Mikael Dysholm (SE)
Essi Korva (FI)
Kenneth Mikko (SE)
Lina Johdet (SE) och Kristoffer Unga Pirak (JohdetxPirak) (SE)
Ragnhild Margretha Mietinen Kruger (NO)
Ida Isak Westerberg (SE)
Lena Ylipää (SE)

Curator: Linnea Huhta (SE)

Vernissage lördag 12 oktober kl. 13:00–16:00

Utställningen invigs av Jeanette Ovesson, kommunstyrelsens ordförande Simrishamns kommun.

Konstnärssamtal kl. 14:00 modererat av curator Linnea Huhta.

Konstnärssamtalet finner du på Tjörnedala konsthalls YouTube kanal:

Oändliga myrar och öde vildmark har länge varit en del av bilden av Norrbotten och Tornedalen specifikt. Ett kulturellt underutvecklat område utifrån, men 98245 kvadratkilometer, flera språk och nationella minoriteter och urfolk i samspråk insisterar på motsatsen – inifrån. Det söta vävs ihop med det salta, i en normkreativ gestaltning av plats, miljö, arv och konsten att bevara med uttrycket att berätta. Temat för utställningen roterar allmänmänskligt kring platsen, hållbarhet och arv. Idén syftar till att med konstnärerna utforska platsens relativitet och betydelse i tid och rum, för språk och folk, centrum, periferi, identitet, minoritet och majoritet. Vart på kartan, med betoning på vart, förhåller sig till frågor om riktning och rörelse. Faktiska platser men också platser som inte går att googla, platser som går att känna, kulturell kartritning, glesbygder och tillhörighet oberoende plats på jorden.

Curatorn har i urval och gestaltning utgått från ett personligt perspektiv och reflektioner över vad det innebär att vara meänkielitalande tornedaling, tillhörande minoritetsgruppen tornedalingar, kväner och lantalaiset, och platsens påverkan avseende synlighet, värde och en uppfattning av periferi och centrum. Utställningen belyser den gränsöverskridande tornedalska erfarenheten utifrån ett antal konstnärers verk, alla med unika relationer till frågan om identitet, plats, historia och kultur. Den vill förmedla konst och skapa möjlighet till konstnärliga utbyten med tvärvetenskapliga inslag förankrade mot socialantropologi, fysisk miljö och biologisk mångfald. De deltagande konstnärerna gestaltar temat i olika strukturer genom väv, film, foto, bildkonst, skulptur och litteratur. Tornedalingar, kväner och lantalaiset kallas för den osynliga minoriteten i Sverige. Tornedaling, lantalainen eller kvän är den som känner tillhörighet till Tornedalen och meänkieli samt det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Det finns tornedalingar, lantalaiset och kväner i hela landet. Utställningen ställer frågor om förhållandet till en föreställning av någonstans med svar i en gestaltning av någonting och därigenom belysa den gränsöverskridande tornedalska eller tornedalsanknutna erfarenheten utifrån utställningens verk.

De medverkande konstnärerna är 8 personer med olika erfarenheter och relationer till temat om plats och identitet. Mikael Dysholm är en bildkonstnär som med verket Resan lyfter frågeställningen “Vart kommer jag ifrån och vart är jag på väg?”, genomgående är collage och figurativa former signalement för hans uttryck. JohdetxPiraks konceptuella verk fångar älven och platsens betydelse i relation till olika platser och kulturer medan skulptören Essi Korvas trädskulptur fortsätter utforskandet av vattnets och därigenom älvens samt trädmaterialets betydelse för livet. Kenneth Mikkos kollage med stillbilder berättar om Norrbottens historia och brottet mellan stad och land genom industrialiseringens nedläggning av jordbruket i norr. Bild och textilkonstnären Ragnhild Margretha Mietinen Krügers färgstarka uttryck utforskar hennes kvänska arv och sörjer förlusten av språk, som hon arbetar på att återta, ett traditionellt hantverk i sänder. Genom verket Språket–Skammen–Skrattet utforskar konstnären Lena Ylipää sitt förlorade modersmål och de känslor som omger den förlusten samtidigt som hon synliggör platsen och ger röst till ett inifrånperspektiv från norra Tornedalen. Ida Isak Westerbergs samspel med myren färgar de verk av väv som lyfter gränsland och växtprocesser med hjälp av myren Sompasenvuoma.

