinner sig på offentliga platser i kommunen. Du kan till exempel jogga tillsammans med en virtuell kompis, bli jagad av en ren längs gatorna, skapa ett gemensamt ordmoln eller bygga en skulptur tillsamman med andra.
ÖSKG/Tjörnedala konsthall har valt att vara med i denna rikstäckande satsning då projektet är spännande, indragande för hela familjen att gå på upptäcktsfärd och såväl blir en naturlig del i både vårt digitala uppdrag som i vårt konstpedagogiska.
Vävda rum är en unik utställning där tio konstnärer som arbetar med offentlig konst och Augmented Reality (AR) har tagit fram konstverk anpassade för offentliga platser som finns i de flesta kommuner. Det kan vara ett torg, en fontän, en gräsyta eller en öde tomt.
Tidigare var det offentliga rummet med sina torg och parker viktiga mötesplatser för kommunens invånare. I dag sker i stället många av våra möten och debatter i virtuella forum. På sina håll kan torg och andra offentliga platser därför upplevas som öde och otrygga. Med Vävda rum vill vi använda konsten för att åter befolka våra gemensamma platser och knyta ihop den virtuella och fysiska platsen och skapa nya mötesplatser. Under hela sommaren har kommunens invånare och besökare möjlighet att uppleva offentliga miljöer på nya och spännande sätt.
Vävda rum visar också att samtidskonsten med hjälp av den nya tekniken kan vara både lekfull, fantasifull och skapa nya spännande upplevelser oavsett geografi och tid på dygnet, utanför storstäderna och institutionernas väggar. Det är en utställning som vill att du tar kommunens offentliga platser i besittning och som sträcker ut en hand till nya möten och samtal med dess invånare och besökare.
Konstnärerna som deltar i Vävda rum är: Space Popular, Lundahl & Seitl, Oscar Häggström, Åsa Cederqvist, Untold Garden, Pastelae, Eric Magassa, James Webb, Adam James, SONG (Choterina Freer, Anna Kinbom och Rut Karin Zettergren i samarbete med Paola Torres Núñez del Prado och Rosalie Yu).
Curator för Vävda rum är Ulrika Flink som är konstnärlig ledare på Konsthall C. Konst- och designstudion Untold Garden har utvecklat appen Vävda rum.
Läs mer om projektet och konstnärerna på vavdarum.se
Projektet Vävda rum är initierat av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och finansieras av Postkodstiftelsen. Vävda rum är en del av Riksförbundet Sveriges Konstföreningars 50-årsjubileum (1973–2023).
Mer info om Augmented Reality (AR)
Nyutexaminerade 2023
I utställningen Nyutexaminerade 2023 orienterar du dig genom anvisningar som kommer när du går in i utställningen. För att spela och höra videofilmer klickar du på en playknapp överst till vänster i projektionen samt klickar på högtalaren för att få ljud på verket. Varmt välkomna in och besök utställningen!
ÖSKG/Tjörnedala Konsthall presenterar för andra året i rad en virtuell utställning med nyutexaminerade konstnärer från konstnärliga högskolor. I utställningen visas måleri, fotografi, skulptur, installation, textil, videoinstallation och digital mediakonst från åtta olika konstnärskap utvalda från ett Open Call tidigare i år. Deltagande konstnärer är Jasmine Christensson, Micael de Leeuw, Charlotta Hammar, Caroline Harrius, Lova Ranung, Henrik Söderström, Tova Tilliander och Queenning Zhao.
I utställningen presenteras åtta konstnärskap där den konstnärliga processen står i tydligt fokus. Här utforskas spännvidden i relationer mellan materiellt och immateriellt, analogt och digitalt, arv och nutid. Med ett intresse för inneboende värde hos det materiella rör sig konstnärerna in i vardagen med dess föremål och material. Konsten tillåts komma närmare, utanför galleriets vita väggar och in i besökarens hem. Vi ser här en generation konstnärer som besitter stor teknisk skicklighet och fördjupning kombinerat med förmåga att med poetisk ansats möta djupa begreppsliga frågeställningar.
Tjörnedala konsthall, som har sitt geografiska läge på landsbygden i sydöst, vill med digitala satsningar skapa ett centralt nav för ung konst och konsthantverk. Utställningen Nyutexaminerade 2023 är en viktig del i att utöka tillgängligheten såväl nationellt som internationellt både för utställande konstnärer och konstpublik.
Utställningen finns tillgänglig online på Tjörnedala Virtuella Konsthall och nås via konsthallens hemsida www.oskg.se.
Utställningen öppnar på fredagen den 3 mars och är sedan öppet dygnet runt fram till och med den 26 mars.
Deltagande konstnärer:
Jasmine Christensson
Jasmine Christensson arbetar med skulptur, text och installation. Med utgångspunkt i autofiktiva berättelser utforskar hon teman som minne, trauma och förlust. I hennes praktik finns strävan efter att frammana poetik genom material och att ge form åt något bekant och samtidigt svårbeskrivet. Jasmine Christensson är utbildad vid Kunstakademiet i Trondheim och Konsthögskolan i Malmö. Hon är bosatt i Malmö.
Jasmine Christenssons hemsida
Micael de Leeuw
Micael de Leeuw arbetar huvudsakligen i textila material. I arbetet är processen central; teknik, repetition och bearbetning. Där möts och samspelar analoga och digitala arbetsmetoder. I sitt arbete drivs Micael de Leeuw av att omvandla material och frammana en känsla av rörelse. Han är utbildad vid Konstfack i Stockholm, där han också är bosatt.
