Finissage av Kajsa Mattas utställning Under ytan
När? Söndag 21 juli kl 14
Var? Tjörnedala konsthall
Kajsa Mattas berättar om sin utställning Under ytan. Ett unikt tillfälle att ta del av en av Sveriges främsta skulptörer och hennes verk. Du får följa med Kajsa på en vandring genom utställningen.
Mikael Dysholm (SE)
Essi Korva (FI)
Kenneth Mikko (SE)
Lina Johdet (SE) och Kristoffer Unga Pirak (JohdetxPirak) (SE)
Ragnhild Margretha Mietinen Kruger (NO)
Ida Isak Westerberg (SE)
Lena Ylipää (SE)
Curator: Linnea Huhta (SE)
Vernissage lördag 12 oktober kl. 13:00–16:00
Utställningen invigs av Jeanette Ovesson, kommunstyrelsens ordförande Simrishamns kommun.
Konstnärssamtal kl. 14:00 modererat av curator Linnea Huhta.
Konstnärssamtalet finner du på Tjörnedala konsthalls YouTube kanal:
Oändliga myrar och öde vildmark har länge varit en del av bilden av Norrbotten och Tornedalen specifikt. Ett kulturellt underutvecklat område utifrån, men 98245 kvadratkilometer, flera språk och nationella minoriteter och urfolk i samspråk insisterar på motsatsen – inifrån. Det söta vävs ihop med det salta, i en normkreativ gestaltning av plats, miljö, arv och konsten att bevara med uttrycket att berätta. Temat för utställningen roterar allmänmänskligt kring platsen, hållbarhet och arv. Idén syftar till att med konstnärerna utforska platsens relativitet och betydelse i tid och rum, för språk och folk, centrum, periferi, identitet, minoritet och majoritet. Vart på kartan, med betoning på vart, förhåller sig till frågor om riktning och rörelse. Faktiska platser men också platser som inte går att googla, platser som går att känna, kulturell kartritning, glesbygder och tillhörighet oberoende plats på jorden.
Curatorn har i urval och gestaltning utgått från ett personligt perspektiv och reflektioner över vad det innebär att vara meänkielitalande tornedaling, tillhörande minoritetsgruppen tornedalingar, kväner och lantalaiset, och platsens påverkan avseende synlighet, värde och en uppfattning av periferi och centrum. Utställningen belyser den gränsöverskridande tornedalska erfarenheten utifrån ett antal konstnärers verk, alla med unika relationer till frågan om identitet, plats, historia och kultur. Den vill förmedla konst och skapa möjlighet till konstnärliga utbyten med tvärvetenskapliga inslag förankrade mot socialantropologi, fysisk miljö och biologisk mångfald. De deltagande konstnärerna gestaltar temat i olika strukturer genom väv, film, foto, bildkonst, skulptur och litteratur. Tornedalingar, kväner och lantalaiset kallas för den osynliga minoriteten i Sverige. Tornedaling, lantalainen eller kvän är den som känner tillhörighet till Tornedalen och meänkieli samt det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Det finns tornedalingar, lantalaiset och kväner i hela landet. Utställningen ställer frågor om förhållandet till en föreställning av någonstans med svar i en gestaltning av någonting och därigenom belysa den gränsöverskridande tornedalska eller tornedalsanknutna erfarenheten utifrån utställningens verk.
De medverkande konstnärerna är 8 personer med olika erfarenheter och relationer till temat om plats och identitet. Mikael Dysholm är en bildkonstnär som med verket Resan lyfter frågeställningen “Vart kommer jag ifrån och vart är jag på väg?”, genomgående är collage och figurativa former signalement för hans uttryck. JohdetxPiraks konceptuella verk fångar älven och platsens betydelse i relation till olika platser och kulturer medan skulptören Essi Korvas trädskulptur fortsätter utforskandet av vattnets och därigenom älvens samt trädmaterialets betydelse för livet. Kenneth Mikkos kollage med stillbilder berättar om Norrbottens historia och brottet mellan stad och land genom industrialiseringens nedläggning av jordbruket i norr. Bild och textilkonstnären Ragnhild Margretha Mietinen Krügers färgstarka uttryck utforskar hennes kvänska arv och sörjer förlusten av språk, som hon arbetar på att återta, ett traditionellt hantverk i sänder. Genom verket Språket–Skammen–Skrattet utforskar konstnären Lena Ylipää sitt förlorade modersmål och de känslor som omger den förlusten samtidigt som hon synliggör platsen och ger röst till ett inifrånperspektiv från norra Tornedalen. Ida Isak Westerbergs samspel med myren färgar de verk av väv som lyfter gränsland och växtprocesser med hjälp av myren Sompasenvuoma.
Text: Linnea Huhta
Loppumattomat vuomat ja autio erämaa oon pitkhään ollu osa Norrbottenin kuvasta ja olletikki Tornionlaaksosta. Kultturellisti alikehittynny alue ulkoapäin, mutta 98245 kanttikilometriä, monta kieltä, kansaliset minuriteetit ja alkuperäkansa väittävät yhessä päin vastoin – sisältä päin. Sokkerilinen väävathaan suolasen kansa yhtheen normikreatiivissä esityksessä paikasta, ympäristöstä, perintheestä, taiteesta ja konstista ette selityksen avula säilyttää ilmasua.
Teema näyttelylle kiertää paikan, kestävyyen ja perintheen ympäri. Itea pyrkii siiheen ette taiteeliotten kansa tutkia paikan relativiteettiä ja merkitystä aijassa ja paikassa, kielele ja kansale, keskustalle, periferiile, itenttiteetile, minuriteetile ja majuriteetile. Mihinkäs kartala, painostaen mihinkäs, suhthautuu suunthaan ja liikheesheen. Tosi paikkoja mutta kansa paikkoja joita ei mene googlata, paikkoja joita mennee tuntea, kultturelliä kartanriittausta, harvaseutuja ja kuuluvaisuutta riippumatta paikkaa maan päälä.
Kyrattori oon valikoimassa ja esityksessä ottanu lähtökohtansa henkilökohtasesta perspektiivistä ja refleksuunista mitä se tarkottaa ette olla meänkieltäpuhuva tornionlaaksolainen, kuuluva minuriteettiryhmään tornionlaaksolaiset, kväänit ja lantalaiset, ja paikan vaikutuksheen verrattuna näkyväisyyttä, arvoa ja mielipiettä mikä oon periferii ja keskusta. Näyttely esittää rajanylittäviä, tornionlaaksolaisia kokemuksiä lähtien jonku taiteelian teoksista joila kaikila oon ynikit relasuunit kysymyksheen itenttiteetistä, paikhaan, histoorihaan ja kulttuuhriin. Se halua näyttää taitetta ja lua maholisuuksia taiteelishiin vaihtoin joilako oon monitiethelisiä osia liitetty sosiaaliantropolokiihaan, fyysisheen ympäristhöön ja piulookisheen moninaisuutheen. Taiteeliat jokka osalistuvat esittävät teemaa eri stryktyyrissä, väävin, filmin, valokuvan, kuvataiteen, veistoksen ja kirjalisuuen kautta. Tornionlaaksolaisia, kvääniä ja lantalaisia kuttuthaan näkymättömäksi minuriteetiksi Ruottissa. Tornionlaaksolainen, lantalainen elikkä kvääni oon se joka tuntee kuuluvaisuuen Tornionlaakshoon ja meänkiehleen ja alkuperäsen kielialuheen kulttuuhriin ja histoorihaan. Tornionlaaksolaisia, kvääniä ja lantalaisia oon olemassa koko maassa. Näyttely laittaa kysymyksiä suhtheesta käsityksheen johonki esittämällä vastauksen jostaki ja sen kautta se valkassee rajanylittävvää tornionlaaksolaista elikkä tornionlaakshoonkuuluvvaa kokemusta näyttelyn teoksitten kautta.
