(Centrum)

Var? Tjörnedala konsthall
När? 20-28 april
Vernissage? 20 april kl 13-17
Invigning och konstnärssamtal: 20 april kl 14
Utställningen invigs av ÖSKG:s ordförande Jonas Rooth, projektledarna för Peo Olsson och Linda Unnhem, CFF Skåne. Konstnärssamtal mellan verksamhetsledare Christel Lundberg och konstnärerna Axel Lundgren och Johanna Schartau kl 14.
Finissage: 28 april kl 14 med ett samtal mellan konstnärerna Axel Lundgren och Johanna Schartau och Thomas Millroth, svensk konsthistoriker, kritiker, konstkurator och författare

Vad är centrum – och för vem? Den frågan ställer sig åtta skånska fotografer i en serie utställningar på Tjörnedala konsthall, Galleri Format, Kristianstads konsthall, Projektrum Hjärne under våren.

Centrum kan definieras som en mitt, men också beskrivas som ett hjärta, en kärna eller brännpunkt. Vad som utgör centrum skiljer sig dock åt – det som framstår som en självklar mittpunkt för någon, kan vara i periferin för en annan. I en serie utställningar utforskar fotograferna Linnéa Cramer, Erich Hörtnagl, Axel Lundgren, Alice Millet, Anna Nordquist Andersson, Jens Nordström, Johanna Schartau och Henrik Wejfeldt temat. Deras arbeten kretsar kring frågor om normer, representation, jämställdhet, identitet, utanförskap, plats, tillhörighet, historia och framtid. Utställningarna är resultatet av ett längre projekt som har drivits av Centrum för fotografi med stöd från Region Skåne.

På Tjörnedala konsthall visar Axel Lundgren och Johanna Schartau sina verk som en del av utställningen Centrum.

Axel Lundgren

Axel Lundgren är stadsplanerare och bildkonstnär med en master i landskapsplanering från Sveriges Lantbruksuniversitet. Genom fotografi, skulptur och installation utforskar han teman som platsidentitet och historia. Hans konst fokuserar ofta på att belysa arkitektoniska, rumsliga och konstruktionstekniska detaljer för att gestalta platser från både ett personligt och kollektivt perspektiv.

Archipelactica

Tanken på vad som gör en plats unik och definierar dess kärna är svår att fånga. Vår uppfattning om en plats förändras ständigt. Nuet blir en del av historien, berättelsen tar ny skepnad och får nya dimensioner och de fysiska kännetecknen anpassas för att möta nya behov. Ändå är våra idéer om platsen lika viktiga som de fysiska egenskaperna. Det bildas komplexa berättelser som flätas samman runt oss. Precis som när familjemedlemmar dör men deras minnen fortsätter att leva kvar. Berättelsen tar en cirkulär och ibland irrationell form, hoppar fram och tillbaka.

Titeln Archipelactica kombinerar orden archipelago (ökedja) och intergalactic (mellan galaxer). Projektet utforskaridén om att vi är intimt sammanlänkade med vår omgivning. Att vår fysiska miljö inte utgör en passiv kuliss utan snarare är en aktiv del i det som blandas samman med våra sinnliga erfarenheter och därmed vår identitet.

Archipelactica undersöker hur platser fungerar som centrum för vårt inre narrativ och hur de i sin tur relaterar till idén om ett ”vi”. Berättelsen saknar traditionell tidslinje och tydliga narrativ. Verken är en syntes, uppbyggda på fragmentariska ögonblick och fantasier tillsammans med personliga minnen och historiska observationer från min hemö Saltö i Karlskrona skärgård. Berättelsen rör sig fritt bortom sanning och osanning, bortom representation och verklighet och bortom den specifika platsen. Kanske mot en plats där betraktaren kan sägas vara i dialog med verken, i dialog med sig själv.

Johanna Schartau

Johanna Schartau är konstnär och filmare med en MFA från Konstfack och studier vid Kungliga Konsthögskolan. Hon arbetar projektbaserat, ofta kring sin egen och vår allas gemensamma historia med fotografi, skulptur, installation och film. Hon har ställt ut både i Sverige och internationellt, hennes dokumentärfilmer har visats på SVT, filmfestivaler i Polen, Kina, Sverige och på museum. Hon finns representerad på Statens Konstråd, Ystads Konstmuseum, Malmö Konstmuseum och i många kommuner och regioner i Sverige.

Omkring mig – där jag bor

Sedan Ryssland invaderade Ukraina har militärens skjutfält i Kabusa, 5 km från huset där jag bor, dånat allt mer. Det skakar i väggarna i min ateljé när de övar. Jag vill helst blunda och hålla hårt kring öronen men jag kan inte. På kullen bakom oss övar Glemmingebro skytteförening på söndagarna, det var också där i gräset Sirius, vår katt, syntes för sista gången för snart tre år sedan. När det inte skjuts är det vackra promenader i orörd natur med sällsynta och alldagliga blommor som växer ur marken. Under jorden, i mörkret, gömmer sig olösta minor och blyskott, liksom sorkar, harar och daggmaskar.