Micael de Leeuws hemsida
Charlotta Hammar
Charlotta Hammar har fotografiet som främsta medium i sitt konstnärliga arbete. Hon intresserar sig för frågor om oro, krishantering och existentiella hot samt hur människan är rustad för att hantera dessa frågor, bottnad i en ängslan över världsläget. Hon utgår från idén om fotografiet som sanningsbärare och skapar därifrån alternativa scenarier genom manipulation och iscensättning; en bildvärld som pendlar mellan det förnuftiga och det paranoida. Charlotta Hammar är utbildad vid Valand och bosatt på Styrsö i Göteborg.
Charlotta Hammars hemsida
Caroline Harrius
Caroline Harrius är keramiker som ofta tar utgångspunkt i äldre generationers glömda hantverksskatter. I sitt konstnärliga arbete utforskar hon hur hantverkstraditioner kan kopplas till kvinnligt görande och hur dessa objekt värderas i dagens högteknologiska samhälle. Hon drivs av att lyfta fram hantverket som kulturarv och samtidigt låta sin egen samtida hantverkskunskap möta äldre tekniker. Caroline Harrius är utbildad vid Konsthögskolan i Oslo och Konstfack i Stockholm. Hon är bosatt i Stockholm.
Caroline Harrius hemsida
Lova Ranung
Lova Ranungs konstnärliga arbete tar sig uttryck i videoinstallationer, digitala verk och filmer i vilka hon utforskar storytelling med poetisk struktur. Centrala delar i hennes arbete är fantasi, teknik och ekologi. Hon är intresserad av hur digital animation kan användas för att undersöka föreställningar och fiktioner kopplade till naturen, utan att använda sig av fysiskt material. Lova Ranung är utbildad vid Goldsmiths University i London och studerar för närvarande på Sandberg Instituut i Amsterdam där hon också bor.
Lova Ranungs hemsida
Henrik Söderström
Henrik Söderström intresserar sig för meningsskapande system och hur de påverkar vår kultur, vårt samhälle och vår förståelse av världen. Han undersöker datorgrafik, programmering och virtuella rum samt relationer mellan mediateknologier och politik. Det konstnärliga arbetet tar form i rumslig installation, digital mediakonst, experimentellt ljud och musik. Henrik Söderström är utbildad vid Konstfack i Stockholm och är bosatt i Los Angeles där han studerar vid UCLA.
Henrik Söderströms hemsida
Tova Tilliander
I Tova Tillianders konstnärliga praktik är måleriet centralt. Hon utgår från fotografier- antingen kommersiella eller privata lånade ur närståendes fotoalbum, stillbilder från film, kändisporträtt eller bilder ur porrtidningar från 1970-talet. Hon intresserar sig för fotografiets förmåga att bli projektionsyta för drömmandet och målningarna väcker frågor kring begär, nostalgi och idolisering. Med motiven och måleriet önskar Tova Tilliander väcka begär hos betraktaren, att vilja ha och komma nära. Hon är utbildad vid Konstfack i Stockholm där hon också är bosatt.
Tova Tillianders instagram
Queenning Zhao
Queenning Zhao är designer och konstnär med fokus på rumslighet och narrativ och intresserar sig särskilt för scenrum, offentliga rum och mellanrum. Arbetet tar form i skulpturer, platsspecifika installationer och iscensättningar som blir interventioner i det vardagliga. Återkommande i hennes arbete är historier om platser och objekt, både fiktiva och faktiska, och verken framträder genom sammanfogningar av berättelsefragment, information och upphittat material. Queenning Zhao är baserad i Stockholm. Hon är utbildad vid HDK i Göteborg och Konstfack i Stockholm.
Queenning Zhaos hemsida
Denna utställning görs med stöd av:
Kulturrådet, Region Skåne, Simrishamns kommun, Stiftelsen Sparbanken Syd och Riksförbundet Sveriges konstföreningar.
Huvudsponsor: Sparbanken Syd.
I konsthallen: BRIDGE – Konstnärer från ArtCan (UK) och ÖSKG (SE)
18 november – 10 december 2023
Vernissage lördag 18 november 13:00–16:00
Artist talk 14:00
BRIDGE är ett tvärkulturellt konstnärligt samarbete mellan två etablerade konstnärsdrivna organisationer, ÖSKG (Sverige) och ArtCan (UK). BRIDGE är resultatet av den gemensamma visionen mellan Christel Lundberg, verksamhetsledare för ÖSKG/Tjörnedala Konsthall, och Pernilla Iggström, konstnär och curator för ArtCan.
Svetlana Atlavina
Daniel Bell
Mirella Bandini
Diane Frost
Jane Higginbottom
Catherine Jacobs
Melanie Jordan
Molly Lambourn
Peter Mammes
Phillip McConnell
Marcus Bagge
Maria Björklund
Susanna Gunnarson
Jonas Larsen
Anja Richardt Krabbe
Anna Rochegova
Adrian Room
Jonas Rooth
Teresa Rooth
Ben Thompson
Curerad av Pernilla Iggström (ArtCan) och Christel Lundberg (ÖSKG)
BRIDGE är ett tvärkulturellt konstnärligt samarbete mellan två etablerade konstnärsdrivna organisationer, ÖSKG (Sverige) och ArtCan (UK). BRIDGE är resultatet av den gemensamma visionen mellan Christel Lundberg, verksamhetsledare för ÖSKG/Tjörnedala Konsthall, och Pernilla Iggström, konstnär och curator för ArtCan.