Taiteeiliat jokka osalistuvat oon 8 henkilöä joila oon eri kokemuuksia ja suhtheita teehmaan paikasta ja itenttiteetistä. Mikael Dysholm oon kuvataiteelia joka teoksella nimeltä Resan (Reisu), nostaa kysymyksen “Mistäs mie tulen ja mihinkäs mie olen menossa?” Hänen ilmasuuksitten siknalementti oon koko aijan kolasi ja fikyratiivit muotot. JohdetxPirakin konseptyellit teokset kuvvaavat väylän ja paikan merkitystä verrattuna eri paikkoja ja kulttuuria ja veistäjän Essi Korvan puuveistos jatkaa veen tutkintaa ja sen kautta väylän ja puumateriaalin merkitystä elämälle. Kenneth Mikon kolasi kertoo liikkumattomitten kuvitten kautta Norrbottenin histooriasta ja kaupunkin ja maaseuvun välisestä katkosta, ko maapruukit pohjosessa panthiin alle intystrialiseerinkin jäljissä. Kuva ja kangastaiteelia Ragnhild Margretha Mietinen Krügerin färikäs ilmasu tutkii hänen kväänilaista perintöä ja murehtii kielen menettämistä mitä hään pikku hiljaa yrittää ottaa takashiin, perintheelisen käsityön kautta. Taiteelia Lena Ylipää tutkii teoksen kautta nimeltä Språket–Skammen–Skrattet (Kieli-Häpy-Nauru) hänen äitinkielen menettämistä ja niitä tuntheita jokka seuraavat menettämisen kansa, samala ko hään tekkee näkyväksi paikan ja antaa sisältäpäinperspektiivin Pohjos Tornionlaksosta.
Ida Isak Westerbergin yhteistyö vuoman kansa antaa färiä niile teoksille väävistä jokka nostavat rajamaata ja kasvuprosessia Sompasenvuoman avula.
– Linnea Huhta
Övers. från svenska till meänkieli: Linnea Huhta
________________
Endless bogs and desolate wilderness have long been part of the image of Norrbotten and Tornedalen specifically. A culturally underdeveloped area from the outside, but 98,245 square kilometers, several languages, and national minorities and indigenous peoples in dialogue insist otherwise – from within. The sweet intertwines with the salty, in a norm-creative depiction of place, environment, heritage, and the art of preserving with the expression of storytelling. The theme of the exhibition revolves universally around place, sustainability, and heritage. The idea aims to explore the relativity and significance of place in time and space with the artists, concerning language and people, center, periphery, identity, minority, and majority. Missäs päin karttaa – Vart på kartan (meaning Where on the map), with an emphasis on where, relates to questions of direction and movement. Actual places but also places that cannot be Googled, places that can be felt, cultural mapping, rural areas, and belonging independent of one’s location on Earth.
The curator has used a personal perspective and reflections on what it means to be a Meänkieli-speaking Tornedalian, belonging to the minority group of Tornedalians, Kvens, and Lantalaiset, and the impact of place regarding visibility, value, and a perception of periphery and center. The exhibition highlights the transboundary Tornedalian experience through the works of several artists, all with unique relationships to the questions of identity, place, history, and culture. It aims to convey art and create opportunities for artistic exchanges with interdisciplinary elements rooted in social anthropology, physical environment, and biodiversity. The participating artists represent the theme in various structures through weaving, film, photography, visual art, sculpture, and literature. Tornedalians, Kvens, and Lantalaiset are referred to as the invisible minority in Sweden. A Tornedalian, Lantalainen, or Kven is someone who feels a connection to Tornedalen and Meänkieli as well as the culture and history of the original meänkieli-language area. There are Tornedalians, Lantalaiset, and Kvens throughout the country. The exhibition raises questions about the relationship to the conception of somewhere with answers in a representation of something, thereby illuminating the transboundary Tornedalian or Tornedalian-associated experience through the works of the exhibition.
The participating artists are 8 individuals with different experiences and relationships to the theme of place and identity. Mikael Dysholm is a visual artist who, with the work Resan, raises the question “Where do I come from and where am I going?”, where collages and figurative forms are consistent signatures of his expression. JohdetxPirak’s conceptual work captures the river and the significance of place in relation to different places and cultures, while sculptor Essi Korva’s tree sculptures continues to explore the significance of water and thus the river, as well as the tree material for life. Kenneth Mikko’s collages with images tell of Norrbotten’s history and the rift between city and countryside, through the industrialization’s closure of agriculture in the north. Visual and textile artist Ragnhild Margretha Mietinen Krüger’s colorful expressions explore her Kven heritage and mourn the loss of language, which she is working to reclaim, a traditional craft in fragments. Through the work Språket–Skammen–Skrattet, artist Lena Ylipää explores her lost mother tongue and the emotions surrounding that loss while simultaneously making the place visible and giving voice to an inside perspective from northern Tornedalen. Ida Isak Westerberg’s interaction with the bog colors the woven works that highlight borderlands and growth processes with the help of the bog Sompasenvuoma.
– Linnea Huhta
Övers. från svenska till engelska: Tomas Andersson och Linnea Huhta
Mikael Dysholm (SE)
Mikael Dysholm (f. 1954, Haparanda) är målare och tecknare utbildad i måleri och teckning vid Sunderby folkhögskola; Nordiska konstskolan, Karleby, Finland; och Konsthögskolan Valand, Göteborg.
Han är baserad i Haparanda där han har sin verksamhet. Dysholm arbetar mest med ett figurativt måleri som ibland utgår från ett tema, tex. bluessångaren Robert Johnson’s musik och texter. Vid sidan av sitt eget konstnärskap har han arbetat med Haparanda stads bildarkiv och där gjort historiska utomhusutställningar.
Dysholm har medverkat i ett antal separat- och grupputställningar, bl.a. på Galleri Rotor, Göteborg; Kemi konstmuseum, Finland; Galleri Sander, Linköping; Liljevalchs vårsalong, Stockholm; Hedbergshuset, Vinslöv; Konstens Hus, Luleå; och Galleri Skåda, Luleå.
Han har erhållit arbetsstipendier från Sveriges bildkonstnärsfond och finns representerad hos Statens konstråd och i ett antal kommuners och regioners konstsamlingar.
Mikael Dysholm (syntyny 1954 Haaparannala) maalari ja piirtäjä. Hään oon koulutettu maalauksessa ja piirtämisessä Sunderby Kansankorkeakoulussa, Nordiska konstskolan Karlebyssä Suomessa ja Valandin taitekorkeakoulussa Jöötteporissa. Dysholm oon osalistunnu monessa näyttelyssä niinku Liljevalkin Keväsalonkissa Stokholmissa, Galleri Rotorissa Jöötteporissa, Kemin taitemuseossa Kemissä, Suomessa, Galleri Sanderissa Linköpingissä, Hedbergissä Vinslöövissä, Taiteen talossa Luulajassa ja Galleri Skådassa Luulajassa.
Mikael Dysholm (b. 1954 in Haparanda) painter and draughtsman. He studied painting and drawing at Sunderby Folk High School, the Nordic Art School in Karleby, Finland, and Valand Art Academy in Gothenburg. Dysholm has participated in a number of exhibitions such as Liljevalchs Vårsalong in Stockholm, Galleri Rotor Göteborg, Kemi Art Museum in Kemi, Finland, Galleri Sander in Linköping, Hedbergs in Vinslöv, Konstens in Luleå and Galleri Skåda in Luleå.
Collage with images and shapes is a recurring element in Mikael Dysholm’s art consisting mainly of oil paintings. He mainly uses a figurative expression that is sometimes based on a theme, such as the music and lyrics of blues singer Robert Johnson.
Essi Korva (FI)
Essi Korva (f. 1985, Pello, Finland) bor och arbetar för nuvarande i Kolari, Finland. Hon har en examen från University of Applied Sciences Institute of Design and Fine Arts, Lahti, Finland (2010). Hennes skulpturer är ofta baserade på hennes subjektiva upplevelser av världen. De behandlar ofta rädsla, barndom, ensamhet och tomhet, som Lapplands landskaps grovhuggna skönhet utgör en utmärkt bakgrund för.
Korva arbetar med en rad olika material: trä, betong, gips, hår, keramik—eller vilka som helst som hon finner användbara. Till sist är det inte materialet i sig som är viktigast, utan känslorna som hon försöker fånga. Korvas skulpturer är porträtt av känslor.
