Curator: Paulina Sokolow
Utställande konstnärer:
Channa Bankier (SE), Karin Brygger (SE), Carlos Capelán (SE), Andjeas Ejiksson + Joanna Zawieja (SE), Goldin+Senneby (SE), Susanna Jablonski (SE), Elsa Chartin (SE), Bästa Biennalenkonstnär, Tjörnedala konsthall

Sukkot | Lövhyddefesten är en konstutställning med konstnärer ur den judiska minoriteten i Sverige. Curator för utställningen är Paulina Sokolow, som i urval och gestaltning har valt att utgå från ett personligt perspektiv och reflektioner över vad det innebär att vara jude. Utställningens öppning sammanfaller med Sukkot. Utställningen är en del av ett flerårigt projekt där Tjörnedala konsthall presenterar konstnärer ur svenska nationella minoritetsgrupper.

Utställningen vill belysa den judiska erfarenheten utifrån ett antal konstnärers verk, alla med unika och individuella relationer till frågan om identitet och förhållningssätt till sin historia och hur de låtit den vara vägledande i deras livsval. Sukkot | Lövhyddefesten vill förmedla konst för en konstpublik och samtidigt skapa möjlighet till nya nätverk och konstnärliga utbyten mellan konstnärer.

Snarare än att betrakta det judiska som ett enhetligt ”folk”, kopplat till en specifik tradition, religion eller geografisk plats, det vill säga någon sorts essens, vill utställningen genom konsten närma sig det judiska genom att titta närmare på hur de historiska erfarenheterna, de överförda minnena och överlevnadsstrategierna kan gestalta sig och vilka ekon de lämnat efter sig. Judar har genom tiderna inte alltid identifierat sig med en nation, utan levt i en permanent exil på platser över hela världen. Där har de antingen assimilerats helt, sugits upp i majoritetsbefolkningen, valt att föra parallella livsstilar eller, som i många storstäder åren från emancipationen i slutet av 1800-talet och fram till trettiotalet, helt enkelt behållit sin judiska identitet som ett immateriellt minne snarare än separatistiskt. Under samhällsidéernas era, under de stora sociala förändringarna i samband med moderniteten, framväxten av fackföreningsrörelserna i Europa och revolutionen i Ryssland och modernismen träder många judar fram, drivna av drömmen om något större än nationen, där alla, oavsett klass eller etnisk bakgrund, kan leva ett fritt och rättvist liv, befriat från krig, förtryck, förföljelser och nationsgränser. En drivkraft som leder tillbaka till den specifika erfarenheten av att vara hemma i ”hemlöshet” och av att med jämna mellanrum tvingas bryta upp och skapa en ny tillvaro. Kända exempel från historien är Man Ray, Franz Kafka, Sonia Delaunay, Marc Chagall, Emma Goldman, Albert Einstein, Rosa Luxemburg, Helene Cixous, Adorno, Naomi Klein, Peter Weiss, Bertold Brecht, Bernie Sanders, bara för att nämna några.

Ett återkommande, nästan universellt tema såväl på ett mentalt plan som tidsrumsligt är en tillvaro av att vara i rörelse, från en plats till en annan, sträva efter något nytt och okänt. Från utdrivningen i Spanien 1492, Irak 1942, flykten från Europa under förintelsen, pogromerna i Ryssland till den antisemitiska kampanjen i Polen som fick tusentals polska judar att lämna landet i slutet av sextiotalet. En sådan “ur-resa” med judisk koppling är historien om flykten från Egypten omnämnd i andra moseboken. Den här mytologiska berättelsen (det finns hittills inga arkeologiska bevis för att händelsen faktiskt ägt rum) firas under det judiska året med högtiden Sukkot, eller Lövhyddefesten, till åminnelse av att människorna fick bygga tillfälliga boningar tillverkade av det som fanns tillgängligt. Traditionen bjuder att familjerna eller samfälligheter bygger hyddor, placerade under bar himmel. Där äter man dagens huvudmål varje dag under högtiden och om vädret tillåter sover man även där varje natt. Förr i tiden firades den samtidigt som vinskörden. Lövhyddefesten som samlande symbol för denna ”rörlighetens gemenskap” är också utgångspunkt för utställningens tema.

Mer information