March 30, 2023

27 maj – 03 september 2023

Vernissage lördag 27 maj kl. 13:00 – 15:00
Guidad visning med utställande konstnärer, med start på Tjörnedalagården kl. 13:00

Facebook
Instagram
Ladda ned FOLDER Art Walk 2023 här!

I tanken om existensen utgör roten förankringen för det levande och det organiska. Den skapar en kompass om hemma och borta, kända och okända landskap, samtidigt som den också ingår i idétraditioner där ekologi och gravitation är grundläggande faktorer. Genom årets tema, Rötter, undersöker de deltagande konstnärerna och konstnärsgrupperna olika frågeställningar kring kollektiv minneskonstruktion, historieskrivning och sökandet av alternativa tidslinjer och möjligheter. I utställningen presenteras skulpturer, ljudverk, måleri, installationer, processuella verk och interventioner.

För åttonde året i rad arrangerar ÖSKG/Tjörnedala konsthall i samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap utomhusutställningen Art Walk i det närliggande natursköna Tjörnedala Strövområde. I årets Art Walk presenteras fem platsspecifika verk av konstnärer från vårens Open call, parallellt med verk av studerande på Österlenskolan för konst och design i Simrishamn. Art Walk är ett samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap som tar hand om Tjörnedala strövområde med vandringsstigar, grillplatser, naturvård, m.m. Stiftelsen erbjuder 19 sköna strövområden runt om i Skåne med en totalt ca 40 mil lång vandringsled. 
Utställningen är öppen dygnet runt och konstverken är placerade längs den Blå stigen på Tjörnedala strövområde.

Utställande konstnärer:
Gunnel Pettersson
Lotten Pålsson & Maria Westmar
Ellen Skafvenstedt
Johan Suneson
Jukka Värelä

Utställare från Österlenskolan för konst och design:
Blenda Averfalk
Sara Fabiola Rydenholm
Lovisa Friman
Fredrik Grané
Milena Legowska
Vilda Rosenblad
Ida Sandberg
Amanda Thulin
Johanna Wilk

Mer om årets konstnärer och deras verk:

Gunnel Pettersson
Nils och Jeppas odling: En reflektion över platsens passerade tid och dagens odlingslandskap, 2023
Ljudet av en bisvärm, krukor och växtdelar
ca. 7 x 10 m

Vattenkvarnen vid Odarbäcken revs på 1990-talet. Hur kan vi förstå deras plats? Den som Carl von Linné beskrivit ”Tjörndala lund (…) var en av de skönaste lundar jag sett i riket”. De magra åkrarna gav normalt inte mer än ”3:e kornet” av råg och bovete. Avkastningen utgjorde alltså en tredubbling av utsädet. Efter branden delade bröderna ägorna och uppförde var sin ny gård. Nils var den som byggde det som vi nu känner som Tjörnedala invid Odarbäcken nära den gemensamma kvarnen. Generationer av strävsamma människor byggde, trots knappa förhållanden, ett relativt välstånd som gjorde Tjörnedala till en aktad gård.

I jakten på att förstå min plats, är det en komplex bild som träder fram av odlingslandskapet. Varför ser landskapet ut som det gör med stora monokulturer med raps, betor, vete, majs, och möjligen lite råg? Hur har vi lyckats förgöra insekternas förutsättningar för att pollinera?
Bilden är inte vacker längre.

Vi befinner oss långt från Nils och Jeppas stävan om att få ut ett år av den mer eftersträvansvärda rågen efter år av bovete, kanske träda och lite extra inkomster från kvarnen. Med framväxten av jordbrukets stordrift behövdes inte Tjörnedalas marker. Andra värden uppstod. Förvandlingen har givit en mötesplats kring konsten. En ny tid för med sig nya livsfrågor. Vår bekväma tillvaro har givit andra och nya sorts hot om väder och missväxt.

