I tanken om existensen utgör roten förankringen för det levande och det organiska. Den skapar en kompass om hemma och borta, kända och okända landskap, samtidigt som den också ingår i idétraditioner där ekologi och gravitation är grundläggande faktorer. Genom årets tema, Rötter, undersöker de deltagande konstnärerna och konstnärsgrupperna olika frågeställningar kring kollektiv minneskonstruktion, historieskrivning och sökandet av alternativa tidslinjer och möjligheter. I utställningen presenteras skulpturer, ljudverk, måleri, installationer, processuella verk och interventioner.
För åttonde året i rad arrangerar ÖSKG/Tjörnedala konsthall i samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap utomhusutställningen Art Walk i det närliggande natursköna Tjörnedala Strövområde. I årets Art Walk presenteras fem platsspecifika verk av konstnärer från vårens Open call, parallellt med verk av studerande på Österlenskolan för konst och design i Simrishamn. Art Walk är ett samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap som tar hand om Tjörnedala strövområde med vandringsstigar, grillplatser, naturvård, m.m. Stiftelsen erbjuder 19 sköna strövområden runt om i Skåne med en totalt ca 40 mil lång vandringsled. Utställningen är öppen dygnet runt och konstverken är placerade längs den Blå stigen på Tjörnedala strövområde.
Utställande konstnärer: Gunnel Pettersson Lotten Pålsson & Maria Westmar Ellen Skafvenstedt Johan Suneson Jukka Värelä
Utställare från Österlenskolan för konst och design: Blenda Averfalk Sara Fabiola Rydenholm Lovisa Friman Fredrik Grané Milena Legowska Vilda Rosenblad Ida Sandberg Amanda Thulin Johanna Wilk
Mer om årets konstnärer och deras verk:
Gunnel Pettersson Nils och Jeppas odling: En reflektion över platsens passerade tid och dagensodlingslandskap, 2023 Ljudet av en bisvärm, krukor och växtdelar ca. 7 x 10 m
Vattenkvarnen vid Odarbäcken revs på 1990-talet. Hur kan vi förstå deras plats? Den som Carl von Linné beskrivit ”Tjörndala lund (…) var en av de skönaste lundar jag sett i riket”. De magra åkrarna gav normalt inte mer än ”3:e kornet” av råg och bovete. Avkastningen utgjorde alltså en tredubbling av utsädet. Efter branden delade bröderna ägorna och uppförde var sin ny gård. Nils var den som byggde det som vi nu känner som Tjörnedala invid Odarbäcken nära den gemensamma kvarnen. Generationer av strävsamma människor byggde, trots knappa förhållanden, ett relativt välstånd som gjorde Tjörnedala till en aktad gård.
I jakten på att förstå min plats, är det en komplex bild som träder fram av odlingslandskapet. Varför ser landskapet ut som det gör med stora monokulturer med raps, betor, vete, majs, och möjligen lite råg? Hur har vi lyckats förgöra insekternas förutsättningar för att pollinera? Bilden är inte vacker längre.
Vi befinner oss långt från Nils och Jeppas stävan om att få ut ett år av den mer eftersträvansvärda rågen efter år av bovete, kanske träda och lite extra inkomster från kvarnen. Med framväxten av jordbrukets stordrift behövdes inte Tjörnedalas marker. Andra värden uppstod. Förvandlingen har givit en mötesplats kring konsten. En ny tid för med sig nya livsfrågor. Vår bekväma tillvaro har givit andra och nya sorts hot om väder och missväxt.
Gunnel Pettersson (f. 1960, Malmö) är utbildad på Konstfack med vidareutbildning på Kungl. Konsthögskolan, och är verksam utanför Simrishamn. Hennes projekt ”Odlingen” har blivit ett sätt att leva och experimentera med utopier utefter samhällskritik och undersökande processer. Målet är att bidra till ett odlingslandskap med större mångfald genom kunskap om odling av bovete. Det är ofta ett relationellt arbete där exempelvis det lokala föreningslivet involveras, och interaktion uppstår som leder processen vidare. Det publika mötet sker såväl inom som utanför konstinstitutionen med odling, fältvandringar, performans, utställningar, m.m. Petterssons verk och projekt har bl.a. visats på ETC Solpark i Katrineholm (2023), Biosfärfestivalen (2022), och Ystad Konstmuseum (2018).
Lotten Pålsson & Maria Westmar Jordande, 2023 Lakan, frottéhanddukar och garn i bomull. Naturfärgning med krapprot och platsens påverkan på materialet. Varierande mått
Den vridna rörelsen Fyra händers kraft i en delad rörelse. Samarbetande händer med och mot vrider. Som tug of war och sedan stiltje. Händer kramar ur och om. Rep kastas loss Från hav och land och omvänt. Tvinnat Z och S. Den vridna rörelsen skapar rep. Repen som rotar oss vid platsen.
I verket Jordande har vi tagit intryck av parallella berättelser som utspelar sig vid havet. Lakanen som tvättas och som i verket blir till rep. Rep som förtöjs och lossas i dragkamper mellan hav och händer.
Lotten Pålssons arbete har en grund i fotografi och text, och har på senare år utvecklats mot installation med varierande material och tekniker. Hennes arbetsmetod är intuitiv och fragmentarisk och verken skapas i dialog med den upplevda världen – insamlat material sätts samman i installationer som pendlar mellan det rationella och sinnliga, det långsamma i materialet och tankens flyktiga skiftningar. I ett poetiskt undersökande av språk kretsar verken ofta kring kommunikationen i sig, språk och objekt som meningsbärare med dess outtömliga sätt att betyda. Lotten Pålsson (f. 1977 Karlshamn) är utbildad på Högskolan för fotografi i Göteborg och är verksam konstnär i Malmö. Utställningar och projekt i urval är: Röstånga Konsthall (2023); medverkan med fanzine i CFF Periferi (2022); Karlshamns Konsthall (2022); Bokrelease och uppläsning av artist’s book Dubbeldager, Malmö Konsthall (2022); Åstorps Konsthall (2021); Galleri Hamnmagasninet, Varberg, (2021); Galleri Cozmo, Lund, (2020); Galleri Format, Malmö (2019); Galleri Arnstedt (2018); och CAC Bukovje / Landskrona Fotofestival (2016).
Materialen har en meningsbärande roll i Maria Westmars konstnärliga arbete. Hon använder sig ofta av relaterbara material som återfinns i vår närmsta omgivning. Sten, textilier, sand och skumgummi – förädlade material och ämnen från vad vi benämner som naturen. I arbetet med dem undersöker hon om de är i rörelse. Hur deras inbördes förhållanden ser ut, om materialen är levande eller döda och om de har agens. Genom installation, text, bild och samarbetsprojekt bearbetar Westmar frågor som berör erfarenhet, kropp, materialitet, ursprung och det sinnliga.
Maria Westmar (f. 1983 i Stockholm) är verksam i Malmö och utbildad på Konstfack. Hon innehar en masterexamen i fri konst med inriktning mot textil. Efter examen 2015 har Westmar bland annat gjort utställningar och samarbeten som har visats på Sjöbo Konsthall (september 2023); Inter Art Center, Malmö (2022); Krognoshuset, Lund (2019); Kvamsdals Fargeri, Norge (2018); och Zabriskie Point, Schweiz (2017). Hon har blivit tilldelad flertalet stipendier däribland Konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium (2023); Malmö Konstmuseums stipendium ur Aase och Richard Björklunds fond (2020); samt stipendium från Konstakademien (2019).
Ellen Skafvenstedt Blå stigen, 2023 Reglar, MDF, rep och objekt i blandade material 2 x 3 x 2,2 m
I Tjörnedala strövområde kan du som besökare välja att promenera längs den Blå stigen, där träd efter träd nogsamt markerats med blå prickar. Vandringsleder i skogsområden utmärks ofta av färgmarkeringar likt dessa, som taktiskt placerats ut för att visa vägen. Färgen avgör längden på rundan och ser till att du kommer tillbaka till samma ställe som du började på. De tjocka lagren av plastfärg skapar en kontrast mot underlaget av bark eller sten, och utgör ett eget språk som talar om hur du ska styra dina steg.
I verket Blå stigen kommer dessa prickar till liv och utgör en portal av lösgjorda cirklar och fabrikstillverkade runda föremål, allt i en monokrom färgsättning. Bollar och klot upprepas i ett mönster som bildar en lekfull replik till stigens givna namn.