Utställningen på konsthallen bygger på ett nätverkande över fysiska och metaforiska gränser, ett överskidande av geografiska, kulturella, politiska och sociala gränser, för att öka mångfald, inkludering och förståelse för olika förutsättningar att verka som konstnär. Tjörnedala konsthall ligger på landsbygden i östra Skåne och ArtCan verkar internationellt med bas i metropolen London, vilket skapar en spännande dynamik i projektet BRIDGE.
Tio konstnärer från varje konstnärsdriven plattform är samarbetar här som duo—två och två. Varje duo har arbetat tillsammans för att utbyta idéer, där kommunikation i och utanför ateljéerna lagt grund för gemensamma processer. Resultaten av dessa samarbeten omfattar en rad olika uttryck, däribland måleri, installation, video och ljudverk vilka presenteras i form av 10 installationer vilka visas på Tjörnedala konsthall fram till 10 december 2023.
ArtCan, London (UK)
ArtCan är en konstnärsdriven ideell konstorganisation med medlemmar över hela Storbritannien och internationellt. ArtCans arbete stöds av insatser från konstnärsmedlemsvolontärer och bidrag från donationer och konstnärsgruppen Friends of ArtCan. Organisationen samarbetar med gallerier, men söker också nya rum där konsten blir en del av vardagen, med syftet att involvera publiken på ett organiskt och personligt sätt. ArtCans etos bygger på att varken ta ut medlemsavgift eller provisioner på försäljning. Allt för att sätta konstnärens roll i centrum i utvecklandet av hållbara praktiker och arbetsvillkor.
I projektrummet: Leif Palmquist – i vatten luftens landskap
18 november – 10 december 2023
Vernissage lördag 18 november 13:00–16:00
“Målningarna i utställningen är de visuella spåren av aktiviteten och mötet mellan regnvatten och pigment.
Sedan några år tillbaka har vattnet i målningarnas tillblivelse varit just insamlat regnvatten. Det började vid en stipendievistelse vid Cité des Arts i Paris för ca åtta år sedan. Ett mer eller mindre ihållande regn under två månader gjorde att jag tog beslutet att samla regnvatten och använda det i målningsprocessen. Allt sedan dess har detta varit en del av materialet i akvarellerna.
Pappret blir som framkallningsskivor där något synbart växer fram. Något mellan helhet och upplösning. Övergångar mellan ljus och mörker, mellan dag och natt. Något på väg att bli ett landskap. Något på väg att finnas som i nästa stund kan lösas upp och uppgå i något nytt.”
Leif Palmquist
Oktober 2023
Leif Palmquist (f. 1961, Karlskrona) är en Stockholmsbaserad konstnär med utbildning från Konstkolan Forum i Malmö (1986–1991). Hans verk har visats på en rad olika gallerier och institutioner i Sverige såväl som internationellt, med separatutställningar på bl.a. Teatergalleriet, Kalmar (2021); Galleri Charlotte Lund, Stockholm (1998, 2001, 2007, 2010, 2014, 2018); Karlskrona konsthall (2010) och Galleri Leger, Malmö (1991). Grupputställningar i urval inkluderar Isolering | Kommunikation, Färgfabriken, Stockholm (2020); Ainsi de suite 3, CRAC, Sète, Frankrike (1999) och The Comestible Compost, Gallery 207, Los Angeles (1998). Palmquist finns även representerad i samlingar hos Statens konstråd och Stockholms läns landsting.
Bild: Leif Palmquist, i blånande ström
Sukkot – Lövhyddefesten
30 september – 5 november 2023
ÖSKG / Tjörnedala konsthall
Channa Bankier
Karin Brygger
Andjeas Ejiksson och Joanna Zawieja
Goldin+Senneby
Susanna Jablonski
Curator: Paulina Sokolov
Vernissage lördag 30 september kl. 13:00 – 16:00
Föreläsning och samtal med utställande konstnärer, modererat av Paulina Sokolov, kl. 14:00
Curatorvisning söndag 1 oktober kl. 12:00
*פֿאַר טעקסט אויף ייִדיש, זעט אונטן*
Utifrån den judiska högtiden Sukkot – Lövhyddefesten, som infaller dagen före vernissagen, resonerar sju konstnärer kring erfarenheter av förflyttning, minne och ritualer som strategi för överlevnad och för att skapa ett nytt hem.
Ett träd som vrider sig runt sin egen axel för att anpassa sig till växlande klimat, en byggbeskrivning som utgår från tid och de material som råkar finnas på plats, handskrivna pappersrullar som polyfont vittnar om ett levande (och förgånget) judiskt Europa och en utställningshall förvandlad till en hydda av förhistoriska växter. Det är vad publiken kommer att möta i höstens utställning på Tjörnedala konsthall. Bakgrunden är den serie om svenska minoriteter som konsthallen inledde förra året, då med den samiska utställningen Máttaráhkko och jag. Årets utställning, som curerats av Paulina Sokolow, tar sig an det judiska som en uppsättning erfarenheter och historier, snarare än en grupp med liknande seder och bruk. I utställningen medverkar konstnärer som både identifierar sig som judar och sådana som inte alls gör det.
– Eftersom jag själv har ett kluvet förhållande till det judiska och inte är uppvuxen med sedvänjor eller religion, tycker jag att det är så fantastiskt med konsten att den lyckas vara så öppen och mångtydig. omständigheterna som gjort att vi finns över hela världen och att de begränsande lagar som omgett oss genom tiderna har gett upphov till en stark önskan om att skapa en universell gemenskap, ett utopiskt samhälle helt enkelt, säger Paulina Sokolow, utställningens curator.