Text: Linnea Huhta

Loppumattomat vuomat ja autio erämaa oon pitkhään ollu osa Norrbottenin kuvasta ja olletikki Tornionlaaksosta. Kultturellisti alikehittynny alue ulkoapäin, mutta 98245 kanttikilometriä, monta kieltä, kansaliset minuriteetit ja alkuperäkansa väittävät yhessä päin vastoin – sisältä päin. Sokkerilinen väävathaan suolasen kansa yhtheen normikreatiivissä esityksessä paikasta, ympäristöstä, perintheestä, taiteesta ja konstista ette selityksen avula säilyttää ilmasua. 

Teema näyttelylle kiertää paikan, kestävyyen ja perintheen ympäri. Itea pyrkii siiheen ette taiteeliotten kansa tutkia paikan relativiteettiä ja merkitystä aijassa ja paikassa, kielele ja kansale, keskustalle, periferiile, itenttiteetile, minuriteetile ja majuriteetile. Mihinkäs kartala, painostaen mihinkäs, suhthautuu suunthaan ja liikheesheen. Tosi paikkoja  mutta kansa paikkoja joita ei mene googlata, paikkoja joita mennee tuntea, kultturelliä  kartanriittausta, harvaseutuja ja kuuluvaisuutta riippumatta paikkaa maan päälä. 

Kyrattori oon valikoimassa ja esityksessä ottanu lähtökohtansa henkilökohtasesta perspektiivistä ja refleksuunista mitä se tarkottaa ette olla meänkieltäpuhuva tornionlaaksolainen, kuuluva minuriteettiryhmään tornionlaaksolaiset, kväänit ja lantalaiset, ja paikan vaikutuksheen verrattuna näkyväisyyttä, arvoa ja mielipiettä mikä oon periferii ja keskusta. Näyttely esittää rajanylittäviä, tornionlaaksolaisia kokemuksiä lähtien jonku taiteelian teoksista joila kaikila oon ynikit relasuunit kysymyksheen itenttiteetistä, paikhaan, histoorihaan ja kulttuuhriin. Se halua näyttää taitetta ja lua maholisuuksia taiteelishiin vaihtoin joilako oon monitiethelisiä osia liitetty sosiaaliantropolokiihaan, fyysisheen ympäristhöön ja piulookisheen moninaisuutheen. Taiteeliat jokka osalistuvat esittävät teemaa eri stryktyyrissä, väävin, filmin, valokuvan, kuvataiteen, veistoksen ja kirjalisuuen kautta. Tornionlaaksolaisia, kvääniä ja lantalaisia kuttuthaan näkymättömäksi minuriteetiksi Ruottissa. Tornionlaaksolainen, lantalainen elikkä kvääni oon se joka tuntee kuuluvaisuuen Tornionlaakshoon ja meänkiehleen ja alkuperäsen kielialuheen kulttuuhriin ja histoorihaan. Tornionlaaksolaisia, kvääniä ja lantalaisia oon olemassa koko maassa. Näyttely laittaa kysymyksiä suhtheesta käsityksheen johonki esittämällä vastauksen jostaki ja sen kautta se valkassee rajanylittävvää tornionlaaksolaista elikkä tornionlaakshoonkuuluvvaa kokemusta näyttelyn teoksitten kautta.  