Ellen Skafvenstedt (f. 1991, Nynäshamn) är en Göteborgsbaserad konstnär som arbetar brett med en mängd uttryck och medium. De senaste årens projekt har bland annat innefattat textila tekniker som applikationsbroderi och stickning, men även skulpturala arbeten där hon har använt funna objekt som material. Grunden i hennes konstnärskap är frågor som kretsar kring konsumtion och nedskräpning och hon använder i princip enbart begagnade och förkastade material i sina verk. Skafvenstedt är utbildad på Konstfack och Umeå Konsthögskola. De senaste åren har hon bland annat ställt ut på Galleri Verkligheten i Umeå, Konstepidemin i Göteborg och Galleri Hanaholmen i Finland. Skafvenstedt är representerad av Göteborg Konst och Statens Konstråd. Utöver detta driver hon även Galleri BOX i Göteborg och arbetar på Göteborgs Konsthall.
Johan Suneson Circumstantes/Omgiven, 2023 Grenar, vävtejp, ståtråd, snöre, jord och lim Varierande mått
Verket Circumstantes/Omgiven är en ring av huvudlösa kroppar. Grenar använda som linjer. De ringar in luftformer. De avskiljer en yta från en annan. De naturväxta träddelarna kränger fram i rummet. De ser olika ut beroende på betraktarens position. Jord är modellerad till kroppar. Volymen växer inifrån och ut, men ryggarna är urgröpta som skal. När de rika abonnerade på platser i kyrkbänkarna, fick de fattiga stå. I fiskelägena, bland de egendomslösa, drog väckelserörelsen fram. Att stå i en ring och hålla varandras händer är en kollektiv gest av enighet eller tvång. Ett uttryck för den självvalda gemenskapen och identiteten inom frikyrkan och väckelserörelsen. Skulpturernas volym riktar sig in mot cirkelns mitt, medan ryggarna är platta eller urgröpta. De kan användas interaktivt, likt figurmålningar på nöjesfält där det går att sticka fram huvudet och smälta i hop med motivet.
Johan Suneson (f. 1963, Västanfors) är en Malmöbaserad konstnär vars uttryck omfattar skulptur, teckning, performance och måleri. Sunesons arbeten är berättande. Material används metaforiskt. Psykiska tillstånd, osynliga upplevelser, ges skulptural form. Folkliga och religiösa uttryck kombineras med daterad och uppdaterad teknik. Gamla föreställningar, poem och talesätt inspirerar honom till nya gestaltningar. Suneson arbetar med kollektiva konstnärliga processer, där den pedagogiska situationen används som konstnärligt uttryck. På Tullkomplexet, Norrtull, Stockholm arbetar han med interventioner i det offentliga rummet, och på Klubb Krognoshuset, Lund genomförde experimentella workshops där samtidskonsten möter barn och unga i skapandeprocesser. För Kristianstads konsthall och Konstfrämjandet Skåne gjorde Suneson 2021 en konstnärlig gestaltning tillsammans med skolbarn på Everödsskolan. Han har arbetat med platsspecifika performance i Bangalore, Indien, IASPIS (2019) och på Lichtenberg studios i Berlin (2022).
Jukka Värelä Ankare, 2023 Stål, tjära 1,8 x 2 x 1 m
Människor har rötter runt hela världen. Långt borta bakom haven. Jag har gjort en ankare som långsamt försöker rota sig i den skånska kustremsan. Ankarets material, smidesstänger med naturinspirerade ändavslutningar, s.k. skrollor, kommer från flera workshops som jag gjorde med ungdomar i Malmö mellan 2008 – 2018. Den ensamma björken på stranden har fått sällskap.
Jukka Värelä (f. 1964, Tammerfors, Finland) examinerades från HDK i Göteborg 2002 och har sedan 1996 gjort tiotals offentliga platsspecifika gestaltningar. Han arbetar framförallt med offentlig gestaltning, ofta med naturen och vetenskapen som inspiration och utgångspunkt. Med få komponenter undersöker och laborerar Värelä med förhållandet mellan konkret och abstrakt, funktion och icke-funktion, verklighet och dröm. Det senaste verket är Paus till Örebro universitetsjukhus entré 2021. Passage till Ursvik, Sundbyberg skapades med Torbjörn Limé 2022. Värelä ställer också ut på gallerier och konsthallar, däribland Krognoshuset, Lund (2023), Galleri Rostrum, Malmö (2016), Kunstverein Baden, Österrike (2018), Tyskland och Vabaduse Galleri, Tallinn (2020). Värelä är medlem i konstnärsgruppen Aura och arbetar även med olika konstpedagogiska projekt.
Mer om årets utställare från Österlenskolan för konst och design:
Blenda Averfalk Horizont mellan världar
Om vi lyssnar noga kan vi höra eko från parallella världar, om vi lyssnar riktigt noga kan vi se dem. För drygt ett år sedan slog blixten ner i trädet du står framför, vilket ledde till att slöjan mellan världarna lyfts för ett tag. En ovanlig sorts blomma från ett parallellt universum kallat drömland trilla över kanten och förälskades i en fiskmås från vår värld. Denna varelse är resultatet av det, idag omhändertagande av sina egna små.
Det är osäkert hur länge magin som håller dem här kommer vara bunden till platsen men en sak som är säker är att de kommer vara borta när magin är borta. De tillhör inte längre någon av världarna och samtidigt alla. I djup dvala kommer de falla tills magin åter uppstår, på ett eller annat sätt. Under tiden leker de i skuggdalen i springorna mellan världarna.
Drömland är en magisk plats, bortom realismens ram av tid. En direkt parallell värld till denna, en inre värld som varit en tryggare plats sen barnsben. En tillflykt och en favoritplats, när det stormat som mest runt om mig, tydde jag mönster i tapet-strukturen som blev till väsen och träådringar i dörrar som blev till världar.
Dömmande existerar inte i drömland, alla är fria att utforska naturen av sitt eget väsen. Detta är anledningen till att denna plats ligger mig så varmt om hjärtat, karaktärerna är inte vad som anses traditionellt vackra, de vågar ifrågasätta skönhetsideal och sätta gränser. Genom drömland vill jag ge mig själv och andra möjligheten att fritt utforska.
Sara Fabiola Rydenholm HOME/skin, 2023 Vaxdoppat tyg med broderad dikt Ca. 100 x 50 cm
Vad är ett hem på jorden, när varje plats du bor på känns främmande? Var är din bas, när marken du står på förlorar sitt fäste och luckras upp till något flytande? Något som inte längre går att stå på. Bortom allt vi tror att vi är och har och äger, så finns rötter inom oss som saknar substans. De är bara essens. Essens av ett hem som vi alla tillhör.
Beneath my skin
I’m not thick, nor thin
Not black or white Not wrong or right
Beneath my skin
I don’t own a thing
No clothes, no car No house to live in
But that doesn’t mean I don’t have a home
Beneath my skin
Om konstnären: Jag arbetar nästan uteslutande idébaserat, med mina känslor och tankar kring livet som mitt fokus. I synnerhet med inre frågor kring hur man är människa. Materialet väljs efterhand, påverkat utav idéns ursprung. I detta fall vaxdoppat tyg för att efterlikna hudens skira struktur, med en broderad dikt jag skrivit kring min rotlöshet och mitt inre hem.
Lovisa Friman Är vi lösa rötter på vift?, 2023 Installation med träpallar 2 x 2 m
“Trädens rötter behöver utrymme, syre, vatten samt mikro-& makronäringsämnen för att trivas.” som oss människor. Är vi egentligen bara lösa rötter på vift? En tanke som väcktes i mig när jag försökte förstå trädets rotsystem. Vi människor är kopplade till varandra och trivs på olika platser, som träden och rötterna. Oftast är vi på vift och saknar fäste. Vi behöver slå rot någonstans och för att hitta ett hem och en trygghet.
Jag bjuder härmed in dig att slå dig till ro, grundas och förlängas ner i marken. Kanske tänker du på de stora frågorna i livet eller varför gräset är grönt? Försvinner du bort till en annan plats eller stannar du kvar?