Gunnel Pettersson (f. 1960, Malmö) är utbildad på Konstfack med vidareutbildning på Kungl. Konsthögskolan, och är verksam utanför Simrishamn. Hennes projekt ”Odlingen” har blivit ett sätt att leva och experimentera med utopier utefter samhällskritik och undersökande processer. Målet är att bidra till ett odlingslandskap med större mångfald genom kunskap om odling av bovete. Det är ofta ett relationellt arbete där exempelvis det lokala föreningslivet involveras, och interaktion uppstår som leder processen vidare. Det publika mötet sker såväl inom som utanför konstinstitutionen med odling, fältvandringar, performans, utställningar, m.m. Petterssons verk och projekt har bl.a. visats på ETC Solpark i Katrineholm (2023), Biosfärfestivalen (2022), och Ystad Konstmuseum (2018).

fiberartsweden.nu
experimentutopier.org
Instagram: @gunnel_odlingen

Lotten Pålsson & Maria Westmar
Jordande, 2023
Lakan, frottéhanddukar och garn i bomull. Naturfärgning med krapprot och platsens påverkan på materialet.
Varierande mått

Den vridna rörelsen
Fyra händers kraft i en delad rörelse. Samarbetande händer med och mot vrider. Som tug of war och sedan stiltje.
Händer kramar ur och om. Rep kastas loss
Från hav och land och omvänt. Tvinnat Z och S.
Den vridna rörelsen skapar rep. Repen som rotar oss vid platsen.

I verket Jordande har vi tagit intryck av parallella berättelser som utspelar sig vid havet.
Lakanen som tvättas och som i verket blir till rep. Rep som förtöjs och lossas i dragkamper mellan hav och händer.

Lotten Pålssons arbete har en grund i fotografi och text, och har på senare år utvecklats mot installation med varierande material och tekniker. Hennes arbetsmetod är intuitiv och fragmentarisk och verken skapas i dialog med den upplevda världen – insamlat material sätts samman i installationer som pendlar mellan det rationella och sinnliga, det långsamma i materialet och tankens flyktiga skiftningar. I ett poetiskt undersökande av språk kretsar verken ofta kring kommunikationen i sig, språk och objekt som meningsbärare med dess outtömliga sätt att betyda.
Lotten Pålsson (f. 1977 Karlshamn) är utbildad på Högskolan för fotografi i Göteborg och är verksam konstnär i Malmö. Utställningar och projekt i urval är: Röstånga Konsthall (2023); medverkan med fanzine i CFF Periferi (2022); Karlshamns Konsthall (2022); Bokrelease och uppläsning av artist’s book Dubbeldager, Malmö Konsthall (2022); Åstorps Konsthall (2021); Galleri Hamnmagasninet, Varberg, (2021); Galleri Cozmo, Lund, (2020); Galleri Format, Malmö (2019); Galleri Arnstedt (2018); och CAC Bukovje / Landskrona Fotofestival (2016).

lottenpalsson.com
instagram @lotten.hej

Materialen har en meningsbärande roll i Maria Westmars konstnärliga arbete. Hon använder sig ofta av relaterbara material som återfinns i vår närmsta omgivning. Sten, textilier, sand och skumgummi – förädlade material och ämnen från vad vi benämner som naturen. I arbetet med dem undersöker hon om de är i rörelse. Hur deras inbördes förhållanden ser ut, om materialen är levande eller döda och om de har agens. Genom installation, text, bild och samarbetsprojekt bearbetar Westmar frågor som berör erfarenhet, kropp, materialitet, ursprung och det sinnliga.

Maria Westmar (f. 1983 i Stockholm) är verksam i Malmö och utbildad på Konstfack. Hon innehar en masterexamen i fri konst med inriktning mot textil. Efter examen 2015 har Westmar bland annat gjort utställningar och samarbeten som har visats på Sjöbo Konsthall (september 2023); Inter Art Center, Malmö (2022); Krognoshuset, Lund (2019); Kvamsdals Fargeri, Norge (2018); och Zabriskie Point, Schweiz (2017). Hon har blivit tilldelad flertalet stipendier däribland Konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium (2023); Malmö Konstmuseums stipendium ur Aase och Richard Björklunds fond (2020); samt stipendium från Konstakademien (2019).