Utgångspunkten som ger utställningen dess inramning är Lövhyddefesten, eller Sukkot på hebreiska, vars första dag i år infaller den 29 september. Högtiden firas till minne av flykten från Egypten, då de enligt sägnen förslavade judarna fick chansen att lämna landet och vandra tillsammans genom öknen. På vägen byggde de tillfälliga boningar av det som fanns. Rent visuellt kommer ekon av lövhyddan att märkas genom konstnärsduon Goldin+Sennebys verk The Plot, där väggarna målats med schabloner av formerna för de fossil av växter som täckte jorden under karbon-perioden för 350 miljoner år sedan.
Channa Bankier
Ansikten, kroppar, famntag och kroppar som både är insida och utsida på samma gång. Som kronblad på en blomma kan en kropp vecklas ut i all sin tunnhet och sårbarhet. Blomkropp. Oavsett om det är glödande åtrå eller förtvivlan så är det människan som står i centrum. Hela sitt konstnärskap har Channa Bankier ägnat åt hennes, människans heliga drifter. Målningar i tempera och tusch i mättade, glödande rött, grönt och gult på svart är utförda vid tiden för hennes mans bortgång. Alla dukar har ett och samma ansikte, det kan vara konstnärens, men dragen är så allmänna att det skulle kunna vara vem som helst, du eller jag. Sorgemålningar, som i en sorts ordlös bön framsäger förtvivlan i bilder. I judendomen finns en vacker bön, kaddish, som läses för den döda. Men ordet död förekommer aldrig, utan är bara en hyllning till Gud, livet och en önskan om att Jerusalem ska återuppstå ur ruinerna. En återkommande bön som snarare än att handla om en geografisk plats, syftar på en längtan efter att få komma hem. Det vilar något melodiskt över Gråtmålningarna, och det låter nästan som Leonard Cohens mullrande stämma, Hineni (Här är jag). You want it darker. Målningarna har samlats i publikationen Änkans bok. Där har även poeten Björner Torsson hört toner, men av ett annat slag. Han skriver:
Först: Han jojkade henne
Och hon jojkade honom mycket tillbaka
Nu: Hon gråter honom, grät
Gråtit grått…grutte
Som man gråter sitt inre: djungeln och alla möblerna
Channa Bankier studerade på Konsthögskolan i Stockholm 1966–1971 och tillhörde de politiskt och konstnärligt radikala konstnärerna på den tiden. Hennes senaste utställning var på Burgsviks konsthall på Gotland och hon har ställt ut otaliga gånger på museer i hela Sverige och hennes verk finns representerade i en mångfald av samlingar, bland annat Moderna Museets och Nationalmuseums.
Susanna Jablonski medverkar med två verk. The Orchestra är en mobil skulptur med objekt hängande fritt från taket. De hängande formerna är gjorda av tunt glas föreställande olika föremål. Det är två händer som sträcker ut sig som i en omfamning, blad och musikinstrument. Det sköra materialet och de symboliska föremålen för tankarna till en vemodig berättelse som vi kanske hört, men inte minns exakt. Fiolen och händerna är vanligt förekommande i Marc Chagalls målningar. Den vitryske konstnären räknas som en av de viktigaste modernisterna i konsten, men han glömde aldrig sin lilla by Vitebsk. Orchestra är inspirerad av hans Le grand cirque från 1956. Hennes andra verk utgörs av en videoanimation, After Nature (2017), i vilken ett vrider sig runt sin egen axel i uppspeedad fart. Man vet att naturen anpassar sig efter omständigheter, den tränger igenom hårda material som asfalt och de böjer sig om något kommer i vägen. En förmåga som är minst lika utvecklad hos människor.
Susanna Jablonski sammanflätar skulpturalt hantverk, ljudkomposition, video och vardagliga föremål i rumsliga installationer. Jablonskis arbete undersöker det ontologiska värdet av material, objekt och kroppar – hur de består eller sönderfaller, och hur mening tillskrivs den tid och plats de förkroppsligar. Jablonski har ställt ut på bland annat Malmö Konstmuseum (2023), Lunds Konsthall (2022), Moderna Museet (2022), Kalmar Konstmuseum (2021), Bonniers Konsthall (2020), Revolver Galería i Lima (2020) och finns representerad i Moderna Museet, Malmö Konstmuseum och Statens konstråds samlingar. Under 2024 installeras två permanenta offentliga gestaltningar av Susanna Jablonski på olika platser i Sverige.
Goldin+Senneby har under snart två decennier utvecklat komplexa, mångbottnade verk som leder ut i vida omloppsbanor och i sin väg kastar ut betraktaren i alltifrån levande organismers minsta beståndsdelar, som här—fossil efter 350 miljoner år gamla växter—till frågor om vem som råder över jorden vi lever av. I det monumentala verket The Plot (Utopia Bloemen) (2018) har konstnärerna tittat närmare på en speciell tomt som de förvärvat ovanpå en före detta kolgruva. Till verket, bestående av de svarta fossilmönstren som bildar en hydda av konsthallens största rum, tillkommer även en låda på ett stativ liknande de som användes av friluftsmålarna vid förra sekelskiftet. Det här är också ett slags friluftsmåleri, fastän konstnärerna i det här fallet gjort en betydligt djupare studie av landskapet än att bara återge det visuellt. I lådan finns även en dikt av Mustafa Kör, son till en av gruvarbetarna i kolgruvan, schablonerna till växtmönstren samt köpehandlingarna för tomten. Färgen till väggmönstret kommer från kolet i gruvan. Det är resterna av de mångmiljonåriga växterna vi ser, inte bara konturerna av hur de såg ut.