Taiteeiliat jokka osalistuvat oon 8 henkilöä joila oon eri kokemuuksia ja suhtheita teehmaan paikasta ja itenttiteetistä. Mikael Dysholm oon kuvataiteelia joka teoksella nimeltä Resan (Reisu), nostaa kysymyksen “Mistäs mie tulen ja mihinkäs mie olen menossa?” Hänen ilmasuuksitten siknalementti oon koko aijan kolasi ja fikyratiivit muotot. JohdetxPirakin konseptyellit teokset kuvvaavat väylän ja paikan merkitystä verrattuna eri paikkoja ja kulttuuria ja veistäjän Essi Korvan puuveistos jatkaa veen tutkintaa ja sen kautta väylän ja puumateriaalin merkitystä elämälle. Kenneth Mikon kolasi kertoo liikkumattomitten kuvitten kautta Norrbottenin histooriasta ja kaupunkin ja maaseuvun välisestä katkosta, ko maapruukit pohjosessa panthiin alle intystrialiseerinkin jäljissä.  Kuva ja kangastaiteelia Ragnhild Margretha Mietinen Krügerin färikäs ilmasu tutkii hänen kväänilaista perintöä ja murehtii kielen menettämistä mitä hään pikku hiljaa yrittää ottaa takashiin, perintheelisen käsityön kautta.  Taiteelia Lena Ylipää tutkii teoksen kautta nimeltä Språket–Skammen–Skrattet (Kieli-Häpy-Nauru) hänen äitinkielen menettämistä ja niitä tuntheita jokka seuraavat menettämisen kansa, samala ko hään tekkee näkyväksi paikan ja antaa sisältäpäinperspektiivin Pohjos Tornionlaksosta. 

Ida Isak Westerbergin yhteistyö vuoman kansa antaa färiä niile teoksille väävistä jokka nostavat rajamaata ja kasvuprosessia Sompasenvuoman avula.

– Linnea Huhta

Övers. från svenska till meänkieli: Linnea Huhta

________________

Endless bogs and desolate wilderness have long been part of the image of Norrbotten and Tornedalen specifically. A culturally underdeveloped area from the outside, but 98,245 square kilometers, several languages, and national minorities and indigenous peoples in dialogue insist otherwise – from within. The sweet intertwines with the salty, in a norm-creative depiction of place, environment, heritage, and the art of preserving with the expression of storytelling. The theme of the exhibition revolves universally around place, sustainability, and heritage. The idea aims to explore the relativity and significance of place in time and space with the artists, concerning language and people, center, periphery, identity, minority, and majority. Missäs päin karttaa – Vart på kartan (meaning Where on the map), with an emphasis on where, relates to questions of direction and movement. Actual places but also places that cannot be Googled, places that can be felt, cultural mapping, rural areas, and belonging independent of one’s location on Earth. 

The curator has used a personal perspective and reflections on what it means to be a Meänkieli-speaking Tornedalian, belonging to the minority group of Tornedalians, Kvens, and Lantalaiset, and the impact of place regarding visibility, value, and a perception of periphery and center. The exhibition highlights the transboundary Tornedalian experience through the works of several artists, all with unique relationships to the questions of identity, place, history, and culture. It aims to convey art and create opportunities for artistic exchanges with interdisciplinary elements rooted in social anthropology, physical environment, and biodiversity. The participating artists represent the theme in various structures through weaving, film, photography, visual art, sculpture, and literature. Tornedalians, Kvens, and Lantalaiset are referred to as the invisible minority in Sweden. A Tornedalian, Lantalainen, or Kven is someone who feels a connection to Tornedalen and Meänkieli as well as the culture and history of the original meänkieli-language area. There are Tornedalians, Lantalaiset, and Kvens throughout the country. The exhibition raises questions about the relationship to the conception of somewhere with answers in a representation of something, thereby illuminating the transboundary Tornedalian or Tornedalian-associated experience through the works of the exhibition. 