Om konstnären: Jag intresserar mig för hur människors levnadsvanor, i relation till natur och rumslighet kan förändras med hjälp av arkitektur och design. Om vi ska förstå vårt värde och avtryck i en hårt drabbad värd behöver solidariteten för naturen vara frekvent närvarande i vår vardag. Med tanke på att hemmet är där vi spenderar majoriteten av tiden, är det också platsen vi är som mest öppna för förändringar. Genom att utmana ett biologiskt nedbrytbart material eller ett objekts förutbestämda funktion skapar jag nya infallsvinklar och vidgar perspektiv för hur vi kan förändra vårt rörelsemönster och förhållningssätt till resurser för att bli mer medvetna. Frågor som intresserar mig är; “Kan vi skapa nya rutiner genom att förändra rörelsemönstret i en bostad?” och “Hur kan vi genom design göra människor mer medvetna om kaffeindustrins enorma belastning på både människor och miljö?”. Jag vill skapa framtidens lösningar och vara med på resan mot en smartare och mer omhändertagande värld.
Fredrik Grané Vi bygger en ny värld
Idag talas det mycket om AI—artificiell intelligens. En teknologi som skapar nya möjligheter för oss människor. En teknologi som kan skriva böcker och måla tavlor på begäran. Hur kommer denna kraft att förändra vårt samhälle? Kommer den som sin föregångare Modernismen göra upp med sina rötter, sitt ursprung?
Vi skapar en ny värld, men vad händer med den gamla, vårt ursprung, våra rötter? Hur kan vi få AI genom mötet med människa, material och teknik att verka i syntes med vår samtid och framtid?
Om konstnären: Varje dag vandrar jag ut dit där berättelserna finns, himlen möter de vidsträckta fälten, åkrarna, gårdarna, havet och molnen som jagar över himlen. Jag vandrar också på stadens gator där gränderna och husen finns. Jag följer årstidernas växlingar, från det kalla vinterljuset till sommarens ljus, som lägger sig tungt lila på trottoarerna. I detta möte finns stillheten, närvaron, kontemplationen, varat och drömmarna. Färgerna är eviga, oförstörbara i sitt varat, precis som vi. Det jag upplever tar jag med mig hem, som fotografier eller minnesbilder och överför på papper eller duk.
Milena Legowska Will I Bloom in Unknown Soil?, 2023 Blandteknik
Mina rötter hann aldrig bli stora, ändå gror det skott som en dag ska blomma. Som ogräs som växer genom sprickor i asfalt, långsamt men med eftertanke, pryder de mitt hem i det osäkra.
Will I Bloom in Unknown Soil? utforskar idén om att slå rot i en okänd, ibland kall och hård miljö. Skulpturen hämtar inspiration från mina egna rötter, den polska folktraditionen att skapa mobiler, eller pająki, som vanligtvis hängdes i taken för att dekorera hus, med avsikt att bringa tur och lycka. Här symboliserar den även den mänskliga uthålligheten och vår förmåga att skapa oss en vacker tillvaro, även när saker vid första anblick inte känns bekanta.
Om konstnären: Mitt konstnärskap har sin grund i illustration, vilket för mig länge varit ett mer tillgängligt sätt att arbeta med bilder. Illustrationer är bilder vi ser överallt, i tidningar, vid busshållplatsen och på framsidan av boken på biblioteket. Tyngden som illustrationen bär är inte inlåst i ett konstgalleri. Jag undersöker därför mötet mellan visuell kommunikation och traditionell konst, med avsikt att skapa material som utforskar både de prestigefyllda och prestigelösa delarna av vår verklighet. Utgångspunkten i mina verk ligger i den mänskliga samexistensen, där det eviga sökandet efter att förstå varandra och sig själv aldrig tycks ta ett slut. Genom att gestalta människor i deras mest triviala sammanhang söker jag efter skärningspunkten mellan de igenkännliga, ibland absurda mänskliga känslorna och skönheten i vår tillvaro som vi så ofta glömmer att reflektera över. Mina verk är ett evigt grävande i den mänskliga komplexiteten av att vara flera känslor, platser, språk eller sammanhang samtidigt.
Vilda Rosenblad
Har du någonsin stannat framför ett träd och känt dess närvaro? Slängt av dig skorna, stått ovanför rötterna och tänkt att om du bara koncentrerar dig tillräckligt hårt kanske du känner dess blodflöde? Träd har alltid varit del av människors liv, endast under en bråkdel har människor varit del av trädens. Det är inte en jämlik relation. Vi har dyrkat deras kraft, för oss en slags odödlighet. Vi har tilldelat dem själar och “givit” dem rättigheter. Skogen har gett upphov till skapelseberättelser, livets träd, kunskapens träd, asken Yggdrasil m.m. och knutit oss samman i samhällen, stora som små. Vi har skördat frukter, nötter, bark, kottar, sav och löv, planterat och tagit hand om nya sådana träd. Mer och mer är människans relation till trädet dock en destruktiv sådan. Skogar skövlas och utnyttjas och ingenting ger vi tillbaka. Går det att ändra på?
Närma dig ett träd. Kommunicera med det, umgås med det som du skulle göra med en vän som gav dig ovillkorlig tröst och kärlek. Berätta för det att snart blir allt bra igen. Snart återställs balansen.
Om konstnären: Världen har blivit tokig. Empatinivåerna sjunker, åsikter polariseras och vi har slutat läsa böcker. I en digital värld saknar jag mänsklig samvaro, nyanserade samtal, handens skapande samt naturens jordande effekt. I mitt konstnärliga arbete undersöker jag hur ett kreativt kaos och handens skapande kan kombineras och förstärkas med fokus på enkelhet, årstiderna och det lokala. Min metod är oftast figurativ bild, materialen varierar mellan canvas och textil bakgrund där jag använder mig av tidningsurklipp, textilier och färg. Jag återvänder gång på gång till återbruk och har en särskild, varm relation till spillull, som är ett lokalt material som finns i överflöd. Jag hoppas att mitt skapande kan tjäna som en försynt vägvisare i en ny riktning, en som inte alltid tar oss huvudstupa framåt, utan påminner oss om det eviga runt omkring oss.
Ida Sandberg Följder Blandteknik med akrylplast, sand, lera, sten, plaster, glas och metall 200 x 30 cm
Marken vi står på vittnar om inlandsisens framfart. Jordarna vi går på är fragment från berg som sakta nötts ner till sina minsta beståndsdelar.
Människan nyttjar marken och jordarna. Vi gräver upp och vi gräver ner. Skördar mat och mineraler. Utarmar, förorenar.
Morgondagens jordar kommer att vittna om människans framfart. Men vi kommer inte vara där och uppleva det.
Vi kommer inte bevittna hur nästa istid nöter ner våra efterlämningar till minsta beståndsdelar eller hur den i sitt tillbakadragande deponerar dessa.
Vi kommer inte att bevittna förändring i dränering, eller växternas möjlighet att slå rot och ta upp näring och vatten.
Vi vet inte konsekvenserna. Vi vet inte hur. Vi vet bara att.
Om konstnären: Jag har så länge jag kan minnas samlat på stenar. Lika länge har jag funnit en trygghet i naturen. Jag drömde om att bli paleontolog och gräva fram dinosaurier, eller naturfotograf. Det hela landade i miljöstudier med inriktning mot geologi, något som inkluderade allt från beräkningar av inlandsisens rörelse till bedömning av jordarter och landskapsanalys. I mitt arbetsliv har jag undersökt föroreningar i jord och grundvatten och gjort konsekvensbedömningar av människans påverkan på sin omgivning. Frågeställningarna om människan, miljön och de geologiska tidsperspektiven har jag tagit med mig in i mitt konstnärskap och som konstnär jobbar jag brett med olika material och uttryck för att gestalta dessa. Mitt intresse för skulptur och installation har blivit en central del, där kombinerande och kontrasterande av naturliga och artificiella material utgör en röd tråd. För närvarande arbetar jag övergripande med ett koncept jag kallar för Strata Futura – framtida lagerföljder.
Amanda Thulin Du saknas mig Olja och akryl på pannå 112 x 112 cm
Vad händer när man saknar en del av sina rötter? Hur påverkas man? Ett porträtt av mig själv i nutid tillsammans med min pappa som gick bort när jag var 12 år. En avbildning av oss som aldrig kunnat blivit på riktigt.
Om konstnären: Jag tar oftast utgångspunkt i ett en känsla eller ett ansikte. Med en vision om att skapa min version av någon/något redan befintligt växer något/någon nytt fram. I ansikten och uttrycken läser vi in hur personen mår, vem den är, vad den bär på. Jag lämnar öppet för betraktaren att fundera, vem är den här personen/ gestalten? Utgångspunkt och inspirationen hämtar jag ofta från min Simrishamn och dess omgivningar. Jag använder mig primärt av lokalt förankrade kulörer eller material i mina verk.Mina verk har en tyngd bokstavligt som bildligt, genom lager på lager visas hela processen upp. Det skeva, kanske inte helt färdiga lämnar öppet för betraktaren att fylla i själv.