Goldin+Senneby utgörs av Simon Goldin och Jakob Senneby som arbetat ihop som konstnärduo sedan 2004. Tillsammans har de bland annat utforskat sambanden mellan konceptuell konst och finansvärlden. Bland deras verk märks en spökskriven deckarroman om ett offshoreföretag på Bahamas (2007-2015), ett magiskt trick för finansmarknaderna (2016) och ett förslag om en evig anställning på en tågstation i Göteborg. För närvarande befinner sig deras praktik i förändring och tar sig an kroppsliga erfarenheter av en autoimmun sjukdom. Bland separatutställningar kan nämnas: ”Insurgency of Life”, e-flux, New York (2019); ”Standard Length of a Miracle”, Tensta konsthall, Stockholm (2016); ”M&A”, Artspace NZ, Auckland (2013); ”The Decapitation of Money”, Kadist, Paris (2010); och ”Goldin+Senneby: Headless”, The Power Plant, Toronto (2008). Deras arbete har inkluderats i den 11:e Gwangju-biennalen (2016); 13:e Istanbulbiennalen (2013); Manifesta 9, Genk (2012); och 28:e Sao Paulo-biennalen (2008). De finns representerade i Moderna Museets samling, Stockholm; Centre Pompidou, Paris; och Museum of Modern Art, New York.
Karin Brygger är författare och litteraturvetare, men hennes skrivande praktik växer inte sällan ut i rummet i form av skulptur, installation och performance. Så här skriver hon själv om The Scrolls Project:
The Scrolls Project utgörs av enkla handskrivna pappersrullar som polyfont vittnar om ett levande (och ibland, förgånget) judiskt Europa. Verket är lika mycket artefakter som fragmentariska vittnesmål, lika mycket pågående performance som en smula mikrohistoria om en minoritet i världen. Jag arbetar sålunda i skärningspunkten mellan skrivande, rörelse och vad man skulle kunna kalla »judiska studier».
Att skriva på de små, vita pappersrullarna– och att låta andra göra det – är en lika viktig del av projektet som att läsa högt ur dem för publik. De skapande ögonblicken kan därmed inte skiljas från resultatet, vilket är evigt föränderligt eftersom nya rullar tillkommer, redan påbörjade förändras av ny text eller teckningar, nya placeringar (t. ex lådor). Detta är också intentionen med verket: att spegla och utforska tradition, text, rörelse och förändring och hur detta är vad som utgör grunden i det vi kallar judisk kontinuitet, men också det vi kallar »att vara levande».
The Scrolls Project är ett vittnesmålsprojekt, ett växande bibliotek av olika judiska röster.
Jag involverar kontinuerligt andra judar i detta verk som vuxit fram som en stillsam protest mot den rädsla för utplåning, verklig eller symbolisk, jag föreslår i någon mening förföljer alla judar i diasporan, men det är också en del av min personliga utveckling som författare och konstnär i en hektisk samtid vilken erbjuder mycket lite tid för reflektion – om vi inte själva gör utrymme för den senare. Att skriva placerad i landskapet och/eller medan kroppen är upptagen av rörelse (liksom att skriva för hand) utmanar dessutom den förlegade uppfattningen att författare inte använder sin kropp, vilket naturligtvis är en fördom: alla författare använder hela sin levda erfarenhet för att försöka kommunicera något viktigt till sina läsare, inklusive kroppslig erfarenhet.
En längre artikel om projektet kommer under oktober månad att publiceras i tidskriften Mobile Culture Studies. The Journal: Jewish Migrations and their Effect on Modern Urban Cultures.
The Scrolls Project har också presenterats i The Jewish Art Magazine (US, 2023). Under första halvan av september 2023 gästar Karin Brygger Björkö Konstnod och det internationella residenset ”Walking as practice” med just The Scrolls Project.
Karin Brygger är poet och kulturskribent, och har också en konstnärlig praktik relaterad till text och papper i olika former. Hon är utbildad kulturvetare och har en master i Kreativt Skrivande från Konsthögskolan Valand. Karin Brygger har gett ut åtta böcker, den senaste, ”De blinda i Venedig” kommer i oktober 2023 och nästa verk (tillsammans med Anneli Rådestad och Joanna Rubin Dranger) redan i mars 2024.
Karin Brygger är adjunkt i Medier, Estetik och Berättande vid Skövde högskola och skriver på en avhandling i litteraturvetenskap.
När den här texten skrivs vet vi inte hur Andjeas Ejikssons och Joanna Zawiejas verk kommer att se ut. Det kanske inte ens kommer att vara helt klart till vernissagen. Det är, som det heter, ”under konstruktion”. Men det vi kommer att se i rummet är egentligen bara en fas av Stage Directions. Verket, som består av en instruktion, har använts tidigare och på varje ställe fått ett nytt utseende och funktion, beroende på de specifika omständigheterna. Scenanvisningar innehåller instruktioner för att konstruera och demolera ett väntrum där tid är den huvudsakliga måttreferensen. Konstruktionen uppförs tillsammans med en byggare som genom att tolka scenanvisningen har en central roll i projektet. Den som bygger förbinder sig att uppföra och demolera konstruktionen utifrån texten på en viss plats, inom en viss tidsrymd och inom en viss ekonomisk ram. Genom att utforska utrymmet för och betydelsen av tolkning i arkitekturprocessen vill Ejiksson och Zawieja bryta upp givna föreställningar om vad arkitektur är och sätta fokus på arkitekturen som en dynamisk process, som fortsätter bortom ritbord och byggnadskonstruktioner.