mariawestmar.com

Ellen Skafvenstedt
Blå stigen, 2023
Reglar, MDF, rep och objekt i blandade material
2 x 3 x 2,2 m

I Tjörnedala strövområde kan du som besökare välja att promenera längs den Blå stigen, där träd efter träd nogsamt markerats med blå prickar. Vandringsleder i skogsområden utmärks ofta av färgmarkeringar likt dessa, som taktiskt placerats ut för att visa vägen. Färgen avgör längden på rundan och ser till att du kommer tillbaka till samma ställe som du började på. De tjocka lagren av plastfärg skapar en kontrast mot underlaget av bark eller sten, och utgör ett eget språk som talar om hur du ska styra dina steg.

I verket Blå stigen kommer dessa prickar till liv och utgör en portal av lösgjorda cirklar och fabrikstillverkade runda föremål, allt i en monokrom färgsättning. Bollar och klot upprepas i ett mönster som bildar en lekfull replik till stigens givna namn.

Ellen Skafvenstedt (f. 1991, Nynäshamn) är en Göteborgsbaserad konstnär som arbetar brett med en mängd uttryck och medium. De senaste årens projekt har bland annat innefattat textila tekniker som applikationsbroderi och stickning, men även skulpturala arbeten där hon har använt funna objekt som material. Grunden i hennes konstnärskap är frågor som kretsar kring konsumtion och nedskräpning och hon använder i princip enbart begagnade och förkastade material i sina verk. Skafvenstedt är utbildad på Konstfack och Umeå Konsthögskola. De senaste åren har hon bland annat ställt ut på Galleri Verkligheten i Umeå, Konstepidemin i Göteborg och Galleri Hanaholmen i Finland. Skafvenstedt är representerad av Göteborg Konst och Statens Konstråd. Utöver detta driver hon även Galleri BOX i Göteborg och arbetar på Göteborgs Konsthall.

ellenskafvenstedt.com

Johan Suneson
Circumstantes/Omgiven, 2023
Grenar, vävtejp, ståtråd, snöre, jord och lim
Varierande mått

Verket Circumstantes/Omgiven är en ring av huvudlösa kroppar. Grenar använda som linjer. De ringar in luftformer. De avskiljer en yta från en annan. De naturväxta träddelarna kränger fram i rummet. De ser olika ut beroende på betraktarens position. Jord är modellerad till kroppar. Volymen växer inifrån och ut, men ryggarna är urgröpta som skal.
När de rika abonnerade på platser i kyrkbänkarna, fick de fattiga stå. I fiskelägena, bland de egendomslösa, drog väckelserörelsen fram. Att stå i en ring och hålla varandras händer är en kollektiv gest av enighet eller tvång. Ett uttryck för den självvalda gemenskapen och identiteten inom frikyrkan och väckelserörelsen. Skulpturernas volym riktar sig in mot cirkelns mitt, medan ryggarna är platta eller urgröpta. De kan användas interaktivt, likt figurmålningar på nöjesfält där det går att sticka fram huvudet och smälta i hop med motivet.

Johan Suneson (f. 1963, Västanfors) är en Malmöbaserad konstnär vars uttryck omfattar skulptur, teckning, performance och måleri. Sunesons arbeten är berättande. Material används metaforiskt. Psykiska tillstånd, osynliga upplevelser, ges skulptural form. Folkliga och religiösa uttryck kombineras med daterad och uppdaterad teknik. Gamla föreställningar, poem och talesätt inspirerar honom till nya gestaltningar. Suneson arbetar med kollektiva konstnärliga processer, där den pedagogiska situationen används som konstnärligt uttryck. På Tullkomplexet, Norrtull, Stockholm arbetar han med interventioner i det offentliga rummet, och på Klubb Krognoshuset, Lund genomförde experimentella workshops där samtidskonsten möter barn och unga i skapandeprocesser. För Kristianstads konsthall och Konstfrämjandet Skåne gjorde Suneson 2021 en konstnärlig gestaltning tillsammans med skolbarn på Everödsskolan. Han har arbetat med platsspecifika performance i Bangalore, Indien, IASPIS (2019) och på Lichtenberg studios i Berlin (2022).