Hon har deltagit i ett flertal miljöinriktade happenings, separat- och grupputställningar i Finland såväl som internationellt.
Essi Korva, skylptööri/veistäjä (syntyny 1985 Suomen Pellossa), nyt toimiva suomen Kolarissa. Hällä oon äksaami University of Applied Sciences Institute of Design and Fine Arts in Lahti, Suomi (2010). Korvan skylptyyrit/veistokset kuvaavat useasti tuntheita ja net perustuvat hänen sypjektiihviin kokemukshiin mailmasta. Teokset nostavat ussein pölköä, lapsuutta, yksinhäisyyttä ja tyhjyyttä, sitä jolle Lapin maiseman krouvi kauhneus hyvin kuvvaa taustan. Korva tekkee töitä monen erin materiaalin kansa: puu, petoni, gipsi, hiukset elikkä keramiikka. Materiaali ittesthään ei ole tärkeintä, se oon tuntheita mitä hään haluaa kuvata
Hään oon ollu matkassa monessa luontoa koskevassa tapahtumassa, separaatti- ja ryhmänäyttelyssä Suomessa niinku kansanvälisesti.
Essi Korva, sculptor, (b. 1985 in Pello, Finland), now living in Kolari, Finland. She graduated from the University of Applied Sciences Institute of Design and Fine Arts, Lahti, Finland (2010).
Korva’s sculptures are often portraits of emotions and are based on her subjective experiences of the world. They often deal with fear, childhood, loneliness and emptiness, for which the rough-hewn beauty of the Lapland landscape provides an excellent backdrop. She works with a range of materials: wood, concrete, plaster, hair or ceramics. The material itself is not decisive, in favor of the emotions that she tries to convey. She has participated in numerous environmental happenings, solo and group exhibitions in Finland and internationally.
Kenneth Mikko (SE)
Kenneth Mikko ( f. 1953, Kiruna) är fotograf, redaktör och kulturarbetare, bosatt i gränsstaden Haparanda. Inom foto har han arbetat med utställningar och böcker om platser och olika kulturer, främst i Arktis. Som redaktör för kulturtidskriften N66 har han bevakat kulturlivet i den nordliga Barentsregionen. Hans aktuella projekt berör gränsstäder runt om i Europa. Mikko har bl.a. en masterexamen i foto och en bakgrund inom journalistiken. Hans verk har köpts in av kommuner och institutioner i norra Sverige och har bland annat visats på Bothniasalongen (Luleå konsthall, 2024); grupputställningen Tornedalen (Luleå konsthall, 2022); och olika soloutställningar, bl.a. Dalen (Tornio, Luleå, Boden, 2017-2019). Hans utgivna böcker inkluderar: På mc genom Komi (2004), Ögonblick i Archangelsk och Nenets (2007) och Sauna-Bastu (2015).
Kenneth Mikko (syntyny 1954 Kirunassa) oon taitevalokuvanottaja, retaktööri ja kulttuurityöntekiä, asuva rajakaupunkissa Haaparannala. Hänen fuukkys oon pitkhään ollu Arktiksen kulttuurissa. Tällä hetkelä hään oon töissä projektissä Euroopan rajakaupunkista. Mikon valokuvat oon julkastu monessa omassa kirjassa ja näyttelyissä, niin solo-näyttelyissä ko ryhmänäyttelyissä.
Kenneth Mikko (b. 1953 in Kiruna) is a fine art photographer, editor and cultural worker, living in the border town of Haparanda. His focus has long been on the cultures of the Arctic. He is currently working on a project about border towns in Europe. Mikko’s photos have been published in several of his own books and various exhibitions, both solo and group exhibitions.
Lina Johdet och Kristoffer Unga Pirak (JohdetxPirak) (SE)
Lina Johdet (f. 1987, Junosuando) och Kristoffer Unga Pirak (f. 1987, Jokkmokk) utgör konstnärsduon Johdet Pirak, vars rötter härstammar från Norrbottens inland.
Deras konst tar avstamp i deras kulturella arv och glesbygdslivet i norr där berättartraditionen är central. Konsten blir ett verktyg för att traditionens liv skall fortskrida likaväl som utvecklas.
Deras konceptuella verk styrs av platsen de är på—vad den har att tillföra med sina egenskaper och material. Naturen är en viktig del av deras konst och medvetenheten från moderna subkulturer har uppfostrat dem såväl som som det tornedalska och samiska arvet och den oändliga kärleken till havet, fjällen och allt som knyter dem samman.
Utställningar i urval inkluderar: Moskosel Creative Lab, Moskosel (2022); World Weather Network, Konsthall Tornedalen, Vitsaniemi (2023); grupputställningen How we get closer, Galleri Snerk, Tromsö (2023); grupputställningen Reverbing Ontologies — on margins, Väst på fjället, Bjurholm (2024); och Kolonial Institutionell omgivning, Saltofolk, Saltoluokta (2024).
Lina Johdet (syntyny 1987 Junosuanossa) ja Kristoffer Unga Pirak (syntyny 1987 Jokkmokissa). JohdetxPirak oon taite-pari jollako oon juuret Norrbottenin sisämaassa. Niitten taite ottaa lähtökohan heän kultturellistä perinöstä ja syrjäseutuelämästä pohjosessa missä kertomisperine oon sentraali. Taite tulee olheen työkalu ette perintheen elämä jatkuu niinku kehittyy. Paikka missä net oon tullee ohjaahmaan nitten konseptyelliä taitetta. Mitä sillä oon tuottamista ominaisuuksila ja materialila. Luonto oon tärkeä osa heän taiteesta ja tietosuus muternista alakulttuurista oon kasvattannu heät niinku tornionlaaksolainen ja saamelainen perintö ja loppumaton rakhaus merheen, tunturhiin ja kaikhiin muuhuun mikä sittoo heät yhtheen. Taite tulee olheen työkalu ette perintheen elämä jatkuu niinku kehittyy. Paikka missä net oon tullee ohjaahmaan nitten konseptyelliä taitetta. Mitä sillä oon tuottamista hänen ominaisuuksila ja materialila.
JohdetxPirkakin konseptyellit teokset oon näytetty Moskoselin Creative Labissä, World Weather Networkissa, Taitehalli Tornionlaaksossa Vitsaniemelä ja Tromsassa, Bjurholmissa ja Saltoluoktassa.
Lina Johdet (b. 1987 in Junosuando) and Kristoffer Unga Pirak (b. 1987 in Jokkmokk). JohdetxPirak is an artist duo with their roots in the hinterland of Norrbotten. Their art is based on their cultural heritage and rural life in the north where the storytelling tradition is central. Art becomes a tool for the life of tradition to continue as well as develop. Their conceptual works are guided by the place they are in. What it has to offer with its characteristics and materials. Nature is an important part of their art, and the awareness of modern subcultures has nurtured them as well as the Tornedalian and Sami heritage and the endless love for the sea, the mountains and everything that connects them.
JohdetxPiraks conceptual works have been shownat Moskosel Creative Lab, Worlds Weather Network at Konsthall Tornedalen in Vitsaniemi and Tromsö, Bjurholm as well as Saltoluokta.
Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (NO)
Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (f. 1972, Bodø) är en Rogalandsbaserad bildkonstnär med ett starkt engagemang för identitet och ursprung. Hon använder sig av sin personliga familjehistoria och bakgrund i hennes arbete om kultur, tillhörighet och arv. Mietinen Krüger jobbar med måleri med inslag av textil, och för ofta in hantverk som broderi och växtfärgning i bilderna. I år debuterade hon som filmskapare tillsammans med Ingvild Haga med filmen Voi, minun kultani.
Hon har konstutbildning från Konstskolan i Kabelvåg och Skrivekunstakademiet i Hordaland, samt Ida Jacksons skrivarkurs Heksesirkel. De senaste två åren har hon skapat tre separatutställningar som har kvänsk identitet som tema. Dessa har visats i Mølleparken på Tau i Rogaland, på Kvenfestivalen i Vadsø, och på Nattfestivalen i Korpilombolo. Mietinen Krüger har även deltagit i en rad andra utställningar, bland annat Konsthantverk, Röda Sten Konsthall, Göteborg (2005) och Horizont, Torneå/Haparanda (2023).
Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (syntynyt 1972 norjan Bodössa, nyt asuva Rogalandissa) oon koulutettu Kunstskolen Kabelvågissa ja Skrivekunstakademietissä Hordalandissa. Mietinen Krüger oon taiteelia jollako oon kova into itenttiteethiin ja kulttuuriperinthöön. Hään ottaa lähtökohtansa omasta perehistuuriasta perustaksi työlensä. Ennen kaikkia hään tekkee töitä maalauksitten kansa joissako oon tekstiiliosia ja hään väävaa useasti käsitöitä niinku proteerausta ja kasvifärjäystä omhiin kuvateokshiin. Mietinen Krüger oon kahtena viimisennä vuotena pitäny usseita solonäyttelyitä joissa kväänilainen itenttiteetti oon teemana ja hään oon esittänny taitettansa niin Ruottissa ko Norjassa, esimerkiksi Rogalandissa, Vadsössä, Korpilombolossa, Jöötteporissa ja Torniossa/ Haaparannala.
Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (b. 1972 in Norwegian Bodö, now based in Rogaland) and has a degree from Kunstskolen in Kabelvång and Skrivekunstakademiet in Hordaland. Mietinen Krüger is an artist with a strong commitment to identity and cultural heritage. She starts at her own family history as the foundation of her work. She mainly works with textile and usually adds crafts such as embroidery and plant coloring in her paintings.
Ida Isak Westerberg (SE)
Ida Isak Westerberg (f. 1986, Sunderbyn) har en examen från högre textil hantverksutbildning vid Handarbetets vänner och är verksam som textilkonstnär i Luleå och Övertorneå. Westerberg arbetar med platsspecifika processer där skapandet får sin form, sina nyanser och invävda kvaliteter genom en dynamisk samklang mellan materialen och hur dessa reagerar i relation till särskilda miljöer. Genom samarbete med naturen, med myren Sompasenvuorna i Tornedalen som en återkommande medskapare, bär Westerbergs skulpturala vävar på taktila spår av historia, men också på frågor om tillhörighet, våra skiftande begär och queera identiteter.
Ida Isak Westerbergilä (syntyny 1986, Sunderbynissä) oon äksaami korkeamasta kangas- käsityökoulutuksesta Handarbetets vänner (Käsityön kaverit) ja toimii kangastaiteelianna Luulajassa ja Matarengissä. Westerberg tekkee paikkaspesifiikitten prosessitten kansa töitä, jossako luominen saapii muotonsa, nyansinsa ja sisäleväävattuja laatuja tynamisen yhtheensoinin kautta, materiaalitten välissä ja kunka net reakeeraavat erityisitten ympäristöitten suhtheissa. Yhtheistyössä luonon, Sompasenvuoman kansa Tornionlaaksossa, toistuvanna yhtheisluojana, Westerbergin väävit kantavat taktiililä jälkiä histuuriasta, mutta kansa kysymyksiä kuuluvaisuuesta, meän vaihtelevista himoista ja queeristä itenttiteetistä.
Ida Isak Westerberg (b. 1986, Sunderbyn) has a degree from higher textile craft education at Handarbetets vänner and is active as a textile artist in Luleå and Övertorneå. Westerberg works with site-specific processes where the creation gets its form, its nuances and interwoven qualities through a dynamic harmony between the materials and how these react in relation to specific environments. Through collaboration with nature, with the marsh Sompasenvuorna in Tornedalen as a recurring co-creator, Westerberg’s sculptural weaves carry tactile traces of history, but also questions about belonging, our shifting desires and queer identities.
Lena Ylipää (SE)
Lena Ylipää (f. 1965, Kiruna) är bosatt i Lainio, i östra delen av Kiruna kommun. Hon flyttade tillbaka till Norrbotten efter avslutad utbildning på Konstfack 1996 och har varit verksam i länet sedan dess. Teman i hennes konstnärskap ligger nära hennes vardag i norra Tornedalen. Frågor om språk och kulturell identitet är alltid aktuella i Ylipääs arbeten. I hennes konstnärliga praktik använder Ylipää en mängd olika tekniker och material där även text har en betydande roll.
De omvandlings-och utvecklingsprocesser som pågår i norr just nu genomsyrar flera av Ylipääs senare arbeten. Ylipää har tillsammans med kollegorna i konstnärsgruppen Koncentrat nyligen genomfört projektet Skyddad Natur där frågor om exploatering och naturskydd belysts. Ylipääs verk har visats i en mängd olika sammanhang nationellt och internationellt.
Lena Ylipää (syntyny 1965 Kirunassa) asuva Lainiossa, Kirunan kunnan itäosassa. Hään siirty takashiin Norrbottenhiin Konstfack koulutuksen jälkhiin1996 ja oon toiminu läänissä siittä asti. Teemat hänen taiteeliaisuuessa oon likelä hänen arkipäivää pohjosessa Tornionlaaksossa. Kysymykset kielestä ja kultturellistä itentiteetistä oon aina aktyelliä Ylipään töissä. Hänen taiteelisessa praktiikassa Ylipää käyttää monta eri tekniikkaa ja materiaalia joissako tekstiläki oon merkittävä rolli.
Net muuttumis- ja kehitysprosessit jokka nyt oon käynissä pohjosessa, tulevat esile monessa Ylipään viimisissä töissä. Ylipää oon yhessä taitelianryhmän Koncentraatin työkaveritten kansa vasta tehny projektin Skyddad Natur, Suojattu Luonto, jossako kysymyksiä ekspluateerinkistä ja luononsuojelusta nostethiin esile. Ylipään teoksia oon näytetty monessa eri yhtheyessä kansalisesti ja kansanvälisesti.
Lena Ylipää (b. 1965, Kiruna) lives in Lainio, in the eastern part of Kiruna municipality. She moved back to Norrbotten after completing her education at Konstfack in 1996 and has been active in the county ever since. The themes of her art are close to her everyday life in northern Tornedalen. Questions of language and cultural identity are always relevant in Ylipää’s work. In her artistic practice, Ylipää uses a variety of techniques and materials in which text also plays a significant role.
The processes of transformation and development currently underway in the north permeate several of Ylipää’s recent works. Together with her colleagues in the artist group Koncentrat, Ylipää has recently completed the project Protected Nature, which highlights issues of exploitation and nature conservation. Ylipää’s work has been shown in a variety of national and international contexts.
(Centrum)
Var? Tjörnedala konsthall
När? 20-28 april
Vernissage? 20 april kl 13-17
Invigning och konstnärssamtal: 20 april kl 14
Utställningen invigs av ÖSKG:s ordförande Jonas Rooth, projektledarna för Peo Olsson och Linda Unnhem, CFF Skåne. Konstnärssamtal mellan verksamhetsledare Christel Lundberg och konstnärerna Axel Lundgren och Johanna Schartau kl 14.
Finissage: 28 april kl 14 med ett samtal mellan konstnärerna Axel Lundgren och Johanna Schartau och Thomas Millroth, svensk konsthistoriker, kritiker, konstkurator och författare
Vad är centrum – och för vem? Den frågan ställer sig åtta skånska fotografer i en serie utställningar på Tjörnedala konsthall, Galleri Format, Kristianstads konsthall, Projektrum Hjärne under våren.
Centrum kan definieras som en mitt, men också beskrivas som ett hjärta, en kärna eller brännpunkt. Vad som utgör centrum skiljer sig dock åt – det som framstår som en självklar mittpunkt för någon, kan vara i periferin för en annan. I en serie utställningar utforskar fotograferna Linnéa Cramer, Erich Hörtnagl, Axel Lundgren, Alice Millet, Anna Nordquist Andersson, Jens Nordström, Johanna Schartau och Henrik Wejfeldt temat. Deras arbeten kretsar kring frågor om normer, representation, jämställdhet, identitet, utanförskap, plats, tillhörighet, historia och framtid. Utställningarna är resultatet av ett längre projekt som har drivits av Centrum för fotografi med stöd från Region Skåne.