Norr om Simrishamn ligger Ravlunda skjutfält, de stora ekarna vajar sakta vid havet, längre bort hörs ett dån. Tvärsöver Östersjön på andra sidan Ystad ligger Peenemünde, raketbasen Nazityskland byggde under andra världskriget. Där står Wernher von Brauns V-2 raket, likt en Tintinraket, svart och vit med en ditmålad pinuppa på en månskära som emblem. Wernher von Braun var dubbel, medlem i nazistpartiet och SS men anklagades för förräderi 1944 och var fängslad ett kort tag, men Hitler behövde honom och han blev frigiven. Efter V-2-anfallen mot London 1944 ska von Braun ha sagt: ”Det skulle aldrig ha fått hända. Vi har byggt dessa raketer för att öppna dörren till andra världar, inte för att skapa ödeläggelse på denna jord. Ska det vara frukten av vårt arbete?” Efter kriget arbetade von Braun för Nasa och skapade raketen som landade på månen.

För flera år sedan började jag fotografera skjulen med skotthål nere vid Kabusa skjutfält. Första gången var vid den stora flyktingvågen hösten 2015. Jag tänkte på kriget i Syrien, på flyktingläger, på människor som flytt sina hem. Så började detta projekt, men med tiden så ändras platsernas betydelse. Vi lever i periferin av krig som utspelar sig i Ukraina, i Israel, i Gaza… Här hörs ett eko. Långt borta men nära.

På utställningen visar jag bland annat en serie fotopolymeretsningar från militära platser: Kabusa, Ravlunda och Peenemünde. I projektet har jag också tagit med ett äldre verk jag gjorde när jag gick på Konstfack. Det är screentrycket på flaggan man kan se på en bild och i verkligheten: ”Släck elden ni för jag har en ny bomb i beredskap”, som är en filmscen ur Ettore Scolas satiriska komedi Fula, skitiga, elaka, 1976/1989. Texten från scenen i filmen jag använt mig av får ständigt en ny betydelse, från att det kändes punkigt radikalt 1989 till en skrämmande ironisk samklang med vår verklighet idag.

Alla utställningsplatser (Centrum) 4 platser – 8 fotografer:

19 april – 5 maj, Linnéa Cramer & Henrik Wejfeldt, Galleri Format

20 april –28 april, Axel Lundgren & Johanna Schartau, Tjörnedala konsthall

3 maj – 12 maj, Jens Nordström, Projektrum Hjärne

17 maj – 26 maj, Erich Hörtnagl, Projektrum Hjärne

18 maj – 9 juni, Alice Millet & Anna Nordquist Andersson, Kristianstads konsthall

(Centrum) – 4 platser – 8 fotografer

Centrum kan definieras som en mitt, men också beskrivas som ett hjärta, en kärna eller en brännpunkt. Vad som utgör centrum skiljer sig dock åt, beroende på betraktningsvinkel. Det som framstår som en självklar mittpunkt för någon, kan vara i periferin för en annan. En fråga som står högst upp på agendan för vissa, kan befinna sig i marginalen för andra. Dessa skiftande perspektiv skapar en grund för diskussioner om innanförskap och utanförskap, men också om individuella positioner i en föränderlig värld.

När Centrum för fotografi under våren 2023 efterlyste fotografer till projektet (Centrum) var en central fråga i utlysningen: Vad är centrum och för vem? Temat tog avstamp i den frågeställning som väcktes i fanzineprojektet (Periferi) och syftet var att bygga vidare på den process och det nätverk som hade etablerats i Skåne under projektperioden. Ett annat syfte med projektet (Centrum) var att aktivera och knyta samman plattformar och fotografer över hela regionen och att nå en bred och ny publik med intresse för fotografi som språk i det offentliga samtalet.

De åtta deltagarna valdes ut av en jury bestående av Cian Burke på Galleri Format i Malmö, Carin och Jacob Hjärne på Projektrum Hjärne i Helsingborg och Marika Reuterswärd på Kristianstads konsthall. Under hösten och våren 2023/2024 har Centrum för fotografi erbjudit deltagarna ett program av workshops och aktiviteter, i samverkan med bland andra Östra Grevie Folkhögskola, Mediaverkstaden i Malmö, The Cowgirl Gallery och inbjudna föreläsare och inspiratörer. Dessa träffar har gett fotograferna chansen att utforska sina kreativa processer och att arbeta tillsammans utifrån den plats där de ska ställa ut. Resultatet av detta samarbete visas bland annat i form av fyra bilder i publikationen som representerar varje plats.

Utställningarna på Galleri Format, Kristianstads konsthall, Projektrum Hjärne och Tjörnedala konsthall, under perioden 19 april–9 juni 2024, kretsar kring frågor om representation, normer, jämställdhet, identitet, utanförskap, plats, tillhörighet, historia och framtid. Frågor i centrum, frågor i periferin – och frågor att ta med sig och reflektera över själv.

Peo Olsson & Linda Unnhem,
Projektledare för Centrum för fotografi i Skåne

Centrum för fotografi/CFF är en rikstäckande intresse- och medlemsförening för fotografer och övriga yrkesgrupper verksamma med fotografi. Föreningen har ett tvåfaldigt syfte, dels att verka allmänbildande och kunskapsförmedlande i fråga om fotografisk bild, dels att stödja olika typer av yrkesroller verksamma inom fotografin. Genom utställningar och program söker föreningen främja en diskussion om fotografiska bilders roll och funktion i samhället, i historiskt perspektiv och i vår samtid.

Mer info: centrumforfotografi.se