Jukka Värelä
Ankare, 2023
Stål, tjära
1,8 x 2 x 1 m

Människor har rötter runt hela världen. Långt borta bakom haven.
Jag har gjort en ankare som långsamt försöker rota sig i den skånska kustremsan.
Ankarets material, smidesstänger med naturinspirerade ändavslutningar, s.k. skrollor, kommer från flera workshops som jag gjorde med ungdomar i Malmö mellan 2008 – 2018. Den ensamma björken på stranden har fått sällskap.

Jukka Värelä (f. 1964, Tammerfors, Finland) examinerades från HDK i Göteborg 2002 och har sedan 1996 gjort tiotals offentliga platsspecifika gestaltningar. Han arbetar framförallt med offentlig gestaltning, ofta med naturen och vetenskapen som inspiration och utgångspunkt. Med få komponenter undersöker och laborerar Värelä med förhållandet mellan konkret och abstrakt, funktion och icke-funktion, verklighet och dröm. Det senaste verket är Paus till Örebro universitetsjukhus entré 2021. Passage till Ursvik, Sundbyberg skapades med Torbjörn Limé 2022. Värelä ställer också ut på gallerier och konsthallar, däribland Krognoshuset, Lund (2023), Galleri Rostrum, Malmö (2016), Kunstverein Baden, Österrike (2018), Tyskland och Vabaduse Galleri, Tallinn (2020). Värelä är medlem i konstnärsgruppen Aura och arbetar även med olika konstpedagogiska projekt.

jukkavarela.se

Mer om årets utställare från Österlenskolan för konst och design:

Blenda Averfalk
Horizont mellan världar

Om vi lyssnar noga kan vi höra eko från parallella världar, om vi lyssnar riktigt noga kan vi se dem.
För drygt ett år sedan slog blixten ner i trädet du står framför, vilket ledde till att slöjan mellan världarna lyfts för ett tag. En ovanlig sorts blomma från ett parallellt universum kallat drömland trilla över kanten och förälskades i en fiskmås från vår värld. Denna varelse är resultatet av det, idag omhändertagande av sina egna små.

Det är osäkert hur länge magin som håller dem här kommer vara bunden till platsen men en sak som är säker är att de kommer vara borta när magin är borta. De tillhör inte längre någon av världarna och samtidigt alla. I djup dvala kommer de falla tills magin åter uppstår, på ett eller annat sätt. Under tiden leker de i skuggdalen i springorna mellan världarna.

Drömland är en magisk plats, bortom realismens ram av tid. En direkt parallell värld till denna, en inre värld som varit en tryggare plats sen barnsben. En tillflykt och en favoritplats, när det stormat som mest runt om mig, tydde jag mönster i tapet-strukturen som blev till väsen och träådringar i dörrar som blev till världar.

Dömmande existerar inte i drömland, alla är fria att utforska naturen av sitt eget väsen. Detta är anledningen till att denna plats ligger mig så varmt om hjärtat, karaktärerna är inte vad som anses traditionellt vackra, de vågar ifrågasätta skönhetsideal och sätta gränser. Genom drömland vill jag ge mig själv och andra möjligheten att fritt utforska.

Sara Fabiola Rydenholm
HOME/skin, 2023
Vaxdoppat tyg med broderad dikt
Ca. 100 x 50 cm

Vad är ett hem på jorden, när varje plats du bor på känns främmande? Var är din bas, när marken du står på förlorar sitt fäste och luckras upp till något flytande? Något som inte längre går att stå på.
Bortom allt vi tror att vi är och har och äger, så finns rötter inom oss som saknar substans. De är bara essens. Essens av ett hem som vi alla tillhör.