På Tjörnedala konsthall visar Axel Lundgren och Johanna Schartau sina verk som en del av utställningen Centrum.
Axel Lundgren
Axel Lundgren är stadsplanerare och bildkonstnär med en master i landskapsplanering från Sveriges Lantbruksuniversitet. Genom fotografi, skulptur och installation utforskar han teman som platsidentitet och historia. Hans konst fokuserar ofta på att belysa arkitektoniska, rumsliga och konstruktionstekniska detaljer för att gestalta platser från både ett personligt och kollektivt perspektiv.
Archipelactica
Tanken på vad som gör en plats unik och definierar dess kärna är svår att fånga. Vår uppfattning om en plats förändras ständigt. Nuet blir en del av historien, berättelsen tar ny skepnad och får nya dimensioner och de fysiska kännetecknen anpassas för att möta nya behov. Ändå är våra idéer om platsen lika viktiga som de fysiska egenskaperna. Det bildas komplexa berättelser som flätas samman runt oss. Precis som när familjemedlemmar dör men deras minnen fortsätter att leva kvar. Berättelsen tar en cirkulär och ibland irrationell form, hoppar fram och tillbaka.
Titeln Archipelactica kombinerar orden archipelago (ökedja) och intergalactic (mellan galaxer). Projektet utforskaridén om att vi är intimt sammanlänkade med vår omgivning. Att vår fysiska miljö inte utgör en passiv kuliss utan snarare är en aktiv del i det som blandas samman med våra sinnliga erfarenheter och därmed vår identitet.
Archipelactica undersöker hur platser fungerar som centrum för vårt inre narrativ och hur de i sin tur relaterar till idén om ett ”vi”. Berättelsen saknar traditionell tidslinje och tydliga narrativ. Verken är en syntes, uppbyggda på fragmentariska ögonblick och fantasier tillsammans med personliga minnen och historiska observationer från min hemö Saltö i Karlskrona skärgård. Berättelsen rör sig fritt bortom sanning och osanning, bortom representation och verklighet och bortom den specifika platsen. Kanske mot en plats där betraktaren kan sägas vara i dialog med verken, i dialog med sig själv.
Johanna Schartau
Johanna Schartau är konstnär och filmare med en MFA från Konstfack och studier vid Kungliga Konsthögskolan. Hon arbetar projektbaserat, ofta kring sin egen och vår allas gemensamma historia med fotografi, skulptur, installation och film. Hon har ställt ut både i Sverige och internationellt, hennes dokumentärfilmer har visats på SVT, filmfestivaler i Polen, Kina, Sverige och på museum. Hon finns representerad på Statens Konstråd, Ystads Konstmuseum, Malmö Konstmuseum och i många kommuner och regioner i Sverige.
Omkring mig – där jag bor
Sedan Ryssland invaderade Ukraina har militärens skjutfält i Kabusa, 5 km från huset där jag bor, dånat allt mer. Det skakar i väggarna i min ateljé när de övar. Jag vill helst blunda och hålla hårt kring öronen men jag kan inte. På kullen bakom oss övar Glemmingebro skytteförening på söndagarna, det var också där i gräset Sirius, vår katt, syntes för sista gången för snart tre år sedan. När det inte skjuts är det vackra promenader i orörd natur med sällsynta och alldagliga blommor som växer ur marken. Under jorden, i mörkret, gömmer sig olösta minor och blyskott, liksom sorkar, harar och daggmaskar.
Norr om Simrishamn ligger Ravlunda skjutfält, de stora ekarna vajar sakta vid havet, längre bort hörs ett dån. Tvärsöver Östersjön på andra sidan Ystad ligger Peenemünde, raketbasen Nazityskland byggde under andra världskriget. Där står Wernher von Brauns V-2 raket, likt en Tintinraket, svart och vit med en ditmålad pinuppa på en månskära som emblem. Wernher von Braun var dubbel, medlem i nazistpartiet och SS men anklagades för förräderi 1944 och var fängslad ett kort tag, men Hitler behövde honom och han blev frigiven. Efter V-2-anfallen mot London 1944 ska von Braun ha sagt: ”Det skulle aldrig ha fått hända. Vi har byggt dessa raketer för att öppna dörren till andra världar, inte för att skapa ödeläggelse på denna jord. Ska det vara frukten av vårt arbete?” Efter kriget arbetade von Braun för Nasa och skapade raketen som landade på månen.
För flera år sedan började jag fotografera skjulen med skotthål nere vid Kabusa skjutfält. Första gången var vid den stora flyktingvågen hösten 2015. Jag tänkte på kriget i Syrien, på flyktingläger, på människor som flytt sina hem. Så började detta projekt, men med tiden så ändras platsernas betydelse. Vi lever i periferin av krig som utspelar sig i Ukraina, i Israel, i Gaza… Här hörs ett eko. Långt borta men nära.
På utställningen visar jag bland annat en serie fotopolymeretsningar från militära platser: Kabusa, Ravlunda och Peenemünde. I projektet har jag också tagit med ett äldre verk jag gjorde när jag gick på Konstfack. Det är screentrycket på flaggan man kan se på en bild och i verkligheten: ”Släck elden ni för jag har en ny bomb i beredskap”, som är en filmscen ur Ettore Scolas satiriska komedi Fula, skitiga, elaka, 1976/1989. Texten från scenen i filmen jag använt mig av får ständigt en ny betydelse, från att det kändes punkigt radikalt 1989 till en skrämmande ironisk samklang med vår verklighet idag.
Alla utställningsplatser (Centrum) 4 platser – 8 fotografer:
19 april – 5 maj, Linnéa Cramer & Henrik Wejfeldt, Galleri Format
20 april –28 april, Axel Lundgren & Johanna Schartau, Tjörnedala konsthall
3 maj – 12 maj, Jens Nordström, Projektrum Hjärne
17 maj – 26 maj, Erich Hörtnagl, Projektrum Hjärne
18 maj – 9 juni, Alice Millet & Anna Nordquist Andersson, Kristianstads konsthall
(Centrum) – 4 platser – 8 fotografer
Centrum kan definieras som en mitt, men också beskrivas som ett hjärta, en kärna eller en brännpunkt. Vad som utgör centrum skiljer sig dock åt, beroende på betraktningsvinkel. Det som framstår som en självklar mittpunkt för någon, kan vara i periferin för en annan. En fråga som står högst upp på agendan för vissa, kan befinna sig i marginalen för andra. Dessa skiftande perspektiv skapar en grund för diskussioner om innanförskap och utanförskap, men också om individuella positioner i en föränderlig värld.
När Centrum för fotografi under våren 2023 efterlyste fotografer till projektet (Centrum) var en central fråga i utlysningen: Vad är centrum och för vem? Temat tog avstamp i den frågeställning som väcktes i fanzineprojektet (Periferi) och syftet var att bygga vidare på den process och det nätverk som hade etablerats i Skåne under projektperioden. Ett annat syfte med projektet (Centrum) var att aktivera och knyta samman plattformar och fotografer över hela regionen och att nå en bred och ny publik med intresse för fotografi som språk i det offentliga samtalet.
De åtta deltagarna valdes ut av en jury bestående av Cian Burke på Galleri Format i Malmö, Carin och Jacob Hjärne på Projektrum Hjärne i Helsingborg och Marika Reuterswärd på Kristianstads konsthall. Under hösten och våren 2023/2024 har Centrum för fotografi erbjudit deltagarna ett program av workshops och aktiviteter, i samverkan med bland andra Östra Grevie Folkhögskola, Mediaverkstaden i Malmö, The Cowgirl Gallery och inbjudna föreläsare och inspiratörer. Dessa träffar har gett fotograferna chansen att utforska sina kreativa processer och att arbeta tillsammans utifrån den plats där de ska ställa ut. Resultatet av detta samarbete visas bland annat i form av fyra bilder i publikationen som representerar varje plats.