Joanna Zawieja är arkitekt, curator och skribent samt ansvarig för Stadsutveckling på Statens konstråd. Andjeas Ejiksson är konstnär, författare och redaktör. Hans verk bottnar i författandets teatralitet, mellanled och upplevelser. Han intresserar sig särskilt för förhållandet mellan konst, byråkrati och livet. Ejiksson har varit forskare på Jan van Eyck Academy i Maastricht, Nederländerna. Till nyligen var han redaktör för den svenska konsttidskriften Geist. Stage Directions har tidigare uppförts på Kungliga Konsthögskolan, 2014, Moderna Dansteatern, 2014, Kungliga Konsthögskolan, Konstakademien, 2015 och ArkDes, 2018–2018.
סוכּות
שערנעדאַלאַ קונסט־גאַלעריִע
30 סעפּטעמבער – 5 נאָװעמבער
פֿונעם ייִדישן חג סוכּות, װאָס הײבט אָן דער טאָג פֿאַר דער עפֿענונג פֿון דער אױסשטעלונג, קלערן זיבן קונסטלערס װעגן אַלגעמײנע דערפֿאַרונגען פֿון פֿאַררוק, זכּרון און ריטואַל אַז סטראַטעגיִעס פֿאַר תּקומה און פֿאַר שאַפֿונג פֿון אַ נײַ הײם.
אַ בױם װאָס דרײט זיך אַרום זײַן אײגענע אַקס צו צופּאַסן צו אַ אָפּבײַטנדיקע סבֿיבֿה, אַ סכעמע װאָס איז פּלאַנירט מיט די מאַטעריאַלן װאָס טרעפֿן זיך צו זײַן אין דאָס אָרט, בכּתבֿדיקע מגילות װאָס פֿילשטימיקט עדות זאָגן װעגן אַ לעבעדיקן (און נעלם געװאָרן) ייִדישן אײראָפּע און אַ אױסשטעלזאַל פֿאַרװאַנדעלט אין אַ סוכּה מיט פֿאַרהיסטאָרישע געװיקסן. „סוכּות“, אונטערנעמט זיך מיט ייִדישקײט װי אַ זאַמלונג פֿון דערפֿאַרונגען און געשיכטעס, אַנשטאָט צו אַ גרופּע מיט ענלעכע מינהגים. אין דער אױסשטעלונג נעמען קונטלערס אָנטײל װעלכע אידענטיפֿיצירן זיך סײַ װי ייִדן, סײַ אין גאַנצן ניט.
– װײַל איך אַלײן האָב אַ צעשפּאַלטענע באַציִונג מיט דער ייִדישקײַט און בין ניט אָפּגעװאָקסן מיט מינהגים צי דת איז עס מיר װוּנדערלעך אַז די קונסט קענט זײַן אַזױ אָפֿן און טאָפּלטײַטשיק. אױב עס איז פֿאַראַן אַ בשותּפֿות איז עס די היסטאָרישע אומשטאַנדן װעלכע דערפֿירן צו אַז עס איז פֿאַראַן ייִדן איבער דער גאַנצער װעלט און אַז די באַגרענצנדע געזעצן װאָס האָס אונדז כּולל זײַן דורך אונדזער געשיכטע איז גורם געװען אַ שטאַרק װעלעניש פֿאַר אַן אוניװערסאַל ציבור, אַן אוטאָפּיש קהילה, פּראָסט און פּשוט, זאָגט פּאַאולינאַ סאָקאָלאָװ, דער קוראַטאָרשע פֿון דער אױסשטעלונג.
די גרונדליניִע װעלכע פֿאָרמולירן די אױסשטעלונג איז סוכּות, װאָס הײבט אָן הײַאָר דער 29טן סעפּטעמבער
בשעת דער עפֿענונג־טאָג, 14 אַ זײגער, פֿאָרקומט אַ שמועס מיט די קונסטלערס, אָנפֿירט בײַ די קוראַטאָרשע. זונטיק געבט מען אַן אַרײַנפֿיר צו דער אױסשטעלונג מיט דער קוראַטאָרשע 12 אַ זײגער.