Beneath my skin

I’m not thick, nor thin

Not black or white
Not wrong or right

Beneath my skin

I don’t own a thing

No clothes, no car
No house to live in

But that doesn’t mean
I don’t have a home

Beneath my skin

Om konstnären:
Jag arbetar nästan uteslutande idébaserat, med mina känslor och tankar kring livet som mitt fokus. I synnerhet med inre frågor kring hur man är människa. Materialet väljs efterhand, påverkat utav idéns ursprung. I detta fall vaxdoppat tyg för att efterlikna hudens skira struktur, med en broderad dikt jag skrivit kring min rotlöshet och mitt inre hem.

Lovisa Friman
Är vi lösa rötter på vift?, 2023
Installation med träpallar
2 x 2 m

“Trädens rötter behöver utrymme, syre, vatten samt mikro-& makronäringsämnen för att trivas.” som oss människor. Är vi egentligen bara lösa rötter på vift? En tanke som väcktes i mig när jag försökte förstå trädets rotsystem. Vi människor är kopplade till varandra och trivs på olika platser, som träden och rötterna. Oftast är vi på vift och saknar fäste. Vi behöver slå rot någonstans och för att hitta ett hem och en trygghet.

Jag bjuder härmed in dig att slå dig till ro, grundas och förlängas ner i marken. Kanske tänker du på de stora frågorna i livet eller varför gräset är grönt? Försvinner du bort till en annan plats eller stannar du kvar?

Om konstnären:
Jag intresserar mig för hur människors levnadsvanor, i relation till natur och rumslighet kan förändras med hjälp av arkitektur och design. Om vi ska förstå vårt värde och avtryck i en hårt drabbad värd behöver solidariteten för naturen vara frekvent närvarande i vår vardag. Med tanke på att hemmet är där vi spenderar majoriteten av tiden, är det också platsen vi är som mest öppna för förändringar. Genom att utmana ett biologiskt nedbrytbart material eller ett objekts förutbestämda funktion skapar jag nya infallsvinklar och vidgar perspektiv för hur vi kan förändra vårt rörelsemönster och förhållningssätt till resurser för att bli mer medvetna.
Frågor som intresserar mig är; “Kan vi skapa nya rutiner genom att förändra rörelsemönstret i en bostad?” och “Hur kan vi genom design göra människor mer medvetna om kaffeindustrins enorma belastning på både människor och miljö?”. Jag vill skapa framtidens lösningar och vara med på resan mot en smartare och mer omhändertagande värld.

Fredrik Grané
Vi bygger en ny värld

Idag talas det mycket om AI—artificiell intelligens. En teknologi som skapar nya möjligheter för oss människor. En teknologi som kan skriva böcker och måla tavlor på begäran. Hur kommer denna kraft att förändra vårt samhälle? Kommer den som sin föregångare Modernismen göra upp med sina rötter, sitt ursprung?

Vi skapar en ny värld, men vad händer med den gamla, vårt ursprung, våra rötter? Hur kan vi få AI genom mötet med människa, material och teknik att verka i syntes med vår samtid och framtid?

Om konstnären:
Varje dag vandrar jag ut dit där berättelserna finns, himlen möter de vidsträckta fälten, åkrarna, gårdarna, havet och molnen som jagar över himlen. Jag vandrar också på stadens gator där gränderna och husen finns. Jag följer årstidernas växlingar, från det kalla vinterljuset till sommarens ljus, som lägger sig tungt lila på trottoarerna. I detta möte finns stillheten, närvaron, kontemplationen, varat och drömmarna. Färgerna är eviga, oförstörbara i sitt varat, precis som vi. Det jag upplever tar jag med mig hem, som fotografier eller minnesbilder och överför på papper eller duk.

Milena Legowska
Will I Bloom in Unknown Soil?, 2023
Blandteknik

Mina rötter hann aldrig bli stora, ändå gror det skott som en dag ska blomma. Som ogräs som växer genom sprickor i asfalt, långsamt men med eftertanke, pryder de mitt hem i det osäkra.

Will I Bloom in Unknown Soil? utforskar idén om att slå rot i en okänd, ibland kall och hård miljö. Skulpturen hämtar inspiration från mina egna rötter, den polska folktraditionen att skapa mobiler, eller pająki, som vanligtvis hängdes i taken för att dekorera hus, med avsikt att bringa tur och lycka. Här symboliserar den även den mänskliga uthålligheten och vår förmåga att skapa oss en vacker tillvaro, även när saker vid första anblick inte känns bekanta.