Utställningarna på Galleri Format, Kristianstads konsthall, Projektrum Hjärne och Tjörnedala konsthall, under perioden 19 april–9 juni 2024, kretsar kring frågor om representation, normer, jämställdhet, identitet, utanförskap, plats, tillhörighet, historia och framtid. Frågor i centrum, frågor i periferin – och frågor att ta med sig och reflektera över själv.
Peo Olsson & Linda Unnhem,
Projektledare för Centrum för fotografi i Skåne
Centrum för fotografi/CFF är en rikstäckande intresse- och medlemsförening för fotografer och övriga yrkesgrupper verksamma med fotografi. Föreningen har ett tvåfaldigt syfte, dels att verka allmänbildande och kunskapsförmedlande i fråga om fotografisk bild, dels att stödja olika typer av yrkesroller verksamma inom fotografin. Genom utställningar och program söker föreningen främja en diskussion om fotografiska bilders roll och funktion i samhället, i historiskt perspektiv och i vår samtid.
Mer info: centrumforfotografi.se
Konstrundan 2024 29 mars – 7 april
På långfredagen 2024 öppnar den 56:e Konstrundan – Sveriges äldsta konstrunda som startades av lokala konstnärer på Österlen redan 1968. Välkommen att uppleva konsten och möta konstnärerna i deras öppna ateljéer och utställningslokaler runt om i östra Skåne.
Tjörnedala konsthall
Tjörnedala konsthall norr om Baskemölla visar en samlingsutställning med ett verk av varje deltagande ÖSKG-konstnär. Börja gärna med ett besök där och åka sedan vidare till konstnärernas ateljéer i östra Skåne. ÖSKG:s professionella konstnärer visar upp och säljer sina verk under hela påskveckan. Deras konst spänner allt från keramik, silversmide, skulptur till konst i olika tekniker.
Konstlott
Köp en konstlott och bli den lycklige vinnaren till ett fint konstverk gjort av en av ÖSKG:s konstnärer. Stöd samtidigt konstföreningens verksamhet. Lotterna kostar 25 kronor styck och säljs hos konstnärerna och på Tjörnedala konsthall. Lotteriet pågår hela året 2024.
Karta
Konstkartan ges ut årligen till Konstrundan, och distribueras till olika turistbyråer och andra samlingsplatser runt om i Skåne.
Konstrundan pågår 29 mars – 7 april. Öppet helgdagar och lördagar 10-18, vardagar 13-17. Konsthallen och konstnärerna håller samma öppettider.
Entré Konstrundans Samlingsutställning
Entréavgift : 75 kr.
Entré + konstlott: 100 kr
Barn och unga under 18 år fri entré.
Medlemmar i Konstnärernas Riksorganisation fri entré.
Fri entré till konstnärernas ateljéer.
Ladda ned Konstkartan 2024 här! >>
Foto: ©Helene Toresdotter
Språkspel
Megan Adie, Märit Aronsson-Towler och Lina Nordenström
7 september – 6 oktober 2024
Vernissage lördag 7 september kl. 13:00–16:00
Artist talk kl. 14:00
> Facebook
> Instagram
Språkspel har sedan den österrikiske filosofen Ludwig Wittgenstein myntade begreppet i sitt verk Filosofiska undersökningar (1953) lockat inte bara filosofer och teoretiker utan också författare, poeter och konstnärer. Med språkspel menade Wittgenstein att ord, meningar och framställningar får sin innebörd och står i direkt relation till den värld vi lever i, de handlingar som språket relaterar till och de som använder språket. Den kreativa ansatsen i ett språk är det som gör det levande, och språket har många fler valörer än det som vid första anblicken är direkt begripligt och greppbart.
I Språkspel bjuder vi in tre konstnärer, Megan Adie, Märit Aronsson-Towler och Lina Nordenström, som alla tre har språket som utgångspunkt i sina konstnärliga arbeten.
Megan Adie undersöker språkets materialitet där pappret och boken är i fokus. I hennes arbeten möter vi hantering av papper, pigmentens och bläckets mättnad i materialet, bläddrandets rytm. Språket sammanställs i olika medier, som i en serie platta kodexformer, storskaliga böcker och videor. Innehållet kan utgå från föräldraskap, eller en skog, eller havet, där du ser en liten del av helheten på en gång, och där intrycken expanderar när du förflyttar dig. Hon använder sig av bokens långsamma takt för att foga samman enskilda bokstäver till en sammanhängande text i en perceptiv rytmisk upplevelse som närmast har sin relation till musiken.
Märit Aronsson-Towler vandrar och skriver i olika typer av landskap; både fjäll, skog och storstad, med fokus på den fysiska rörelsen och det omkringliggande landskapet. Utdragen, som hon omformat till träsnitt, bildar en slags gläntor i stora skogar med långa stigar av text. Hon har även följt sin mor under förloppet av en demenssjukdom som först visade sig i att talet fragmenterades. Samtidigt uppstod ett annat slags språk, med abstrakta och rytmiska kvaliteter. Går det att förstå en text som en bild istället för en sammanhängande gruppering av meningsbärande ord?
Lina Nordenström närmar sig bokstäver och ord utifrån andra aspekter än den självklart läsbara och omedelbart meningsskapande texten. Metodiskt undersöker hon vårt alfabet, i det att bokstäverna inte har någon betydelse, utöver att de representerar ett ljud. Hon liknar alfabetet vid en musikalisk notation och visualiserar typografiska kompositioner som inte nödvändigtvis är läsbara ord, utan läsbarheten i en visuell konstruktion, där hon associerar bokstäver till ljud.
Affischbild: Lina Nordenström
Tjörnedala konsthall bjuder in till utställningen Trädgård – jubileumsutställning.
Välkommen på vernissage lördagen 27 juli, kl 13 – 16 med invigning kl 14.
I denna sommarutställning med tema trädgård presenteras ett sjuttiotal konstnärer och konsthantverkare ur Östra Skånes Konstnärsgrupp.
Trädgården som begrepp har fascinerat såväl konstnärer som författare, arkitekter och filosofer genom människans historia både i dess faktiska tillstånd som i dess metaforiska betydelser. Spänningen mellan artefakt och natur ger sig till känna och ger inspiration inte minst i olika konstnärliga tolkningar. I utställningen Trädgård –jubileumsutställning på Tjörnedala konsthall utforskas trädgården som fenomen i en bredd både gällande visuella konstnärliga uttryck och perspektiv. Utställningen tar plats både inomhus på Tjörnedala konsthall och utomhus i trädgården. Utöver den mångfacetterade och rika utställningen erbjuds även ett program av tillhörande evenemang såsom föreläsningar, workshops och öppna trädgårdar.
Samtidigt firar ÖSKG 50-årsjubileum som konstnärsdriven konsthall. I samband med detta firar vi stort och på vernissagen släpps också ett helt sprakande färskt jubileumsnummer ut av Konstnärsliv på Österlen med prominenta skribenter med både en historisk odyssé som djuplodande konstnärsporträtt m.m.
I Butik Trädgård på konsthallen kan du botanisera bland konst, designföremål, möbler och konsthantverk. Så att du kan njuta av vackra föremål även hemma!
PROGRAM
Workshops
6 augusti kl 10-16 med handen som främsta verktyg bygger vi krukor i kavlings- och
ringlingsteknik med Elisabeth Palm
13 augusti kl 10-16 Gräsverkstad – skapa gräskronor och figurer av ett material som finns överallt med Bodil Göransson
20 augusti kl 13-15 Lär dig ta rossticklingar med Else Olsson
Föredrag under utställningen Trädgård:
1 augusti kl 15 Biologisk mångfald i tre engelska trädgårdar En resa till Great Dixter, Knepp
och Church Farm med Sophia Callmer och Martin Stoltze
7 augusti kl 15 En oas för kropp och själ. Föreställningar om trädgården som jordiskt paradis
i islamisk konst med Linda Fagerström
14 augusti kl 15 Från magisk ört via klostergårdarna till nutida läkeväxter med Eva Ohlsson
21 augusti kl 15 Ulla Mohlins trädgård med Gabriella Dahlman
Föredragen hålls i Svinahuset intill Tjörnedala konsthall. Kostnad: 100kr inkluderar entré till
utställningen Trädgård.