Johanna Wilk I sillens rikaste rike
Havet har varit konstanten som jag alltid längtat till. Jag växte upp i storstan men tillbringade somrarna vid hav. Min största upplevelse av känslan ”att höra hemma” får jag när jag är vid ett hav, oavsett vilket hav. Det är min rot.
Noaks ark, vagga, fiskefångst I sillens rikaste rike Livet, båten, djupet och ytan Samlar, gungar, ger
Rotad vid vatten, i vatten Med horisonten som konstanten Alltid att längta till och vilan i sillens rikaste rike
Om konstnären: Jag har tidigare arbetat med olika sceniska uttryck men med tiden övergått till penna, lera, färger, mekanik, strandfynd och andra material som jag hittar. Allt detta, tillsammans med skrivandet, är för mig samma universum.
Min bakgrund inom teater och dans är en pågående referens. I det teatrala finns aspekterna tid, berättande och rumslighet, i dansen kropp och rörelse. Jag vill undersöka mötet mellan det rumsliga, tidsbegränsade, som exempelvis en mekanisk eller mänsklig rörelse, och det (till synes) eviga och stilla, som en teckning. Ibland blir det ett berättande, ibland inte.
Jag söker en frihet i det jag gör, speciellt i mitt tecknande, som känslomässigt kan jämföras med att sjunga. Ett uttryck som kommer helt inifrån och ut, ärligt. Jag följer handen och materialet, oftare än en förutbestämd idé, med naturen som en ständig inspirationskälla och kreativ vän.
I det här projektet har jag använt mig av pil, rotting, trä, metalltråd och kanske även delar av ett upphittat spöknät.
Under sommaren arrangerar ÖSKG/Tjörnedala konsthall utställningen Vävda rum – Sveriges största utställning med offentlig virtuell konst. Vävda rum har vernissage den 20 maj samtidigt på drygt 130 orter i Sverige, vilket gör den till den geografiskt sett största utställningen som skapats i landet.
Genom att ladda ner appen Vävda rum kan besökaren uppleva och interagera med tio helt nya virtuella konstverk som befinner sig på offentliga platser i kommunen. Du kan till exempel jogga tillsammans med en virtuell kompis, bli jagad av en ren längs gatorna, skapa ett gemensamt ordmoln eller bygga en skulptur tillsamman med andra.
ÖSKG/Tjörnedala konsthall har valt att vara med i denna rikstäckande satsning då projektet är spännande, indragande för hela familjen att gå på upptäcktsfärd och såväl blir en naturlig del i både vårt digitala uppdrag som i vårt konstpedagogiska.
Vävda rum är en unik utställning där tio konstnärer som arbetar med offentlig konst och Augmented Reality (AR) har tagit fram konstverk anpassade för offentliga platser som finns i de flesta kommuner. Det kan vara ett torg, en fontän, en gräsyta eller en öde tomt.
Tidigare var det offentliga rummet med sina torg och parker viktiga mötesplatser för kommunens invånare. I dag sker i stället många av våra möten och debatter i virtuella forum. På sina håll kan torg och andra offentliga platser därför upplevas som öde och otrygga. Med Vävda rum vill vi använda konsten för att åter befolka våra gemensamma platser och knyta ihop den virtuella och fysiska platsen och skapa nya mötesplatser. Under hela sommaren har kommunens invånare och besökare möjlighet att uppleva offentliga miljöer på nya och spännande sätt.
Vävda rum visar också att samtidskonsten med hjälp av den nya tekniken kan vara både lekfull, fantasifull och skapa nya spännande upplevelser oavsett geografi och tid på dygnet, utanför storstäderna och institutionernas väggar. Det är en utställning som vill att du tar kommunens offentliga platser i besittning och som sträcker ut en hand till nya möten och samtal med dess invånare och besökare.
Konstnärerna som deltar i Vävda rum är: Space Popular, Lundahl & Seitl, Oscar Häggström, Åsa Cederqvist, Untold Garden, Pastelae, Eric Magassa, James Webb, Adam James, SONG (Choterina Freer, Anna Kinbom och Rut Karin Zettergren i samarbete med Paola Torres Núñez del Prado och Rosalie Yu).
Curator för Vävda rum är Ulrika Flink som är konstnärlig ledare på Konsthall C. Konst- och designstudion Untold Garden har utvecklat appen Vävda rum.
Läs mer om projektet och konstnärerna på vavdarum.se
Projektet Vävda rum är initierat av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och finansieras av Postkodstiftelsen. Vävda rum är en del av Riksförbundet Sveriges Konstföreningars 50-årsjubileum (1973–2023).
I utställningen Nyutexaminerade 2023 orienterar du dig genom anvisningar som kommer när du går in i utställningen. För att spela och höra videofilmer klickar du på en playknapp överst till vänster i projektionen samt klickar på högtalaren för att få ljud på verket. Varmt välkomna in och besök utställningen!
ÖSKG/Tjörnedala Konsthall presenterar för andra året i rad en virtuell utställning med nyutexaminerade konstnärer från konstnärliga högskolor. I utställningen visas måleri, fotografi, skulptur, installation, textil, videoinstallation och digital mediakonst från åtta olika konstnärskap utvalda från ett Open Call tidigare i år. Deltagande konstnärer är Jasmine Christensson, Micael de Leeuw, Charlotta Hammar, Caroline Harrius, Lova Ranung, Henrik Söderström, Tova Tilliander och Queenning Zhao.
I utställningen presenteras åtta konstnärskap där den konstnärliga processen står i tydligt fokus. Här utforskas spännvidden i relationer mellan materiellt och immateriellt, analogt och digitalt, arv och nutid. Med ett intresse för inneboende värde hos det materiella rör sig konstnärerna in i vardagen med dess föremål och material. Konsten tillåts komma närmare, utanför galleriets vita väggar och in i besökarens hem. Vi ser här en generation konstnärer som besitter stor teknisk skicklighet och fördjupning kombinerat med förmåga att med poetisk ansats möta djupa begreppsliga frågeställningar.
Tjörnedala konsthall, som har sitt geografiska läge på landsbygden i sydöst, vill med digitala satsningar skapa ett centralt nav för ung konst och konsthantverk. Utställningen Nyutexaminerade 2023 är en viktig del i att utöka tillgängligheten såväl nationellt som internationellt både för utställande konstnärer och konstpublik.
Utställningen finns tillgänglig online på Tjörnedala Virtuella Konsthall och nås via konsthallens hemsida www.oskg.se. Utställningen öppnar på fredagen den 3 mars och är sedan öppet dygnet runt fram till och med den 26 mars.