The participating artists are 8 individuals with different experiences and relationships to the theme of place and identity. Mikael Dysholm is a visual artist who, with the work Resan, raises the question “Where do I come from and where am I going?”, where collages and figurative forms are consistent signatures of his expression. JohdetxPirak’s conceptual work captures the river and the significance of place in relation to different places and cultures, while sculptor Essi Korva’s tree sculptures continues to explore the significance of water and thus the river, as well as the tree material for life. Kenneth Mikko’s collages with images tell of Norrbotten’s history and the rift between city and countryside, through the industrialization’s closure of agriculture in the north. Visual and textile artist Ragnhild Margretha Mietinen Krüger’s colorful expressions explore her Kven heritage and mourn the loss of language, which she is working to reclaim, a traditional craft in fragments. Through the work Språket–Skammen–Skrattet, artist Lena Ylipää explores her lost mother tongue and the emotions surrounding that loss while simultaneously making the place visible and giving voice to an inside perspective from northern Tornedalen. Ida Isak Westerberg’s interaction with the bog colors the woven works that highlight borderlands and growth processes with the help of the bog Sompasenvuoma.

– Linnea Huhta

Övers. från svenska till engelska: Tomas Andersson och Linnea Huhta

Mikael Dysholm (SE)
Mikael Dysholm (f. 1954, Haparanda) är målare och tecknare utbildad i måleri och teckning vid Sunderby folkhögskola; Nordiska konstskolan, Karleby, Finland; och Konsthögskolan Valand, Göteborg.

Han är baserad i Haparanda där han har sin verksamhet. Dysholm arbetar mest med ett figurativt måleri som ibland utgår från ett tema, tex. bluessångaren Robert Johnson’s musik och texter. Vid sidan av sitt eget konstnärskap har han arbetat med Haparanda stads bildarkiv och där gjort historiska utomhusutställningar.

Dysholm har medverkat i ett antal separat- och grupputställningar, bl.a. på Galleri Rotor, Göteborg; Kemi konstmuseum, Finland; Galleri Sander, Linköping; Liljevalchs vårsalong, Stockholm; Hedbergshuset, Vinslöv; Konstens Hus, Luleå; och Galleri Skåda, Luleå.

Han har erhållit arbetsstipendier från Sveriges bildkonstnärsfond och finns representerad hos Statens konstråd och i ett antal kommuners och regioners konstsamlingar.

Mikael Dysholm (syntyny 1954 Haaparannala) maalari ja piirtäjä. Hään oon koulutettu maalauksessa ja piirtämisessä Sunderby Kansankorkeakoulussa, Nordiska konstskolan Karlebyssä Suomessa ja Valandin taitekorkeakoulussa Jöötteporissa. Dysholm oon osalistunnu monessa näyttelyssä niinku Liljevalkin Keväsalonkissa Stokholmissa, Galleri Rotorissa Jöötteporissa, Kemin taitemuseossa Kemissä, Suomessa, Galleri Sanderissa Linköpingissä, Hedbergissä Vinslöövissä, Taiteen talossa Luulajassa ja Galleri Skådassa Luulajassa.

Mikael Dysholm (b. 1954 in Haparanda) painter and draughtsman. He studied painting and drawing at Sunderby Folk High School, the Nordic Art School in Karleby, Finland, and Valand Art Academy in Gothenburg. Dysholm has participated in a number of exhibitions such as Liljevalchs Vårsalong in Stockholm, Galleri Rotor Göteborg, Kemi Art Museum in Kemi, Finland, Galleri Sander in Linköping, Hedbergs in Vinslöv, Konstens in Luleå and Galleri Skåda in Luleå.

Collage with images and shapes is a recurring element in Mikael Dysholm’s art consisting mainly of oil paintings. He mainly uses a figurative expression that is sometimes based on a theme, such as the music and lyrics of blues singer Robert Johnson.