17-18 augusti kl 11-16 Konstnärens trädgård
biljetter köpes i konsthallen. Kostnad 100 kr gäller entré alla trädgårdar.
Vernissage lördag 4 maj kl. 13:00 – 16:00
> Facebook
> Instagram
Agneta Björklund
Carina Bodelson Lönn
Maria Daubenbüchel
Helena Kubajczyk
Anna-Greta Lindstam
Jens Lundberg
Hélène Modigh
Ingalill Nyström
Gunnel Pettersson
Johanna Schartau
Lisa Säfve
Echi Åberg
Peter Öhman
Grupputställning med ÖSKGs 13 senaste medlemmar. Varje konstnär presenterar var sitt verk i Tjörnedala konsthalls projektrum.
/////////////////
Agneta Björklund (f. 1956, Uddevalla) är konstnär bosatt utanför Köpingebro sedan ett år tillbaka. Hon har gått Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och arbetar uteslutande med måleri och grafik. Bilderna är ofta föreställande och utförs i akryl, akvarell, kol och torrpastell. Hon har ställt ut på olika gallerier och institutioner genom åren, bl.a. Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm ett flertal gånger, och är även representerad i ett antal kommuner och landsting runtom i Sverige.
Carina Bodelson Lönn (f. 1961, Hässleholm) är verksam på Norra Brösarps backar. Hon arbetar med installation, assemblage, collage, måleri och teckning. Carina har i många år samarbetat med konstnär Magnus Lönn. Tillsammans har de gjort utställningen ”Butiken för omöjliga saker” som sedan 2019 turnerat runt på olika museer och konsthallar i Sverige. 27/4-31/10 visas den på kulturcentret Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. De har nu senast gjort utställningen Möjland – en fantastiksal som visas på IFÖ-centers konsthall i Bromölla 4/5-28/7 och 26/10 – 1/12 på Ystads konstmuseum. I början av 2025 visas Möjland på Staffanstorps konsthall och därefter turnerar den vidare i Sverige. Möjland har producerats med stöd av Region Skåne kultur.
Maria Daubenbüchels arbeten är hämtade ur hennes blick på världen, hennes närmaste omgivning, hennes medmänniskor och samhället i stort. Ibland rör det sig om aktuella människoöden—orsakade av krig, flykt, diskriminering, förföljelse och fattigdom—som berör henne starkt och får henne att uttrycka sig i skulptur. Men arbetet med skulpturerna är också en lek med form och färg. Att alltid prova något nytt, något okänt, att testa hur långt man kan gå med materialet och hur långt leran följer en.
“Formspråk är både figurativt och abstrakt.” (Johan Bentzel, Österlenmagasinet)
Daubenbüchels arbetsmaterial är lera. Glasyrer används sparsamt så att lerans struktur fortfarande kommer till sin rätt. Skulpturernas yta formas bland annat av oxider. Hon jobbar med ungsbränning, tunnbränning och ibland jordbränning.
Tidigare utbildning och erfarenheter omfattar bl.a. de från Institut für Werkerziehung, Köln; Falko Bärenwald – Seminarier (Jena), och idag har Daubenbüchel egen ateljé i Tyskland och Sverige sedan 1983. Hennes verk har ställts ut i Tyskland, Schweiz och Sverige (bl.a. i Stockholm, Linköping, Gamleby och Åkersberga). Daubenbüchel har även arbetat konstpedagogiskt i grundskolor och folkhögskolor, samt konstterapeutiskt på rehabilitationsklinik nära München.
Helena Kubajczyk (f. 1981, Swinoujscie, Polen) är en Polen/Österlen-baserad konstnär som arbetar främst med video, ljud och installationer för att belysa olika perspektiv. Traditionella akademiska medier, som teckning och måleri, är också viktiga för henne i hennes utforskning av kreativitet och behov av att skapa. Kubajczyks mest grundande och viktigaste konstutbildning var på University of Fine Arts i Poznań, Polen med examen i Skulptur och Fotografi från 2007. Efteråt flyttade hon till Sverige och valde att komplettera och fördjupa sin utbildning på Österlenskolan för konst och design i Simrishamn.
Utställningar i urval inkluderar: Måleri-Relationer, Stationen, Lövestad (2023); Konstrundan 2023, Sjöbobygden, Lilla Rygården (2023); Art Walk – Framtidsland , ÖSKG/Tjörnedala Konsthall (2022); och Solidarity for the future Österlenskolan för konst och design, Simrishamn (2022)
Instagram: @helenakubajczykart
Anna-Greta Lindstam (f. 1964, Älmhult ) bor och verkar i Glemminge-Tågarps gamla skola i Glemmingebro. Arbetar med måleri, i huvudsak akvarell. Undervisar i akvarellmåleri sedan 2004. Medlem i KRO , Svenska Konstnärsförbundet och Nordiska AkvarellSällskapet. Har deltagit i en lång rad jurybedömda utställningar och samlingsutställningar både nationellt och i nordiska sammanhang. Bl.a. den jurybedömda utställningen Nordisk Akvarell i Hilleröd, 2016 och som en av 14 utvalda representanter för Nordiska Akvarellsällskapet på den jurybedömda utställningen ECWS 2023 i City Assembly House, Dublin, 2023. Hennes verk är inspirerade av omgivningen, det synliga och icke synliga, bildligt och känslomässigt; natur, människor, minnen, mörker, ljus och kontraster.
Jens Lundberg (f. 1988, Åhus) är bosatt och verksam i Oppmanna. Hans arbete består av tuschlaveringar i gråskala. Ett långsamt, repetitivt och irreversibelt arbetssätt.
Lundberg återkommer ständigt till observationer av djur i sin omgivning. Han intresserar sig för vad det innebär att vara sin egen och mötet individer emellan, samt tanken på vad det innebär att samexistera med en individ av en annan art.
Hans verk har ställts ut på olika gallerier och institutioner bl.a. Liljevalchs konsthall, Stockholm; Höörs konsthall; Milvus Artistic Research Centre, Knislinge; Olseröds Konsthall; och Galleri Redan, Malmö.
Hélène Modigh är uppvuxen i Viken och är efter att ha bott i Stockholm, New York och Indien numera verksam i Gladsax på Österlen. Hon arbetar i två tekniker: gouache och akvarell.
Gouachemåleri i stora format där hon målar med roller, skrapar, sprayar och plockar fram det som finns under. Akvarellmåleri med lavering, pensel, vatten där hon målar, sprayar med vatten, tar bort och målar med silkespapper. Akvarell är så direkt, man måste veta vad man vill, det går inte att ångra eller ändra.
Modigh har studerat på Nyckelviksskolan, Konstfack, Beckmans och School of Visual Arts, New York.Utställningar i urval inkluderar bl.a.: Camera Obscura, Grafiska Sällskapet, Galleri Valfisken, Teaterhotellet, Stora Enso, Romele konsthall, Galleri Moment, Gösta Werner muséet, och Galleri Spritan. Hon finns representerad på bl.a. Camera Obscura, KF-huset, Statens konstråd, Stora Enso, Gladsax Gårdshotell, Ängelholms kommun och Läkekonst.
www.helenemodigh.se
Gunnel Pettersson (f. 1960, Malmö) är utbildad på Konstfack med vidareutbildning på Kungl. Konsthögskolan, och är verksam utanför Simrishamn. Hennes projekt ”Odlingen” har blivit ett sätt att leva och experimentera med utopier utefter samhällskritik och undersökande processer. Målet är att bidra till ett odlingslandskap med större mångfald genom kunskap om odling av bovete. Det är ofta ett relationellt arbete där exempelvis det lokala föreningslivet involveras, och interaktion uppstår som leder processen vidare. Det publika mötet sker såväl inom som utanför konstinstitutionen med odling, fältvandringar, performans, utställningar, m.m. Petterssons verk och projekt har bl.a. visats på Kivik Art Center (2024), ”Art Walk” Tjörnedala konsthall (2023), ETC Solpark i Katrineholm (2023), Biosfärfestivalen (2022), och Ystad Konstmuseum (2018).
fiberartsweden.nu
experimentutopier.org
Instagram: @gunnel_odlingen
Johanna Schartau är konstnär med en MFA från Konstfack och studier vid Kungl. Konsthögskolan. Hon arbetar projektbaserat ofta kring sin egen och vår allas gemensamma historia med fotografi, skulptur, installation och film. Hon har ställt ut både i Sverige och internationellt, hennes dokumentärfilmer har visats på SVT, filmfestivaler i Polen, Kina, Sverige och på museum. Hon finns representerade på Statens Konstråd, Ystads Konstmuseum, Malmö Konstmuseum, på många kommuner och regioner i Sverige och gjort gestaltningsuppdrag för Statens Konstråd, Helsingborgs stad och Ängelholms kommun.