Deltagande konstnärer:
Jasmine Christensson Jasmine Christensson arbetar med skulptur, text och installation. Med utgångspunkt i autofiktiva berättelser utforskar hon teman som minne, trauma och förlust. I hennes praktik finns strävan efter att frammana poetik genom material och att ge form åt något bekant och samtidigt svårbeskrivet. Jasmine Christensson är utbildad vid Kunstakademiet i Trondheim och Konsthögskolan i Malmö. Hon är bosatt i Malmö. Jasmine Christenssons hemsida
Micael de Leeuw Micael de Leeuw arbetar huvudsakligen i textila material. I arbetet är processen central; teknik, repetition och bearbetning. Där möts och samspelar analoga och digitala arbetsmetoder. I sitt arbete drivs Micael de Leeuw av att omvandla material och frammana en känsla av rörelse. Han är utbildad vid Konstfack i Stockholm, där han också är bosatt. Micael de Leeuws hemsida
Charlotta Hammar Charlotta Hammar har fotografiet som främsta medium i sitt konstnärliga arbete. Hon intresserar sig för frågor om oro, krishantering och existentiella hot samt hur människan är rustad för att hantera dessa frågor, bottnad i en ängslan över världsläget. Hon utgår från idén om fotografiet som sanningsbärare och skapar därifrån alternativa scenarier genom manipulation och iscensättning; en bildvärld som pendlar mellan det förnuftiga och det paranoida. Charlotta Hammar är utbildad vid Valand och bosatt på Styrsö i Göteborg. Charlotta Hammars hemsida
Caroline Harrius Caroline Harrius är keramiker som ofta tar utgångspunkt i äldre generationers glömda hantverksskatter. I sitt konstnärliga arbete utforskar hon hur hantverkstraditioner kan kopplas till kvinnligt görande och hur dessa objekt värderas i dagens högteknologiska samhälle. Hon drivs av att lyfta fram hantverket som kulturarv och samtidigt låta sin egen samtida hantverkskunskap möta äldre tekniker. Caroline Harrius är utbildad vid Konsthögskolan i Oslo och Konstfack i Stockholm. Hon är bosatt i Stockholm. Caroline Harrius hemsida
Lova Ranung Lova Ranungs konstnärliga arbete tar sig uttryck i videoinstallationer, digitala verk och filmer i vilka hon utforskar storytelling med poetisk struktur. Centrala delar i hennes arbete är fantasi, teknik och ekologi. Hon är intresserad av hur digital animation kan användas för att undersöka föreställningar och fiktioner kopplade till naturen, utan att använda sig av fysiskt material. Lova Ranung är utbildad vid Goldsmiths University i London och studerar för närvarande på Sandberg Instituut i Amsterdam där hon också bor. Lova Ranungs hemsida
Henrik Söderström Henrik Söderström intresserar sig för meningsskapande system och hur de påverkar vår kultur, vårt samhälle och vår förståelse av världen. Han undersöker datorgrafik, programmering och virtuella rum samt relationer mellan mediateknologier och politik. Det konstnärliga arbetet tar form i rumslig installation, digital mediakonst, experimentellt ljud och musik. Henrik Söderström är utbildad vid Konstfack i Stockholm och är bosatt i Los Angeles där han studerar vid UCLA. Henrik Söderströms hemsida
Tova Tilliander I Tova Tillianders konstnärliga praktik är måleriet centralt. Hon utgår från fotografier- antingen kommersiella eller privata lånade ur närståendes fotoalbum, stillbilder från film, kändisporträtt eller bilder ur porrtidningar från 1970-talet. Hon intresserar sig för fotografiets förmåga att bli projektionsyta för drömmandet och målningarna väcker frågor kring begär, nostalgi och idolisering. Med motiven och måleriet önskar Tova Tilliander väcka begär hos betraktaren, att vilja ha och komma nära. Hon är utbildad vid Konstfack i Stockholm där hon också är bosatt. Tova Tillianders instagram
Queenning Zhao Queenning Zhao är designer och konstnär med fokus på rumslighet och narrativ och intresserar sig särskilt för scenrum, offentliga rum och mellanrum. Arbetet tar form i skulpturer, platsspecifika installationer och iscensättningar som blir interventioner i det vardagliga. Återkommande i hennes arbete är historier om platser och objekt, både fiktiva och faktiska, och verken framträder genom sammanfogningar av berättelsefragment, information och upphittat material. Queenning Zhao är baserad i Stockholm. Hon är utbildad vid HDK i Göteborg och Konstfack i Stockholm. Queenning Zhaos hemsida
Denna utställning görs med stöd av: Kulturrådet, Region Skåne, Simrishamns kommun, Stiftelsen Sparbanken Syd och Riksförbundet Sveriges konstföreningar. Huvudsponsor: Sparbanken Syd.
Lova Ranung "Crash (or the thing that seperates us)"
Konstnärssamtal: 13 november Moderator: Maria Ragnestam
I utställningen Máttaráhkko och jag presenteras sex kvinnliga konstnärer från Sápmi: Laila Brandsfjell, Silje Figenschou Thoresen, Monica L Edmondson, Marja Helander, Katarina Spik Skum och Liselotte Wajstedt. I ett fält av olika uttrycksformer såsom fotografi, film, installation, konsthantverk, slöjd och teckning, skildras arv och berättelse med omsorg, subtilitet och närvaro. Máttaráhkko är urmodern. I den samiska mytologin figurerar stammodern Máttaráhkko med sina tre döttrar Sáráhkká, Uksáhkká och Juoksáhkká. Fyra betydelsefulla gudinnor på skyddande poster. Máttaráhkko är också förmodern i en bredare betydelse, hon som gått före, som en mormors mor, en farmors mor eller en av deras systrar. Kvinnor har alltid varit och är viktiga grundpelare i den samiska kulturen. I Máttaráhkko och jag riktas fokus mot kvinnan som förmedlare av handens kunskap och den muntliga berättelsen inom den samiska kulturen. Berättelser vandrar mellan generationer och blir till sömmar av ett levande föränderligt arv. Generationer av kvinnors kunskap manifesteras i duodji, den samiska slöjden, som har en viktig roll både funktionellt och som bärare av tradition. Objekten besitter sina egna berättelser; de har präglats av det flyttbara livets krav på funktionalitet men vittnar också om ett samspel med omgivande natur och dess resurser. I utställningen framträder formen och rummet som behållare för dessa berättelser. Materialet har sitt eget språk och bär laddning av sitt ursprung, förflyttningar, tidigare användning och tradition. Även arbetsprocesserna bakom genererar betydelse hos objekten. Verken kan vittna om vad det innebär att vara samtida samisk konstnär i relation till tidigare generationers konstnärliga skapande.
Máttaráhkko och jag belyser vad det innebär att vara konstnär i en samisk och samtidigt en nordisk kontext då Sápmi sträcker sig över Norge, Finland, Sverige och Ryssland. Samerna är Europas enda erkända urfolk och också en av de fem nationella minoriteterna i Sverige. Máttaráhkko och jag är inledningen av ett flerårigt projekt där Tjörnedala konsthall presenterar konstnärer ur svenska nationella minoritetsgrupper. Laila Brandsfjell Laila Brandsfjells konstnärliga praktik består av design och duodji, samiskt konsthantverk. Hon låter gärna designen möta den mer traditionella duodjin där estetik och funktion är viktig. Laila Brandsfjell inspireras av sina förfäder och deras berättelser. Hon älskar att formge, skapa och berätta historier. Materialet hon använder sig av kommer från renar och naturen. När hon hämtar sitt material lägger hon vikt vid att inte ta mer än nödvändigt, att inte lämna några spår och att också ge något tillbaka.
Laila Brandsfjell är född 1986 i en rendriftsfamilj Praahka/Brekken (tillhörande Saanti sïjte) där hon är bosatt och verksam. Brandsfjells Instagram
Silje Figenschou Thoresen Silje Figenschou Thoresen är konstnär vars arbete tar sig uttryck i strukturer, objekt och teckningar. Hon har bakgrund som möbeldesigner och inredningsarkitekt. Silje Figenschou Thoresens konstnärliga arbete är förankrat i en designtradition där improvisation är essentiell; strukturer, konsthantverk och objekt präglas av det material och den kunskap som finns till hands. Det är situationer, material, färdigheter (eller bristen på färdigheter), landskap och årstider som blir avgörande för hur något tar sig uttryck estetiskt.
Silje Figenschou Thoresen är född 1978 i Kirkenes, norra Norge, där hon bor och verkar. www.siljefig.com
Monica L Edmondson Monica L Edmondson är konstnär som specialiserat sig på glas men som även arbetar med andra material inom konstnärlig gestaltning, installation och arkitektur. I hennes blåsta, ugnsformade och slipade verk av glas möter den samiska kulturen den internationella både tekniskt och konceptuellt, ofta med influenser av den vidsträckta vita vintern. Glasets egenskaper och kärlets form lyfts fram som en metafor för det starka som samtidigt är skört. Som en människa, som vår natur, som det samiska. Som glas.
Monica L Edmondson är född 1963 i Gällivare, bosatt och verksam i Tärnaby. www.edmondson.se
Marja Helander Marja Helander är konstnär med fotografi och film som främsta uttrycksform. Hon drivs i sitt arbete av nyfikenhet och en villighet att lära sig något nytt vilket fått henne att utforska olika medier. I sitt arbete täcker hon in en variation av teman men utgår ofta från sin egen identitet mellan den finska och den samiska kulturen. I samisk kultur finns en tradition att leva av rennäring, jakt och fiske. Marja Helander har i sitt arbete studerat den konflikt som uppstår mellan det normativa samhället och det traditionella samiska sättet att leva. I hennes bilder och filmer får det nordliga landskapet och de unika livsvillkoren där ofta huvudrollen.
Marja Helander är född 1965, bosatt och verksam i Helsingfors. www.marjahelander.com
Katarina Spik Skum Katarina Spik Skum är konsthantverkare och textilkonstnär. Hon arbetar med duodje (samiskt konsthantverk), konsthantverk och konst i olika former både med det traditionella och konceptuella som utgångspunkt. Katarina Spik Skum arbetar ofta med projekt där hon lyfter fram objekt eller teman från den samiska kulturen, ofta något som fallit i glömska eller som slutat användas. På så sätt väcker hon liv i och för vidare kunskap, historia och tekniker från tidigare generationer.