חנה באַנקיִער
פּנימער, אַרומנעמען און גופֿים װעלכע זײַנען אײנצײַטיקע אי אינעװײניק אי אױסערװײניק. אַז קרױנבלעטלעך אױף אַ בלום קענט אַ גוף צעװיקלען זיך אין זײַן דינקײט און ברעכעװדיקײט. בלום־גוף. אונאָפּהענגיק פֿון אױב עס איז גליִענדיק חשק צי ייִאוש שטײט מענטש אין צענטער. זײַן גאַנצע קונסטלערשאַפֿט האָט חנה באַנקיִער געגעבן צו אירע, מענטשקײטס יצר. געמאָלן אין טעמפּעראַ־פֿאַרב און טינט אין אָנגעזעטיקט, גליִענדיק רױט, גרין און געל אױף שװאַרץ געמאַכט אַרום דער צײַט פֿון זײַן מאַנס אַװעקגײן. אַלע מאָלברעטן האָבן אײן אײנציקע פּנים, װאָס קענט זײַן די קונטלערס, אָבער די אײגנקײטן זײַנען אַזױ אַלגעמײנע אַז עס קענט זײַן יעדער אײנער, דו אָדער איך. אַבֿלות־געמאָלן, װי תּפֿילות אָן לאָשן אױסמאָלן ייִאוש אין בילדער. אין ייִדישקײט איז פֿאַראַן אַ שײן תּפֿילה, קדיש, װאָס מע לײענט פֿאַר דער געשטאָרבענער. אָבער מע זאָגט ניט דער װאָרט טױט, מע לױבט נור השם, לעבן און אַ װוּנטש אַז ירושלים זאָלט װידער באַװײַזן זיך פֿון די חורבֿות. אַן איבערחזרנדיק תּפֿילה װאָס האַנדלט זיך װײניקער װי אַ געאָגראַפֿיש אָרט, מער װי אַ בענקשאַפֿט פֿאַר קומען אַהײם. עפּעס מעלאָדיש ליגט איבער געװײן־געמאָלן (Gråtmålningarna), און עס הערט אױס װי לענארד כהנס קנאַלנדיקע קול, הנני (דאָ בין איך), דו װילסט עס פֿינסטערער.
שׁושׁנה יאַבלאָנסקי אָנטײלט מיט צװײ קונסטװערק. „אָרקעסטראַ“ (Orchestra) איז אַ באַװעגיק סקולפּטור מיט חפֿצים פֿרײ הענגענדיק פֿון דער סטאַליִע. די הענגענדיקע פֿאָרמען זײַנען געמאַכט פֿון דין גלאָז, פֿאַרטרעפֿט פֿאַרשידענע זאַכן. צװײ הענט פּרוּװט צו דערלאַנגען װי אין אַן אַרומנעם, בלעטער און מוזיק־אינסטרומענטן. דער ברעכעװדיקער מאַטעריאַל און די סימבאָלישע חפֿצים פֿירט די מחשבֿות צו אַן עצבֿותדיק מעשׂה װאָס מיר האָבן אפֿשר געהערט, אָבער מיר קענען זיך ניט דערמאָנען די פּריטים. דער פֿידל און די הענט זײַנען געװײנלעך אין מארק שאַגאַלס געמאָלן. דער בעלאַרוסישער קונסטלער צײלט מען מיט די װיכטיקסטער מאָדערניסטישע קונסטלערס אין דער געשיכטע, אָבער קײן מאָל האָט ער ניט פֿאַרגעסט זײַן שטעטעלע װיטעבסק. „אָרקעסטראַ“ איז אינספּירירט פֿון זײַן „לע גראַנד סירק“ (Le Grande Cirque) פֿון 1956. דער קונסטלערס צװײטן קונסטװערק איז אַ װידעאָ־אַנימאַציִע, „אַפֿטער נײטורע“ (After Nature) (2017), װוּ אַ בױם דרײט זיך אַרום זײַן אײגענע אַקס אין אַן אָפּגעגיכטע גיכקײט. מע װײסט אַז די סבֿיבֿה צופּאַסט צו אומשטאַנדן, עס דורכפֿירט דורך האַרטע מאַטעריאַלן װי אַספֿאַלט און בױגט זיך אױב עפּעס קומט צו שטערן. אַ יכולת װאָס איז אַם װײניקסטנס אַז אַנטװיקלט אין מענטשן.
גאָלדין+סענעבי האָבן בשעת טװײ יאָרצענדיקער אַנטװיקלט קאָמפּלעקסע, סך־טײליקע קונסטװערק װעלכע פֿירן אַרױס אין װײַטע אָרביטן און בשעת דעם װאַרפֿט אַרױס דער צוקוקער אין אַלץ פֿון לעבעדיקע אָרגאַניזמענס װײניקסטע טײלעכלעך, װי דאָ – פֿאָסיל נאָך 350 מיליאָן אַלטע געװיקסן – צו שאלות װעגן װער באַשטימט איבער אונדזער פּלאַנעט פֿון װאָס מיר לעבן. אין דאָס מאָנומענטאַל קונסטװערק „דער פּלאָט (אוטאָפּיאַ בלאָעמען)“ (The Plot (Utopia Bloemen)) (2018) האָבן די קונסטלערס נענטער געקוקט אױף אַ באַזונדער ערד־חלק זײ האָבן צוגעקראָגן איבער אַ פֿריִערדיק קױלגרוב. צו דאָס װערק, צונױפֿגעשטעלט פֿון די שװאַרצע פֿאָסיל־אוזערס װאָס פֿורעמען אַ סוכּה פֿון דער גרעסטער צימער אין דער קונסט־גאַלעריִע, באַלאַנגט אױך אַ קאַסטן אױף אַ געשטעל, גלײַך צו די געשטעלן גענוצט בײַ די דרױסנדיקע קונסטלערס בײַם אָנהײב לעצנט יאָרנהונדערט. דאָס װערק איז אױך אַ מין דרױסנדיק מאָלערײַ, כאָטש די קונסטלערס האָבן איצט געמאַכט זײער אַ טיפֿער שטודיִע פֿונעם לאַנדשאַפֿט, צו נור װײַזן עס װיזועל. אינעם קאַסטן ליגט אַ פּאָעם פֿון מוסטאַפֿאַ קער, זון צו אײן פֿון די אַרבעטערס אינעם קױלגרוב, די שאַבלאָנען פֿאַר די געװיקס־אוזער, און דער קױפֿן־שטאַר פֿאַרן ערד־חלק. דער קאָליר פֿאַרן װאַנט־אוזער קומט פֿון די קױל פֿונעם גרוב. מיר זעען די פֿאַרבלײַנס פֿון די מיליאָנען יאָר אַלטע געװיקסן, ניט נור דער קאָנטור פֿון זײ.