2023 erhöll hon Aase och Richard Björklunds fond från Malmö Konstmuseum.
Hon är också aktuell med en utställning i Tanum under sommaren, medverkar i Grafik triennalen på Uppsala Konstmuseum 2024 och kommer att ha utställning på
Neilö-Galleria Oulu/Finland i juni med två andra konstnärer.
www.johannaschartau.se
Instagram: @johanna_schartau.se
Lisa Säfve (f. 1975, Uppsala) är konstnär uppvuxen i Norrland, idag baserad på Österlen.
Hon arbetar med teckning, måleri, keramik och textil. Säfve använder sig av bild och skulptur för att förstå det som finns bortom det synliga; bortom orden där hon blandar olika världar till en.
Hon har bl.a. gått Sunderbyfolkhögskola, Nyckelviksskolan och Gerlesborg.
Instagram: @lisahabibasafve
Echi Åberg (f. 1948, Malmberget) är en Simrishamnsbaserad konstnär med tre års utbildning på Österlenskolan för konst och design i Simrishamn samt kortare kurser hos kollegor i andra länder. Hon arbetar med akryl, bläck, krita, pasta på duk, trä, papper, metall och 3D. Åbergs verk har ställts ut i Giza, Luxemburg, Bilbao, Barcelona, Györ, Rovereto, Florens, Kalifornien, Amsterdam, Rotterdam, Malmö, Göteborg och Stockholm, och är även medlem i flera internationella grupper.
Instagram: @echianima
Peter Öhman (f. 1952, Hofors) är konstnär med verksamhet på Österlen sedan 1996. Hans praktik utgörs av en teknik där collage och oljemåleri byggs upp skikt på skikt. Öhmans första separatutställning ägde rum 1988, med en rad olika utställningar runt om i Skåne. Hans teman inkluderar vandringar och vandrare.
Krister och jag träffades första gången 1972 på Sunderby Folkhögskolas Konstlinje utanför Luleå.
Vi ”bodde” båda tillsammans i skolans keramikverkstad första halvåret även om fortsättningen ledde till olika konstnärliga uttryck.
Båda två har vi ett förflutet i Lapplands inland och ett tidigt intresse för naturen, politik, kulturella samrören och människans koppling till det samhälle vi skapar.
Det samiska kommer tydligt fram i Kristers skulpturer vilket också blev mer och mer tydligt ju mer han uttryckte sig som skulptör.
Är man född i Lapplands inland och har en släkt som bott där länge finns alltid samiska kopplingar. Genom vårt intresse för politik och människans förhållande till det omgivande samhället och naturen är det ett självklart ämne att beröra i vår konst, för båda av oss.
I mina verk är det något som dyker upp bland andra osannolika samband i verkens berättelser.
Det som alltid kom fram vid våra möten var att vi hälsade varandra med orden ”Bures Bures” (”Hej hej” på nordsamiska).
Utställningstiteln, Paying attention, är hämtad från Laurie Anderson när hon beskriver vad konstnärligt arbete handlar om.
Kristers bortgång, mitt under arbetet med utställningen, sätter alla idéer och planer på fortsatt samarbete i ett smärtsamt oåterkallerligt ljus.
Staffan Westerlund
Krister Nilsson (1950, Tärendö -2024, Gladsax) växte upp i skogssame-land, Selkäjärvi, strax norr om Polcirkeln. Han fann tidigt den skulpturala sidan av keramik, som gav honom en konstnärlig och expressiv utveckling, I början av 2000-talet byggde Nilsson en anagamaugn, som ökade möjligheten till ett än mer konstnärligt uttryck, kraftfullare och med större variation. Med ornamentik utskuren i renhorn och infärgad med albark skapade han bilder och berättelser som infogades i keramiken. Den stora kontrasten mellan materialen förstärker varandra och helheten.
Nilssons verk har ställts ut på ett flertal gallerier och institutioner, däribland Gällivare museum; Kunstmuseet Helligdomen, Bornholm; Silvermuseet, Arjeplog; Norrbottens Museum, Luleå; Härnösands Konsthall; Landskrona Konsthall; Uppsala Konstmuseum, och Kulturen, Lund. Han var länge medlem i Skånekraft och deltog som medlem i ÖSKG i konstrundorna 1986-2023.
www.kristernilsson.se
Staffan Westerlund (f. 1950, Arjeplog) är en konstnär vars arbeten präglas av en nästan arkeologisk, oförutsägbar och idéburen arbetsmetod. I miljöer och händelser använder han måleriet för att formulera ett kritiskt påstående och ge uttryck för motstånd. Westerlund utforskar relationen mellan det personliga och det allmänna, historien och samtiden, liksom gränsen mellan fiktion och verklighet. Det anspråksfullt uppriktiga blandas med improvisation och slump.
Han fotograferar och bygger ständigt på sitt arkiv av mänskliga gester, handlingar och beteenden. Färgens abstrakta liv är lika viktigt som den eventuella berättelsen. Westerlund väljer numer ofta att arbeta i stora format för att det är lustfyllt, utmanande och påverkar rummet.
Han har alltid uttryckt sig i bild och åren på Sunderby Folkhögkolas konstlinje blev avgörande för hans fortsatta yrkesval. Westerlund har också utbildat sig på Dramatiska Institutet i Stockholm vilket haft betydelse för hans intresse för andra uttrycksformer som ljud, film och performance.
Separatutställningar i urval inkluderar: Härke Konstcentrum, Östersund (2024); Kramfors Konsthall (2023); Mannaminne, Nordingrå (2022); Silvermuseet, Arjeplog (2021); och Piteå Konsthall (2018). Samlingsutställningar i urval: Galleri Lux, Östersund (2023); Galleri Stenhallen, Borgholm (2022); Ahlbergshallen, Östersund (2021); samt flertalet jurybedömda utställningar på bl.a. Y-salongen, Västernorrlands Museum, Härnösand (2019, 2016, 2013); Vårsalongen, Liljevalchs konsthall, Stockholm (2018, 2017). Hans performancer har visats på bl.a. Härke Konstcenter, 2024 (”Trivialiteter och krig”); Bildmuseet Umeå, 2018; och Sundsvalls museum, 2017. Westerlund finns även representerad i flertalet norrländska kommuner och regioner samt Statens Konstråd.
Utställningen görs med stöd av Region Skåne, Simrishamns kommun, Region Norrbotten, Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och huvudsponsor Sparbanken Syd.
Installationsvyer, Tjörnedala konsthall:
Skånska Spelkvinnor:
Kvinnliga spelmän och traditionsbärare
Konsert med Riksspelmansduon (Anna Rynefors & Miriam Andersén)
Tisdag 4 juli kl. 14:00
ÖSKG / Tjörnedala konsthall
Fri entré!
Riksspelmansduon Anna Rynefors (svensk säckpipa, nyckelharpa, träskofiol, sång) och Miriam Andersén (sång, flöjt, harpa, cittra, trumma, snatterpinnar) presenterar Skånska Spelkvinnor — kvinnliga spelmän och traditionsbärare. Spännande öden, muntra ögonblicksbilder samlas i duons skattkista av skånska godbitar med dansanta instrumentallåtar, finstämda visor och koraler!
Samtidigt visas utställningen Ursprung fram till 9 juli
Konserten genomförs med stöd av Musik i Syd