Katarina Spik Skum är född 1971 i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk där hon också är bosatt och verksam. www.duodjebykss.com
Liselotte Wajstedt Liselotte Wajstedt är konstnär som arbetar med en spännvidd av tekniker; tyngdpunkten är på film och video men även collage, måleri, fotografi, skulptur, textil och installation förekommer som uttrycksformer. I sitt omfattande arbete med experimentella rörliga bildverk utforskar hon både estetik och politik med återkommande teman såsom hem, trygghet, arv och övergrepp.
The exhibition Máttaráhkko and me presents six female artists from Sápmi: Laila Brandsfjell, Silje Figenschou Thoresen, Monica L Edmondson, Marja Helander, Katarina Spik Skum och Liselotte Wajstedt. With different artistic expressions such as photography, video, film, installation, craft and drawing, the subject of heritage is explored with gentleness and presence.
Máttaráhkko is the archetype of the mother. In Sami mythology the progenitress Máttaráhkko and her three daughters Sáráhkká, Uksáhkká och Juoksáhkká are four goddesses, who play important roles as protectors. Further more Máttaráhkko is a foremother in a wider sense; a woman from former generations, like a grandmothers mother or one of her sisters. Women have always been, and still are, a fundament within the Sami culture. In Máttaráhkko and me the light is turned towards the Sami woman who continuously carries and shares her knowledge through both crafts and storytelling. Stories travel from generations and creates bonds through a living everchanging heritage. Generations of women have manifested their knowledge in the Sami craft, duodji, which has an important role both functionally and as a vessel of tradition. The objects embodies their own tales; telling something about how the nomadic way of life demands functionality but also what it means to coexist with nature and its material resources.
The exhibition brings forth form and space as containers for these tales. The material has its innate language and can be charged by its heritage, migrations, former use and tradition attached to it. Even the working process can help charging these objects with meaning. The body of work can give us a sense of what it means to be a contemporary Sami artist and at the same time be connected to former generations artistic expressions. Máttaráhkko and me explores the conditions of being an artist within both a Sami and a Nordic context since Sápmi covers Norway, Finland, Sweden and Russia. The Sami people is the only acknowledged indigenous people in Europe and one of five national minorities in Sweden. Máttaráhkko and me is the starting point of a five year project where Tjörnedala konsthall will exhibit artists with backgrounds in these five minority groups. ÖSKG/TJÖRNEDALA KONSTHALL
————————————————
MÁTTARÁHKKU JA MON skábmamánu 12.b.-juovlamánu 11.b. 2022
Čájáhusas, Máttaráhkku ja mon, leat mielde guhtta nissondáiddára Sámis: Laila Brandsfjell, Silje Figenschou Thoresen, Monica L Edmondson, Marja Helander, Katarina Spik Skum ja Liselotte Wajstedt. Iešguđetge lágan hábmen- ja dajusvugiiguin, nu go fotografiija, filbma, installašuvdna, dáiddaduodji, duodji ja sárgun, sii govvidit árbbi ja muitalusaid dárkilit, fuolalaččat ja lagasvuođain. Máttaráhkku lea eamieadni. Mytologiijas čuččoda álgoeadni nieiddaidisguin Sáráhkáin, Uksáhkáin ja Juoksáhkáin. Njeallje mearkkašahtti áhká iešguđet suddjensajiin. Máttaráhkku lea maid álgoeadni viidát mearkkašumiin, son guhte láidesta, nu go áhkuid eatnit dahje muhtun sin oappáin. Nissonat leamaš álo ja leat dehálaš cakkit sámi kultuvrras.
Čájáhus, Máttaráhkku ja mon, čalmmustahttá nissonolbmo giehtaduodjemáhtu, njálmmálaš muitaleami ja su gaskkusteapmi sámi kultuvrras. Muitalusat johtet buolvvaid mielde ja šaddet sávdnjin ealli molsašuddi árbbis. Máŋga buolvva nissonolbmuid máhttu boahtá oidnosii dujiin, dain leat dehálaš geavatlaš ja árbeguoddi doaibma. Objeavttain leat sin iežaset muitalusat; mat vulget johtti eallingáibádusain ahte galget leat ábasin, muhto duođaštit maiddái daid gulahallama luondduin ja dan riggodagaiguin.
Čájáhusas ihtá hápmi ja sadji dego lihttin dáidda muitalusaide. Ávdnasiin leat sin iežaset giella ja guddet dieđuid, máttuid, johtimiid, ovddeš geavahusaid ja árbevieruid. Vel duddjonvuogitge loktejit liigemearkkašumi objeavttaide. Čájáhusduojit sáhttet vihtanuššat maid dat mielddisbuktá leat dálá áigge sámi dáiddár ovddeš buolvvaid dáiddalaš duddjoma hárrái.
Máttaráhkku ja mon čuvgeha mo lea leat dáiddárin sihke sámi ja seammás maid davviriikalaš konteavsttas go Sápmái gullá sihke Norga, Suopma, Ruoŧŧa ja Ruošša. Sámit lea Eurohpá áidna dohkkehuvvon eamiálbmot ja okta dain viđa nationála minoritehtain Ruoŧas. Máttaráhkku ja mon lea álgu máŋggajahkásaš prošektii Tjörnedala konsthallas gos ovdanbukto ruoŧa nationála minoritehtajoavkkuid dáiddáriid.
Laila Brandsfjell (NO) Laila Brandsfjell dáidda vuolgá hábmemis ja duojis. Son áinnas náitá hábmema árbevirolaš dujiin main estetihkka ja atnu leat mávssolačča. Laila Brandsfjell oažžu inspirašuvnna máttuin ja sin muitalusain. Son ráhkista hábmet, duddjot ja muitalit. Ávdnasiid maid son geavaha viežžá son bohccos ja luonddus. Vieččadettiin ávdnasiid son váruha váldit dušše dan maid dárbbaša, iige guođe luottaid, ja addá maid nu ruovttoluotta.
Laila Brandsfjell lea riegádan 1986 boazodoallobearrašii Praahkas ja son gullá Saanti siidii. Son maid orru ja bargá doppe.
Silje Figenschou Thoresen (NO) Silje Figenschou Thoresen lea dáiddár gean barggut govvidit struktuvrraid, objeavttaid ja sárgumiid. Su duogáš lea viessogálvohábmen ja latnjačiŋahanarkiteaktan. Silje Figenschou Thoresena dáiden vuolgá hábmenvieruin main konstošit (improviseret) lea vuođđun; struktuvrrat, duojit ja objeavttat ráhkaduvvojit ávdnasiin ja máhtuin mat ledje juste das ja dalle. Dilit, ávdnasat ja attáldagat (dahje váilevaš máhttu), eatnamat ja áigodagat leat dat mat mearridit makkárin duojit šaddet.
Silje Figenschou Thoresen lea riegádan 1978 Girkonjárggas, gos son orru ja bargá.
Monica L Edmondson (SE) Monica L Edmondson lea dáiddár gii lea spesialiseren láseduddjomii, muhto gii maid bargá eará ávdnasiiguin dáiddalaš konstrukšuvnnas, installašuvnnas ja arkitektuvrras. Su šuđđon, uvdnahábmejuvvon ja šliipejuvvon lásedujiin gávnnada sámi kultuvra dainna riikkaidgaskasaččain, sihke bargovugiid ja sisdoalu dáfus, ja dávjá lea vilges dálveáhpi váikkuhan su dujiide. Láse iešvuođat ja lihttehápmi leat sátnegovvan (metaforan) dasa mii lea nanus muhto seammás maiddái rašši. Nu go olmmoš, nugo min luondu, nugo sámevuohta. Nugo láse.
Monica L Edmondson lea riegádan 1963 Váhtjeris, dál son orru ja bargá Dearnas.
Marja Helander (FI) Marja Helander lea dáiddár gii vuosttažettiin govve ja filbme. Lea sáhkkiivuohta mii láide su barggu, dáhtu oahppat ođđasa ja mii bidjá su guorahallat iešguđetlágan mediaid. Bargofáttát molsašuvvet, muhto vuolggasadji lea čađat iežas sámi identitehta mii lea suoma ja sámi kultuvrrain. Sámi kultuvrras lea árbevierru eallit boazodoaluin, bivdduin ja guolástemiin. Marja Helander lea iežas barggus studeren riiddu mii čuožžila normatiiva servodaga ja árbevirolaš sámi eallinvuogi gaskii. Su govain ja filmmain leat davvieatnamiid erenoamáš eallineavttut guovddážis.