קאַרין בריגער איז אַ מחבר און אַ װיסנשאַפֿטלער אין ליטעראַטור, אָבער איר פּראַקטיק אין שײַבערײַ װאַקסט ניט זעלטן אַרױס שטחדיק אין דער פֿאָרם אױף אַ סקולפּטור, אינסטאַלירונג און אױפֿטריט. אַזױ זאָגט איר אַלײן װעגן „דער ספֿרים פּראָיעקט“ (The Scrolls Project):
„דער ספֿרים פּראָיעקט באַשטײט פֿון פּשוטע בכּתבֿ מגילות װאָס עדות זאָגט אױף אַ לעבעדיק (און אַמאָל נעלם געװאָרן) ייִדישן אײראָפּע. דאָס װערק איז אַזױ פֿיל אַרטעפֿאַקטן װי פֿראַגמענטירטע עדותשאַפֿטן, אַזױ פֿיל אױפֿטריט װי אַ פּיץ מיקראָ־געשיכטעלע װעגן אַ מינאָריטעט אין דער װעלט. איך אַרבעט דערפֿאַר אינעם שנײַדפּונקט צװישן שרײַבונג, באַװעגונג און װאָס מע קענט רופֿן „ייִדישע לימודים“.
צו שרײַבן אױף די קלײנע װײַזע פּאַפּיר־מגילות – און לאָזן אַנדערע – איז אַז װיכטיג פֿאַרן פּראָיעקט װי לײען זײ הױך פֿאַר אַן עולם. די רגע פֿון שאַפֿן קענט מען ניט צעטײלן פֿונעם אַרױסקום, װאָס איז אײביק װײַל נײַע מגילות קומט פֿאָר שטענדיק, שױן אָנגעהױבטע געענדערטע מיט נײַ טעקסט אָדער צײכענונג, נײַע פּלאַצירונגען (למשל אין קאַסטנס). דאָס איז די כּװנה מיט דאָס װערק: צו אָפּשפּיגלען און אױספֿאָרשן מסורה, טעקסט, באַװעגונג און שינוי און װיאַזױ דאָס איז דער יסוד פֿון װאָס מיר רופֿן ייִדישן המשכדיקײט, אָבער אױך װאָס מיר רופֿן „צו זײַן בײַם לעבן“
אַז מיר שרײַבן דערדאָזיקער טעקסט װײַזן מיר ניט װיאַזױ יאָאַנאַ זאַװײיִאַס און אַנדיִעאַס אײיִקסאָנס װערק זאָלט אױסזען. אפֿשר װעט עס ניט זײַן פֿאַרטיק פֿאַר דער עפֿענונג פֿון דער אױסשטעלונג. עס איז, אַזױ װי מע זאָגט, „מע האַלט עס אין בױען“. אָבער װאָס מיר װעלן זעען אינעם צימער איז אײגענטלעך נור אַ פֿאַזע פֿון „בינע־הדרכה“ (Stage Directions). דאָס װערק, װאָס באַשטײט פֿון אַן אָנװײַזונג, איז פֿריִער גענוצט און אױף יעדער אָרט איז עס געגעבן אַ נײַ מראה און פֿונקציִע, אָפּהענגיק אין די באַשטימטע אומשטאַנדן. בינע־הדרכע אַרײַננעמט אָנװײַזונגען צו אױסבױען און אַראָפּרײַסן אַ װאַרטן־צימער װי צײַט איז דער בעל־מעסטונג. דאָס געבײַ איז געבױט געװאָרן צוזאַמען מיט בױערס װאָס אױסטײַטשן די בינע־הדרכה און פֿאַרדעם האָבן אַ הױפּט־ראָלע אינאָם פּראָיִעקט. דער װאָס בױט איבערגעגעבן זיך צו אױסבױען און אַראָפּרײַסן דער געײַ פֿונעם טעקסט אױף אַ בעשטימט אָרט, בשעת אַ באַשטימט צײַט און אין אַן עקאָנאָמיש גבֿול. בײַ אױספֿאָרשן אַ שטח פֿאַר און דער באַטײַט פֿון אױסטײַטשונג אינעם גאַנג פֿון בױקונסט װילן אײיִקסאָן און זאַװײיִאַ ברעכן פֿאַרױסגענומענטע מײנונגען װעגן װאָס בױקונסט איז און אױסקלערן בױקונסט װי אַ דינאַמיש גאַנג, װאָס אָנגײט װײַטער נאָכן צײכנטיש און געבײַען. בינע־הדרכה איז פֿריִער געװען באַװײַזט אין אַ קלײן ראַדיִוס אין שטאָקהאָלמס צענטער: גאַלעריִע מײאַן (2014), דער מאָדערנער טאַנץ־טאעאַטער (2014), די קונסט־אַקאַדעמיִע (2015) און אַרקדעס (2017).
ÖSKG/Tjörnedala konsthall drivs med stöd av Region Skåne, Simrishamns kommun, Sveriges Konstföreningar. Medarrangör: Folkuniversitetet. Huvudsponsor: Sparbanken Syd