Om konstnären:
Mitt konstnärskap har sin grund i illustration, vilket för mig länge varit ett mer tillgängligt sätt att arbeta med bilder. Illustrationer är bilder vi ser överallt, i tidningar, vid busshållplatsen och på framsidan av boken på biblioteket. Tyngden som illustrationen bär är inte inlåst i ett konstgalleri. Jag undersöker därför mötet mellan visuell kommunikation och traditionell konst, med avsikt att skapa material som utforskar både de prestigefyllda och prestigelösa delarna av vår verklighet.
Utgångspunkten i mina verk ligger i den mänskliga samexistensen, där det eviga sökandet efter att förstå varandra och sig själv aldrig tycks ta ett slut. Genom att gestalta människor i deras mest triviala sammanhang söker jag efter skärningspunkten mellan de igenkännliga, ibland absurda mänskliga känslorna och skönheten i vår tillvaro som vi så ofta glömmer att reflektera över. Mina verk är ett evigt grävande i den mänskliga komplexiteten av att vara flera känslor, platser, språk eller sammanhang samtidigt.

Vilda Rosenblad

Har du någonsin stannat framför ett träd och känt dess närvaro? Slängt av dig skorna, stått ovanför rötterna och tänkt att om du bara koncentrerar dig tillräckligt hårt kanske du känner dess blodflöde?
Träd har alltid varit del av människors liv, endast under en bråkdel har människor varit del av trädens.
Det är inte en jämlik relation.
Vi har dyrkat deras kraft, för oss en slags odödlighet. Vi har tilldelat dem själar och “givit” dem rättigheter. Skogen har gett upphov till skapelseberättelser, livets träd, kunskapens träd, asken Yggdrasil m.m. och knutit oss samman i samhällen, stora som små.
Vi har skördat frukter, nötter, bark, kottar, sav och löv, planterat och tagit hand om nya sådana träd.
Mer och mer är människans relation till trädet dock en destruktiv sådan. Skogar skövlas och utnyttjas och ingenting ger vi tillbaka.
Går det att ändra på?

Närma dig ett träd. Kommunicera med det, umgås med det som du skulle göra med en vän som gav dig ovillkorlig tröst och kärlek. Berätta för det att snart blir allt bra igen. Snart återställs balansen.

Om konstnären:
Världen har blivit tokig. Empatinivåerna sjunker, åsikter polariseras och vi har slutat läsa böcker. I en digital värld saknar jag mänsklig samvaro, nyanserade samtal, handens skapande samt naturens jordande effekt. I mitt konstnärliga arbete undersöker jag hur ett kreativt kaos och handens skapande kan kombineras och förstärkas med fokus på enkelhet, årstiderna och det lokala. Min metod är oftast figurativ bild, materialen varierar mellan canvas och textil bakgrund där jag använder mig av tidningsurklipp, textilier och färg. Jag återvänder gång på gång till återbruk och har en särskild, varm relation till spillull, som är ett lokalt material som finns i överflöd. Jag hoppas att mitt skapande kan tjäna som en försynt vägvisare i en ny riktning, en som inte alltid tar oss huvudstupa framåt, utan påminner oss om det eviga runt omkring oss.

Ida Sandberg
Följder
Blandteknik med akrylplast, sand, lera, sten, plaster, glas och metall
200 x 30 cm

Marken vi står på vittnar om inlandsisens framfart. Jordarna vi går på är fragment från berg som sakta nötts ner till sina minsta beståndsdelar.

Människan nyttjar marken och jordarna.
Vi gräver upp och vi gräver ner.
Skördar mat och mineraler.
Utarmar, förorenar.

Morgondagens jordar kommer att vittna om människans framfart.
Men vi kommer inte vara där och uppleva det.

Vi kommer inte bevittna hur nästa istid nöter ner våra efterlämningar till minsta beståndsdelar eller hur den i sitt tillbakadragande deponerar dessa.