Marja Helander lea riegádan 1965, orru ja bargá Helssegis.
Katarina Spik Skum (SE) Katarina Spik Skum lea duojár ja tekstiiladáiddár. Son duddjo ja dáide iešguđet hámiiguin, main leat sihke árbevirolaš ja konseptuála vuolggasadji. Katarina Spik Skum bargá dávjá prošeavttain mas son lokte objeavtta dahje fáttá sámi kultuvrras, dávjá juoidá mii lea vajálduvvan dahje ii leat šat anus. Dainna vugiin son ealáskahttá ja fievrreda ovddeš buolvvaid máhtu, historjjá ja bargovugiid.
Katarina Spik Skum lea riegádan 1971 Jåhkåmåhkkes gos son dál nai orru ja bargá.
Liselotte Wajstedt (SE) Liselotte Wajstedt lea dáiddár geas leat máŋga bargovuogi; eanaš filmmat ja videoid, muhto maid kolaše (collage), njuohtamat, fotografiijat, báccit, tekstiillat ja installašuvnnat leat govvidussan sus. Su bargu sisdoallá sesolaš ealli govaid maid bokte son guorahallá sihke estetihkka ja politihkka ja jeavddalaččat fáttáid nugo ruovttu, dorvvolašvuođa, árbbi ja veahkaválddi.
Liselotte Wajstedt lea riegádan 1973 Gironis, dál orru ja bargá Stuehkies.
Translation: Anne Wuolab
——————————————————- MÁTTARÁHKKO JA MÅN ádismáno 12.b. – javllamáno 11.b. 2022
Vuosádusán Máttaráhkko ja mån oahpásmuhteduvvi guhtta nissun dájddára Sámeednamis: Laila Brandsfjell, Silje Figenschou Thoresen, Monica L Edmondson, Marja Helander, Katarina Spik Skum ja Liselotte Wajstedt. Umasse åvddåjbuktemvuogij guovlon nåvgåk gåvvå, filmma, installasjåvnnå, dájdagiehtabarggo, duodje ja tjuorggam gåvviduvvá árbbe ja giehtto huvsujn, sieldes fijnes teknijkajn ja lahkaårromijn. Máttaráhkko l máttarieddne. Sáme mytologiddjan máttarieddne Máttáráhkko gávnnu suv gålmåjn niejdajn Sáráhkká, Uksáhkká ja Juoksáhkká. Niellja árvulasj áhká suoddjididdje sajijn. Máttaráhkko l aj máttarieddne vijdáp sisanádusán, sån gut la dålvudam degu áhko ieddne áhtjeiedne ieddne jali akta sijá oahppájs. Nissuna li agev årrum ja li ájnas vuodo sáme kultuvran.
Máttaráhkko ja mån vuosádusán tjalmostahteduvvá nissunij gieda máhttudagá ja njálmálasj giehto gaskostiddjen sáme kultuvran. Giehto manni buolvaj rastá ja sjaddi sávven viesso målsudahkes árbes. Nissunij máhttudagáj ilmmusi duojen, sáme duodje, manna l ájnas ánburgge goappátjagá dåjmalattjat ja árbbedábe guodden.Gávnijn li ietjasa giehto, da li bájneduvvam jåhtte viessoma rávkalvisás valla vihtanasti aj aktijbargo birra birástiddje luondujn ja dan luohkoj.
Vuosádusán ilmmus hábme ja ladnja birrusin dájda giehtojda. Ábnnasin la ietjas giella ja buktá geldulasjvuodav ja tjavggavuodav ietjas máttos, jåhtemijs, åvdep anos ja árbbedábes. Barggoprocessa duogen dahki aj árvov gávnijn. Dago máhtti vihtanasstet birra mij merkaj årrot dálásjájggásasj sáme dájddarin åvdep buolvaj dájdálasj dahkama gáktuj. Máttaráhkko ja mån giehttu majt merkaj dájddárin sáme ja sämmibále nuorttarijkalasj aktijvuodan gå Sámeedenam gåbttjå Vuonav, Suomav, Svierigav ja Gárjjelav. Sáme li Europa ájnna dåhkkidum álggoálmmuk ja aj akta vidá rijkalasj unneplågojs Svierigin. Máttaráhkko ja mån la álggo moattejahkásasj prosjevtas gånnå Tjörnedala konsthall vuoset dájddárjijt Svieriga rijkalasj unneplåhkojuohkusijs.
Laila Brandsfjell (NO) Laila Brandsfjella dájdalasj barggo l hábbmimis ja duojes, sáme dájdagiehtabargos. Sån mielas dibddá hábbmimav aktavuodav válldet árbbedábalattjap duojijn gånnå estetijkka ja doajmma l ájnas. Laila Brandsfjell måvtåstuhteduvvá ietjas ájttegijs ja sijá giehtojs. Sån árvvon adná hábbmit, dahkat ja giehttot subttsasijt. Ábnas majt sån adná váldeduvvá boahttsujs ja luondos. Gå sån viedtja suv ábnnasijt de dättot ij válldet enabuv gå dárbulasj, ij luottajt guodet ja aj vaddet juojddá ruopptot.
Laila Brandsfjell la riegádam ällosujttofuolken Praahka/Brekken (tjadnusijn Saanti sïjte) gånnå sån årru ja barggá.
Silje Figenschou Thoresen (NO) Silje Figenschou Thoresen la dájddár gen barggo åvddåjbuvteduvvá struktuvrajn, gávnijn ja tjuorggusijn. Suv duogásj la biergashábbmárin ja gárvvidimarkitäktan. Silje Figenschou Thoresens dájdalasj barggo l vuododum hábbmimárbbedáben gånnå gárvedak la sieldes ájnas; struktuvra, dájdagiehtabargo ja gávne bájneduvvá ábnnasis ja máhttudagás mij la ålediddje. Le vidjura, ábnnasa, máhttudagá (jali máhttudagáj vánesvuohta), mája ja jahkeájge ma mierredi gåktu juoga åvddåjbuvteduvvá estehtalattjat.
Silje Figenschou Thoresen la riegádam 1978 Girkonjárgan/Kirkenes, nuortta Vuonan, gånnå sån årru ja barggá
Monica L Edmondson (SE) Monica L Edmondson la dájddár gut sierraláhkáj barggá glásajn valla aj barggá ietjá ábnnasij dájdalasj hábbmimin, installasjåvnån ja arkitektuvran. Suv båsådum, vuobnnehábbmidum ja sajedum bargujn glásas sáme kultuvrra aktavuodav válldá rijkajgasskasasj kultuvrajn goappátjagá teknijkalattja ja konceptuellalattjat, álu bájnatjimij vijdes vielggis dálves. Glása iesjvuoda ja lihte hábme vuojnnusij buvteduvvá degu metafåvrrån nanusvuohtaj mij sämmibále l rasjes. Degu ulmusj, degu mijá luonndo, degu sámevuohta. Degu glássa.
Monica L Edmondson la riegádam Jielleváren, årru ja barggá Dearnán.
Marja Helander (FI) Marja Helander la dájddár gåvvåjn ja filmajn åvdemus åvddåjbuktemvuohken. Sån arvusmahteduvvá suv bargon diehtemvájnos ja miellogisvuodas oahppat ådåsav mij la suv åttjudam åtsådit umasse mediajt. Suv bargon gåbttjå temaj variasjåvnåv valla álu vuolggá ietjas identitehtas suoma ja sámekultuvra gaskan. Sáme kultuvran gávnnu árbbedáhpe viessot ällosujtos, bivdos ja guollimis. Marja Helander la suv bargon åtsådam rijdov mij sjaddá ieneplåhko sebrudagá ja árbbedábálasj sáme viessomvuoge gaskan. Suv gåvåjn ja filmajn nuorttarijkaj mádja ja sierralágásj viessomvidjura dåppe álu oadtju oajvveánburgev.
Marja Helander la riegádam1965, årru ja barggá Helsinkin/Helsingfors.
Katarina Spik Skum (SE) Katarina Spik Skum la dájdagiehtabargge ja tekstijlladájddár. Sån barggá duojijn (sáme dájdagiehtabarggo), ja dájdagiehtabargujn ja dájddagijn umasse hámijn goappátjagá árbbedábálasj ja ihtanisáj vuodon. Katarina Spik Skum álu barggá prosjevtaj gånnå sån tjalmostahttá gávnijt jali temajt sáme kultuvras, álu juoga mij la vájáldahtedum jali ij des aneduvá. Nåvti sån båktå ja gaskos máhttudagáv, histårjåv ja teknijkajt åvdep buolvajs.