Essi Korva (FI)
Essi Korva (f. 1985, Pello, Finland) bor och arbetar för nuvarande i Kolari, Finland. Hon har en examen från University of Applied Sciences Institute of Design and Fine Arts, Lahti, Finland (2010). Hennes skulpturer är ofta baserade på hennes subjektiva upplevelser av världen. De behandlar ofta rädsla, barndom, ensamhet och tomhet, som Lapplands landskaps grovhuggna skönhet utgör en utmärkt bakgrund för.

Korva arbetar med en rad olika material: trä, betong, gips, hår, keramik—eller vilka som helst som hon finner användbara. Till sist är det inte materialet i sig som är viktigast, utan känslorna som hon försöker fånga. Korvas skulpturer är porträtt av känslor.

Hon har deltagit i ett flertal miljöinriktade happenings, separat- och grupputställningar i Finland såväl som internationellt.

Essi Korva, skylptööri/veistäjä (syntyny 1985 Suomen Pellossa), nyt toimiva suomen Kolarissa. Hällä oon äksaami University of Applied Sciences Institute of Design and Fine Arts in Lahti, Suomi (2010). Korvan skylptyyrit/veistokset kuvaavat useasti tuntheita ja net perustuvat hänen sypjektiihviin kokemukshiin mailmasta. Teokset nostavat ussein  pölköä, lapsuutta, yksinhäisyyttä ja tyhjyyttä, sitä jolle Lapin maiseman krouvi kauhneus hyvin kuvvaa taustan. Korva tekkee töitä monen erin materiaalin kansa:  puu, petoni, gipsi, hiukset elikkä keramiikka. Materiaali ittesthään ei ole tärkeintä, se oon tuntheita mitä hään haluaa kuvata

Hään oon ollu matkassa monessa luontoa koskevassa tapahtumassa, separaatti- ja ryhmänäyttelyssä Suomessa niinku kansanvälisesti.

Essi Korva, sculptor, (b. 1985 in Pello, Finland), now living in Kolari, Finland. She graduated from the University of Applied Sciences Institute of Design and Fine Arts, Lahti, Finland (2010).

Korva’s sculptures are often portraits of emotions and are based on her subjective experiences of the world. They often deal with fear, childhood, loneliness and emptiness, for which the rough-hewn beauty of the Lapland landscape provides an excellent backdrop. She works with a range of materials: wood, concrete, plaster, hair or ceramics. The material itself is not decisive, in favor of the emotions that she tries to convey. She has participated in numerous environmental happenings, solo and group exhibitions in Finland and internationally.

Kenneth Mikko (SE)
Kenneth Mikko ( f. 1953, Kiruna) är fotograf, redaktör och kulturarbetare, bosatt i gränsstaden Haparanda. Inom foto har han arbetat med utställningar och böcker om platser och olika kulturer, främst i Arktis. Som redaktör för kulturtidskriften N66 har han bevakat kulturlivet i den nordliga Barentsregionen. Hans aktuella projekt berör gränsstäder runt om i Europa. Mikko har bl.a. en masterexamen i foto och en bakgrund inom journalistiken. Hans verk har köpts in av kommuner och institutioner i norra Sverige och har bland annat visats på Bothniasalongen (Luleå konsthall, 2024); grupputställningen Tornedalen (Luleå konsthall, 2022); och olika soloutställningar, bl.a. Dalen (Tornio, Luleå, Boden, 2017-2019). Hans utgivna böcker inkluderar: På mc genom Komi (2004), Ögonblick i Archangelsk och Nenets (2007) och Sauna-Bastu (2015).

Kenneth Mikko (syntyny 1954 Kirunassa) oon taitevalokuvanottaja, retaktööri ja kulttuurityöntekiä, asuva rajakaupunkissa Haaparannala. Hänen fuukkys oon pitkhään ollu Arktiksen kulttuurissa. Tällä hetkelä hään oon töissä projektissä Euroopan rajakaupunkista. Mikon valokuvat oon julkastu monessa omassa kirjassa ja näyttelyissä, niin solo-näyttelyissä ko ryhmänäyttelyissä.