Vi kommer inte att bevittna förändring i dränering, eller växternas möjlighet att slå rot och ta upp näring och vatten.

Vi vet inte konsekvenserna.
Vi vet inte hur.
Vi vet bara att.

Om konstnären:
Jag har så länge jag kan minnas samlat på stenar. Lika länge har jag funnit en trygghet i naturen. Jag drömde om att bli paleontolog och gräva fram dinosaurier, eller naturfotograf. Det hela landade i miljöstudier med inriktning mot geologi, något som inkluderade allt från beräkningar av inlandsisens rörelse till bedömning av jordarter och landskapsanalys. I mitt arbetsliv har jag undersökt föroreningar i jord och grundvatten och gjort konsekvensbedömningar av människans påverkan på sin omgivning.
Frågeställningarna om människan, miljön och de geologiska tidsperspektiven har jag tagit med mig in i mitt konstnärskap och som konstnär jobbar jag brett med olika material och uttryck för att gestalta dessa. Mitt intresse för skulptur och installation har blivit en central del, där kombinerande och kontrasterande av naturliga och artificiella material utgör en röd tråd. För närvarande arbetar jag övergripande med ett koncept jag kallar för Strata Futura – framtida lagerföljder.

Amanda Thulin
Du saknas mig
Olja och akryl på pannå
112 x 112 cm

Vad händer när man saknar en del av sina rötter? Hur påverkas man?
Ett porträtt av mig själv i nutid tillsammans med min pappa som gick bort när jag var 12 år.
En avbildning av oss som aldrig kunnat blivit på riktigt.

Om konstnären:
Jag tar oftast utgångspunkt i ett en känsla eller ett ansikte.
Med en vision om att skapa min version av någon/något redan befintligt växer något/någon nytt fram.
I ansikten och uttrycken läser vi in hur personen mår, vem den är, vad den bär på. Jag lämnar öppet för betraktaren att fundera, vem är den här personen/ gestalten?
Utgångspunkt och inspirationen hämtar jag ofta från min Simrishamn och dess omgivningar. Jag använder mig primärt av lokalt förankrade kulörer eller material i mina verk.Mina verk har en tyngd bokstavligt som bildligt, genom lager på lager visas hela processen upp. Det skeva, kanske inte helt färdiga lämnar öppet för betraktaren att fylla i själv.

Johanna Wilk
I sillens rikaste rike

Havet har varit konstanten som jag alltid längtat till. Jag växte upp i storstan men tillbringade somrarna vid hav. Min största upplevelse av känslan ”att höra hemma” får jag när jag är vid ett hav, oavsett vilket hav. Det är min rot.

Noaks ark, vagga, fiskefångst
I sillens rikaste rike
Livet, båten, djupet och ytan
Samlar, gungar, ger

Rotad vid vatten, i vatten
Med horisonten som konstanten
Alltid att längta till
och vilan
i sillens rikaste rike

Om konstnären:
Jag har tidigare arbetat med olika sceniska uttryck men med tiden övergått till penna, lera, färger, mekanik, strandfynd och andra material som jag hittar. Allt detta, tillsammans med skrivandet, är för mig samma universum.

Min bakgrund inom teater och dans är en pågående referens. I det teatrala finns aspekterna tid, berättande och rumslighet, i dansen kropp och rörelse. Jag vill undersöka mötet mellan det rumsliga, tidsbegränsade, som exempelvis en mekanisk eller mänsklig rörelse, och det (till synes) eviga och stilla, som en teckning. Ibland blir det ett berättande, ibland inte.

Jag söker en frihet i det jag gör, speciellt i mitt tecknande, som känslomässigt kan jämföras med att sjunga. Ett uttryck som kommer helt inifrån och ut, ärligt. Jag följer handen och materialet, oftare än en förutbestämd idé, med naturen som en ständig inspirationskälla och kreativ vän.

I det här projektet har jag använt mig av pil, rotting, trä, metalltråd och kanske även delar av ett upphittat spöknät.