Katarina Spik Skum la riegádam Jåhkåmåhken/Jokkmokk1971 gånnå sån aj årru ja barggá.
Liselotte Wajstedt (SE) Liselotte Wajstedt la dájddár gut barggá stuorra variasjåvnåjn teknijkajs, ájnnasamos la filman ja video:an valla kollássja, bájnnim, gåvvå, skulptuvrra, tekstijlla ja installasjåvnnå gávnnu åvddåjbuktemvuohken, Suv vijdesbirástiddje bargon gähttjaladdam labudiddje gåvvådagoj sån åtsåt goappátjagá estetijkav ja politijkav dájvvalak temajn nåvgåk häjmma, jasskavuohta, árbbe ja illastibme.
Liselotte Wajstedt la riegádam 1973 Gironin/Kiruna, årru ja barggá Stockholman.
Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium, totam rem aperiam, eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo. Nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit, sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt. Neque porro quisquam est, qui dolorem ipsum quia dolor sit amet, consectetur, adipisci velit, sed quia non numquam eius modi tempora incidunt ut labore et dolore magnam aliquam quaerat voluptatem. Ut enim ad minima veniam, quis nostrum exercitationem ullam corporis suscipit laboriosam, nisi ut aliquid ex ea commodi consequatur? Quis autem vel eum iure reprehenderit qui in ea voluptate velit esse quam nihil molestiae consequatur, vel illum qui dolorem eum fugiat quo voluptas nulla pariatur
Entore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo. Nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit, sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt. Neque porro quisquam est, qui dolorem ipsum quia dolor sit amet, consectetur, adipisci velit, sed quia non numquam eius modi tempora incidunt ut labore et dolore magnam aliquam quaerat voluptatem.
Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium, totam rem aperiam, eaque ipsa quae ab illo inv
Ut enim ad minima veniam, quis nostrum exercitationem ullam corporis suscipit laboriosam, nisi ut aliquid ex ea commodi consequatur? Quis autem vel eum iure reprehenderit qui in ea voluptate velit esse quam nihil molestiae consequatur, vel illum qui dolorem eum fugiat quo voluptas nulla pariatur
Vi är glada att fredagen den 4 november under Österlen lyser presentera Hans Jonsson – Våtplåtsfotografi. Denna kväll kan du vara med om något unikt, att ta ett porträtt eller en mindre gruppbild med din familj eller vänner. Och inte bara det! Du får se hela processen från fotografering till färdigt resultat!
Wet plate collodion eller våtplåtsfotografi är en gammal fototeknik som började användas under mitten av 1800-talet. Tekniken innebär att man preparerar glas- eller aluminumplåtar istället för film, ambrotypes eller tintypes. Exponering och framkallning måste ske innan plåten torkat.
Våtplåtsfotografi är ett hantverk som innehåller flera olika moment, som var för sig ställer krav på både tid och tålamod. Hans blandar sina egna kemikalier från grunden, gör sin egen emulsion och skär till sina egna plåtar. Kamerorna är stora och objektiven gamla, sent artonhundratal är bäst.
Vid fotografering på aluminium- eller glasplåtar, blir varje bild ett original, där varje plåt är helt unik och den behåller sitt motiv i evigheter. Det är fotografi som närmar sig måleri. Porträtt tagna med hjälp av våtplåt blir något alldeles speciellt. Exponeringstiden är lång och det tycks hända något särskilt med människors uttryck när tiden är lång.
Även om fotograferingen kräver en del förberedelser är själva processen inte särskilt tidskrävande. Det tar cirka tio minuter från preparering av plåten tills man kan se bilden och fixeringen kan ske i dagsljus. Någon har beskrivit våtplåt som en antik form av polarid. Avslutningsvis måste plåten sköljas och lackas.
Under Österlen Lyser kostar ett porträtt eller gruppbild 500 kr! Det finns också möjlighet denna kväll att köpa Hans Jonssons bok Samer – ingen isolerad ö.
Hans Jonsson Hans Jonsson har arbetat som fotograf sedan början på 1980-talet. De senaste åren har Hans Jonsson framför allt ägnat sig åt konstnärlig fotografering och arbetar numera mest med egna projekt. Under tre år 2016-2019 arbetade Hans med projektet Samer – ingen isolerad ö, där han fotograferade samer på viktiga platser och under olika sammanhang. Arbetet har resulterat i en utställning med orginalplåtar i glas och plåt samt boken Samer – ingen isolerad ö, utgiven av bokförlaget Arena. Han har bland annat även rest med sångerskan Monica Zetterlund på hennes ”Avskedsturné” och följt olika teatergrupper vilket också har resulterat i olika utställningar och böcker.
Hans arbete har visats Malmö Museér, Ajtte museum i Jokkmokk, Malmö Konsthall, Landskrona Foto och på många andra platser. Han finns representerad på bland annat Nationalmuseum och Svenska Statens Porträttsamling på Gripsholms slott.
Söndagen den 18 september kl 14 kommer Torbjörn Limé att föreläsa om sitt konstnärskap. Han är aktuell med utställningen Ögonblick på Tjörnedala konsthall tillsammans med John E Franzén och Lina Karna Kippel.
Torbjörn Limé kommer att visa bilder och föreläsa om sitt konstnärskap utifrån konstnärligt innehåll, inspiration och biografi. Tonvikten i föreläsningen kommer att vara på hans huvudsakliga uttryck måleri, som innehåller ett flöde av organiska abstraktioner, fotorealism och måleri i ett utvidgat fält.
Under många år hade Torbjörn Limé Malmö och Skåne som bas för sitt konstnärliga arbete. År som har haft stor betydelse för hans måleri vilket han kommer berätta om i sin föreläsning. Efter flera år i Visby, bland annat som rektor för Gotlands Konstskola, har han åter ateljé i Skåne, nu med Lund som utgångspunkt.
I utställningen Ögonblick riktas fokus mot den flyktiga stunden och den frusna rörelsen. Ett undersökande genom tekniker som måleri, fotografi och teckning.
John E Franzén John E Franzén är målare och grafiker. Hans måleri låter sig inte lätt fångas i en genre; han målar det som intresserar honom och bryr sig inte om kategorisering. I hans bilder syns landskap och stadsmiljöer men de kan också utgöras av porträtt av såväl människor som motorcyklar och amerikanska bilar – skildrade av Franzén blir motorfordon personligheter. Franzén har varit professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och är ledamot i Kungliga Konstakademin för de fria konsterna sedan 1989. John E Franzén är född 1942 i Stockholm men bor och är verksam på Österlen sedan början av 1990-talet.
Lina Karna Kippel Lina Karna Kippel är konstnär och fotograf. I hennes bilder ryms spår av en inre motsättning; yrkesfotografens strävan mot perfektion får möta den sida av henne som söker det aviga och oskarpa. Lek, dagdrömmar och eskapism är viktiga inslag i det konstnärliga arbetet. Kippel använder sig av grafiska element, geometriska former och mönster för att väcka betraktarens nyfikenhet och fantasi; hon önskar att vi får stanna upp och upptäcka något bortom bilden, se de större fenomenen i vardagliga detaljer. En blick ned i diskhon kan leda ut i världsrymden. Lina Karna Kippel är född 1972 i Landskrona, bosatt och verksam i Benestad på Österlen. www.linakarnakippel.se
Torbjörn Limé Torbjörn Limé är konstnär med måleriet som sin huvudsakliga uttrycksform. Även fotografi, rörlig bild, objekt och installation kan förekomma som uttryck då han låter plats, miljö och kontext styra valet av konstnärlig metod. Med betoning på färg, form, illusion och perception inom måleri söker Limé, i skärningspunkten mellan dokumentär realism och organisk färgabstraktion, en form av kritisk realism som når bortom det direkt avbildande och har sin utgångspunkt i begreppet materialitet. Centrala problemformuleringar i hans konstnärliga arbete är ekonomiska, ekologiska och sociala perspektiv relaterade till individ och miljö. Det handlar om naturens sårbarhet och individens förhållande till omgivande samhälle. I hans bildvärld samlas lager av betydelser som talar till betraktaren utifrån olika existentiella aspekter att vara människa. Limé är utbildad vid KV Konstskola i Göteborg, Malmö Konstskola Forum och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har tidigare varit rektor vid Gotlands Konstskola. Torbjörn Limé är född 1963 i Trollhättan. Han är bosatt i Visby och har sin ateljéverksamhet i Visby och Lund.