Kenneth Mikko (b. 1953 in Kiruna) is a fine art photographer, editor and cultural worker, living in the border town of Haparanda. His focus has long been on the cultures of the Arctic. He is currently working on a project about border towns in Europe. Mikko’s photos have been published in several of his own books and various exhibitions, both solo and group exhibitions.

Lina Johdet och Kristoffer Unga Pirak (JohdetxPirak) (SE)
Lina Johdet (f. 1987, Junosuando) och Kristoffer Unga Pirak (f. 1987, Jokkmokk) utgör konstnärsduon Johdet Pirak, vars rötter härstammar från Norrbottens inland.

Deras konst tar avstamp i deras kulturella arv och glesbygdslivet i norr där berättartraditionen är central. Konsten blir ett verktyg för att traditionens liv skall fortskrida likaväl som utvecklas.

Deras konceptuella verk styrs av platsen de är på—vad den har att tillföra med sina egenskaper och material. Naturen är en viktig del av deras konst och medvetenheten från moderna subkulturer har uppfostrat dem såväl som som det tornedalska och samiska arvet och den oändliga kärleken till havet, fjällen och allt som knyter dem samman.

Utställningar i urval inkluderar: Moskosel Creative Lab, Moskosel (2022); World Weather Network, Konsthall Tornedalen, Vitsaniemi (2023); grupputställningen How we get closer, Galleri Snerk, Tromsö (2023); grupputställningen Reverbing Ontologies — on margins, Väst på fjället, Bjurholm (2024); och Kolonial Institutionell omgivning, Saltofolk, Saltoluokta (2024).

Lina Johdet (syntyny 1987 Junosuanossa) ja Kristoffer Unga Pirak (syntyny 1987 Jokkmokissa). JohdetxPirak oon taite-pari jollako oon juuret Norrbottenin sisämaassa. Niitten taite ottaa lähtökohan heän kultturellistä perinöstä ja syrjäseutuelämästä pohjosessa missä kertomisperine oon sentraali. Taite tulee olheen työkalu ette perintheen elämä jatkuu niinku kehittyy.  Paikka missä net oon tullee ohjaahmaan nitten konseptyelliä taitetta. Mitä sillä oon tuottamista ominaisuuksila ja materialila. Luonto oon tärkeä osa heän taiteesta ja tietosuus muternista alakulttuurista oon kasvattannu heät niinku tornionlaaksolainen ja saamelainen perintö ja loppumaton rakhaus merheen, tunturhiin ja kaikhiin muuhuun mikä sittoo heät yhtheen.  Taite tulee olheen työkalu ette perintheen elämä jatkuu niinku kehittyy. Paikka missä net oon tullee ohjaahmaan nitten konseptyelliä taitetta. Mitä sillä oon tuottamista hänen ominaisuuksila ja materialila.

JohdetxPirkakin konseptyellit teokset oon näytetty Moskoselin Creative Labissä, World Weather Networkissa, Taitehalli Tornionlaaksossa Vitsaniemelä ja Tromsassa, Bjurholmissa ja Saltoluoktassa.

Lina Johdet (b. 1987 in Junosuando) and Kristoffer Unga Pirak (b. 1987 in Jokkmokk). JohdetxPirak is an artist duo with their roots in the hinterland of Norrbotten. Their art is based on their cultural heritage and rural life in the north where the storytelling tradition is central. Art becomes a tool for the life of tradition to continue as well as develop. Their conceptual works are guided by the place they are in. What it has to offer with its characteristics and materials. Nature is an important part of their art, and the awareness of modern subcultures has nurtured them as well as the Tornedalian and Sami heritage and the endless love for the sea, the mountains and everything that connects them.

JohdetxPiraks conceptual works have been shownat Moskosel Creative Lab, Worlds Weather Network at Konsthall Tornedalen in Vitsaniemi and Tromsö, Bjurholm as well as Saltoluokta.

Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (NO)
Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (f. 1972, Bodø) är en Rogalandsbaserad bildkonstnär med ett starkt engagemang för identitet och ursprung. Hon använder sig av sin personliga familjehistoria och bakgrund i hennes arbete om kultur, tillhörighet och arv. Mietinen Krüger jobbar med måleri med inslag av textil, och för ofta in hantverk som broderi och växtfärgning i bilderna. I år debuterade hon som filmskapare tillsammans med Ingvild Haga med filmen Voi, minun kultani.

Hon har konstutbildning från Konstskolan i Kabelvåg och Skrivekunstakademiet i Hordaland, samt Ida Jacksons skrivarkurs Heksesirkel. De senaste två åren har hon skapat tre separatutställningar som har kvänsk identitet som tema. Dessa har visats i Mølleparken på Tau i Rogaland, på Kvenfestivalen i Vadsø, och på Nattfestivalen i Korpilombolo. Mietinen Krüger har även deltagit i en rad andra utställningar, bland annat Konsthantverk, Röda Sten Konsthall, Göteborg (2005) och Horizont, Torneå/Haparanda (2023).

Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (syntynyt 1972 norjan Bodössa, nyt asuva Rogalandissa) oon koulutettu Kunstskolen Kabelvågissa ja Skrivekunstakademietissä Hordalandissa. Mietinen Krüger oon taiteelia jollako oon kova into itenttiteethiin ja kulttuuriperinthöön. Hään ottaa lähtökohtansa omasta perehistuuriasta perustaksi työlensä. Ennen kaikkia hään tekkee töitä maalauksitten kansa joissako oon tekstiiliosia ja hään väävaa useasti käsitöitä niinku proteerausta ja kasvifärjäystä omhiin kuvateokshiin. Mietinen Krüger oon kahtena viimisennä vuotena pitäny usseita solonäyttelyitä joissa kväänilainen itenttiteetti oon teemana ja hään oon esittänny taitettansa niin Ruottissa ko Norjassa, esimerkiksi Rogalandissa, Vadsössä, Korpilombolossa, Jöötteporissa ja Torniossa/ Haaparannala.

Ragnhild Margretha Mietinen Krüger (b. 1972 in Norwegian Bodö, now based in Rogaland) and has a degree from Kunstskolen in Kabelvång and Skrivekunstakademiet in Hordaland. Mietinen Krüger is an artist with a strong commitment to identity and cultural heritage. She starts at her own family history as the foundation of her work. She mainly works with textile and usually adds crafts such as embroidery and plant coloring in her paintings.

Ida Isak Westerberg (SE)
Ida Isak Westerberg (f. 1986, Sunderbyn) har en examen från högre textil hantverksutbildning vid Handarbetets vänner och är verksam som textilkonstnär i Luleå och Övertorneå. Westerberg arbetar med platsspecifika processer där skapandet får sin form, sina nyanser och invävda kvaliteter genom en dynamisk samklang mellan materialen och hur dessa reagerar i relation till särskilda miljöer. Genom samarbete med naturen, med myren Sompasenvuorna i Tornedalen som en återkommande medskapare, bär Westerbergs skulpturala vävar på taktila spår av historia, men också på frågor om tillhörighet, våra skiftande begär och queera identiteter.

Ida Isak Westerbergilä (syntyny 1986, Sunderbynissä) oon äksaami korkeamasta kangas- käsityökoulutuksesta Handarbetets vänner (Käsityön kaverit) ja toimii kangastaiteelianna Luulajassa ja Matarengissä. Westerberg tekkee paikkaspesifiikitten prosessitten kansa töitä, jossako luominen saapii muotonsa, nyansinsa ja sisäleväävattuja laatuja tynamisen yhtheensoinin kautta, materiaalitten välissä ja kunka net reakeeraavat erityisitten ympäristöitten suhtheissa. Yhtheistyössä luonon, Sompasenvuoman kansa Tornionlaaksossa, toistuvanna yhtheisluojana, Westerbergin väävit kantavat taktiililä jälkiä histuuriasta, mutta kansa kysymyksiä kuuluvaisuuesta, meän vaihtelevista himoista ja queeristä itenttiteetistä.

Ida Isak Westerberg (b. 1986, Sunderbyn) has a degree from higher textile craft education at Handarbetets vänner and is active as a textile artist in Luleå and Övertorneå. Westerberg works with site-specific processes where the creation gets its form, its nuances and interwoven qualities through a dynamic harmony between the materials and how these react in relation to specific environments. Through collaboration with nature, with the marsh Sompasenvuorna in Tornedalen as a recurring co-creator, Westerberg’s sculptural weaves carry tactile traces of history, but also questions about belonging, our shifting desires and queer identities.

Lena Ylipää (SE)
Lena Ylipää (f. 1965, Kiruna) är bosatt i Lainio, i östra delen av Kiruna kommun. Hon flyttade tillbaka till Norrbotten efter avslutad utbildning på Konstfack 1996 och har varit verksam i länet sedan dess. Teman i hennes konstnärskap ligger nära hennes vardag i norra Tornedalen. Frågor om språk och kulturell identitet är alltid aktuella i Ylipääs arbeten. I hennes konstnärliga praktik använder Ylipää en mängd olika tekniker och material där även text har en betydande roll. 

De omvandlings-och utvecklingsprocesser som pågår i norr just nu genomsyrar flera av Ylipääs senare arbeten. Ylipää har tillsammans med kollegorna i konstnärsgruppen Koncentrat nyligen genomfört projektet Skyddad Natur där frågor om exploatering och naturskydd belysts. Ylipääs verk har visats i en mängd olika sammanhang nationellt och internationellt.

Lena Ylipää (syntyny 1965 Kirunassa) asuva Lainiossa, Kirunan kunnan itäosassa. Hään siirty takashiin Norrbottenhiin Konstfack koulutuksen jälkhiin1996 ja oon toiminu läänissä siittä asti. Teemat hänen taiteeliaisuuessa oon likelä hänen arkipäivää pohjosessa Tornionlaaksossa. Kysymykset kielestä ja kultturellistä itentiteetistä oon aina aktyelliä Ylipään töissä. Hänen taiteelisessa praktiikassa Ylipää käyttää monta eri tekniikkaa ja materiaalia joissako tekstiläki oon merkittävä rolli.

Net muuttumis- ja kehitysprosessit jokka nyt oon käynissä pohjosessa, tulevat esile monessa Ylipään viimisissä töissä. Ylipää oon yhessä taitelianryhmän Koncentraatin työkaveritten kansa vasta tehny projektin Skyddad Natur, Suojattu Luonto, jossako kysymyksiä ekspluateerinkistä ja luononsuojelusta nostethiin esile. Ylipään teoksia oon näytetty monessa eri yhtheyessä kansalisesti ja kansanvälisesti.

Lena Ylipää (b. 1965, Kiruna) lives in Lainio, in the eastern part of Kiruna municipality. She moved back to Norrbotten after completing her education at Konstfack in 1996 and has been active in the county ever since. The themes of her art are close to her everyday life in northern Tornedalen. Questions of language and cultural identity are always relevant in Ylipää’s work. In her artistic practice, Ylipää uses a variety of techniques and materials in which text also plays a significant role.

The processes of transformation and development currently underway in the north permeate several of Ylipää’s recent works. Together with her colleagues in the artist group Koncentrat, Ylipää has recently completed the project Protected Nature, which highlights issues of exploitation and nature conservation. Ylipää’s work has been shown in a variety of national and international contexts.